Corax

Bromans - lillebror + Moa satte sig igår i sin silverfärgade Citroën och styrde kosan mot Uddevalla. Framför stadens mysigaste biograf, Frideborg, var röda mattan utrullad och marschaller brann vid de dubbla glasdörrarna med de polerade guldhantagens sidor. I foajén var folket glada och galaklädda. Stora kameror var riggade, TV4-reportrar gled omkring med fluffiga mikrofoner och en make-up-artist målade krigsskador och skotthål i pannan på de som önskade lite mer spänning i tillvaron.
Vi hade kommit till Uddevallas årliga lilla filmfestival, Corax. När första minglet mellan de fyra mörkröda väggarna och guldramarna var överstökat och kristallkronorna dimmats ner, fick vi se ca 6-7 olika kortfilmer, därpå följde en kaffepaus och en kanske lite för lång föreläsning av en svensk kortfilmsregissör. Efter ytterligare paus med visit på McDonalds och tillhörande bakis-pommes för mig och Moa fick vi se resten av filmerna. Det var bland annat Elles och Malins två fina bidrag, en underbart rolig animerad film med lerälgar, gjord av den avgjort yngsta medlemmen i sällskapet, och en supersnygg skatefilm, gjord av fyra eller fem supersnygga skatekillar.
Sist på programmet stod en brinnande show av en stuntman och påföljande prisutdelning. Min fina syster fick beträda scenen, iklädd svart sammetsklänning, tillsammans med sin filmskaparväninna och mottaga pris för bästa drama. Skatekillarna och flera andra fick också pris.
Nöjda och glada med trofén i handen vandrade vi över kanalen och in till plingplongande musik för en himmelsk thaibuffé. Jag ville äta hundra portioner, men insåg att jag var enormt mätt efter tre.