Idioten

Bygger du muren en obotlig sjukdom
Den hotar mig och dig
också blott ett minne för en hundraårig framtid
Bortom gårdagen men framför imorgon
Finns inget jag
Det är inte så det funkar men jag vill det
Försöker laga och lappa
Men du står bakom och i min periferi
Det är nytt och skört
Skärande ömt jag spricker
Går sönder med barriären
Det är du inte medveten om
Du bara ler åt idioten som är jag
Går sönder mot marken
För svårt att laga för många tårar som spillts i havet
Det blir svårt att plocka upp spillrorna av den skit jag så ömt vårdar
vill inte stanna kvar
För du fångar mig blint
Sänk inte blicken idiot

Hur svårt kan det vara att hålla upp en barriär
Byggd med tanken utav luft och motargument
Riven av blickar och en inbillad känsla
Ni kan kalla det ära men detta är inte konst utan smärta som rinner
slottet jag bygger
äter din krita ligger också på golvet
för du har sparkat mig till marken
jag är handfallen och anfallen
sitter gömd i din anstalt
räcker inte långt
alla de tårar som idioten silar ur havet
förgäves att plocka upp åt en blåögd blick som sänkts
du kan bygga och klistra om hundra år när du förvandlats till draken
jag sjunker igen och krossas mot golv
sitter på din sängkant nej det är inte jag
för jag halkar aldrig så långt igen
rutiga lakan av drömmar
dock att klister blir ett minne
precis som jag innan vi byter leksaker mot tejp

i kanalen gäller nya lagar
jag faller inte ner i havet
har själv grävt gropen
blodet är söligt och jag späder det med tårar
de får stanna på insidan det är bäst så älskling