Har man varit vaken såhär länge, känns det aldrig riktigt lönt att gå och lägga sig utan att veta säkert vad man ska leva för imorgon

Ikväll var en finfin kväll.
Elles vänner, lillebror och Lisa var här, vi gjorde egen pasta som vi förgyllde med tre olika sorters såser. Jag gjorde pannacotta med mango och hallon. Vi åt och skålade (vatten i vinglas kan va så fint i sterinljussken) Vi dansade, åt godis, spelade kort och körde till Ica med Nordman på högsta volym. Jag följde Lisa hem förbi fyllon och poliser på gatan. Vid kajen låg en båt förtöjd, den hade blå ljusslingor infattade på trädäcket.

Nu sjunger Paulo Nutini för mig om sina gator och Band Of Horses att The End's not near, och jag vet inte om jag ska promenera genom natten, se en film jag tycker om eller gå och lägga mig och hoppas på att sömnen tar mig till drömmarnas land.