Regn och vin

I tisdags var det utspark här i Lysekil för alla marinbiologstreor. Vad kan jag säga, det var galet, roligt och totalt urflippat. Att släppa lös tre avgångsklasser kanonfulla marinbiologer och tro att man ska kunna hålla koll på läget är ungefär som att springa omkring och försöka vara dagisfröken åt 60 psykotiska grottmänniskor. På begäran har jag lovat att inte lägga up några förfärliga bilder för att fylla igen några minnesluckor, utan vi håller oss till några oskyldiga, nyktra foton.

En helgalen kväll som sagt, men ändå roligt och lärorikt, bland annat har jag lärt mig att ta diabetiker- blodprov. Vid 20.30 kunde jag vandra hemåt igen, med järnspett över axeln och fullkomligt indränkt i saltvatten, skabbvin, svettig öl, spya, blod, raklödder, tårta och annat gosigt som hör utsparken till. Väl hemma fick jag äntligen duscha och rosta två mackor eftersom jag inte hunnit äta någon middag.

Igår gick vissa saker riktigt bra. Jag kände mig väldigt nöjd, jag spikade mitt kemi-betyg och likaså spanskan gick suveränt, Babyshambles kommer till Peace & Love och Fredrika var lyckligare än någonsin. Men jag tappade en av pusselbitarna i det oändliga pusslet som utgör SKOLAN/ UTBILDNING/ FRAMTIDEN...(HELVETES JÄVLA SKIT!)

Lisa Karlsson muntrade upp mig i regnet påväg hem, i korsningen gick hon åt sitt håll och jag i min kokande ilska gick för att klippa av mig håret. (Åtminstone lite av det, det ser genast mycket friskare ut.)

Införskaffade choklad och vindruvor och begav mig till Lisa Edlund som tog emot mig med öppna armar, bjöd på vin och jordgubbar och sushi. Sofia Alpsjö med tilhörande pojkvän befann sig även där och när han gett sig av för att dyka, bestämde sig Lisa, Lisa, Sofia och Sofia (tycker det är så komiskt att vi var fyra personer som delade på två namn) för att gå till vårt finfina Ica och handla mascarpone och savoardikex. Hemma hos Lisa igen tillverkade vi en himmelsk tiramisu och resten av kvällen fylldes med mer vin, tiramisu, Grey's Anatomy, samba och skratt. Vid 11-tiden promenerade jag hemåt. Mycket gladare och mer upprymd än innan. Jag gillar att gå mitt i gatan på kvällen, man hör bara sina egna fotsteg och måsarna mot den grå himlen och den blöta asfalten under fötterna, med precis så mycket vin i kroppen att problemen kvävs lite lagom för en stund. Tusen tack för en mycket trevlig kväll flickor!