Ikväll vill jag inte vara hemma.
Jag avskyr att bråka.
Alldeles nyss frös jag på en av träbänkarna i hamnen.
Jag tittade på stjärnorna på den mörkblå himlen.
det mörknar allt fortare nu. Jag ville vara en utav dom. En utav stjärnorna.
Då behövde man inte vara rädd.
Men det enda jag har som blänker i mörkret är stora, våta krokodiltårar.
Jag är rädd för så mycket saker. Det gör mig ännu räddare.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
je t'aime.
ReplyDeleteVive la France con mi?
ReplyDeleteOh, oui cherie.
ReplyDeleteVoulez-vous rencontrer le ciel avec moi demain?<3
res med mig! till ett annat land! och jag faller!
ReplyDeletefaller!
faller...