Kyte

Gårdagen fin, bakade kakor med vänner och såg hälften av en film. Åt kyckling till middag och vimd till efterrätt. Gick till Oscars men det var segt, så flickorna gick till Fredrikas salongslägenhet, där dansade vi till den sämsta och den bästa musiken. Vi hälsade på pojkarna på Vallbogatan. De hade simmat efter musslor och lagade thaisoppa med fisk och skaldjur. Jag tog min syster under armen och vi gick hem för att dricka te.







Idag började min dag med kaffe och pluggande. Jag skrev kunskapsmålen om nässeldjuren till morgondagens marinbiologi, medan bandet med de sötaste videorna, nämligen Kyte underhöll min söndag.
Systrarna Broman tog med sig Chester och bokstavligen blåste runt Släggö. Därefter blåste vi vidare till Vickan. Nyklippta och glada vände vi stegen hemåt, och efter ytterligare en blåsig promenad ner till Pinnevik, parkerade vi oss i köket. Vi lyssnade på jazz och lagade pasta med chilisås så det stod härliga till. Chet Baker underhöll oss medan vi bakade mormors underbara äpplekaka, av de fina gulröda höstäpplena.




Idag har jag tecknat lite. Och så är jag nyklippt igen. Alltid lika underbart.
Jag tänker ofta på de där små sakerna i vardagen som gör en så innerligt glad. Som att dra fingrarna genom håret och känna de nyklippta topparna. Som att dansa omkring i köket med sin storasyster till nordeuropas snyggaste jazzmusikers röst. Som att stå i vinden högst uppe på berget och behöva luta sig framåt för att inte blåsaomkull. Som att äta färska minitomater direkt ifrån trädgården på sin spaghetti med färsk parmesan.
Elle som att hinka grönt te, äta nybakad äpplekaka och se på Whale Wars på Discovery klockan 22.

Blandade bilder från förra veckan

Min och min systers mysiga bakfyllefrukost förra torsdagen. Det var lite frostigt i luften så vi tog ut täcken och filtar och lager på lager av stickade tröjor på balkongen.

Havet var fyllt av tjusiga brännmaneter (Cyanea Capillata)...Ocj just som kameran laddade ur, gjorde jag en fantastik upptäckt. En kompassmanet!




På fredagen var Lisa och Moa hos mig och myste. Åt äpplekaka, drack kaffe och lagade middag.

Nattens inlägg som blev för trött för att laddas upp inatt

Jomen, vi tackar då alla för Fredrikas fina, spontana inlägg från gårdagen. När hon hade skrivit klart det gick hon, Moa och jag till Benjamins balkong. Där satt vi resten av kvällen, fler vänner kom, det blev musik, det blev öl, det blev te, det blev stjärnklart, det blev natt och jag gick hem. En mycket trevlig kväll i goda vänners lag. Sådana torsdagkvällar man borde ha fler utav, innan det blir för kyligt ute.

Idag hade jag en finfin dag i skolan. Fred och jag tog oss igenom morgonens fysik, med hjälp av en bläckpenna som vi skapade storartade konstverk med. På Bild och Form, var det konstutställning som gällde idag. Små parafrasskisser och akvarellanalyser avverkades på konsthallen, innan det var dags för skolans ris och fiskgryta. Hurra för bamba! Det enda dom faktiskt lyckas hyffsat med är pasta. Hurra för bamba!

Jag återupptog mina ekvationssystem och slösade bort ännu en engelsklektion (precis som alltid, struktur kära Solveig, struktur!)

Efter tacobufféplanerna på Old House hade svikit oss, fortsatte vi istället mot Joars och Philips hak på Vallbogatan. Där gjorde vi minsann vår egen tacos. Gott och trevligt folk.
Skymningen kom och Lisa, Fredrika och jag gick till bion.Vi mötte även Isabella och Erik, var ett tag sedan sist.
Klockan slog nio. Duken gick upp och "Flickan Som Lekte Med Elden" rullade igång framför våra ögon.
Jag vill inte vara elak, och egentligen har jag ingen rätt att ge omdöme eller kritik, med tanke på att jag varken läst böckerna eller sett första delen i serien. Filmen var väl helt okej. Tillochmed ganska bra kan jag nog sträcka mig till. Känns bara som att det där konceptet med att "Okej, nu gör vi en bra svensk film, så vi slänger in lite kvinnomisshandel, östeuropeisk standard och lite datorkoder som ska se smarta och krångliga ut, sedan tar vi ett par journalister som huvudrollsinnehavare, då säljer det nog" börjar bli lite smått uttjatat. men det kanske bara är jag. Trots detta var det faktiskt en ganska så bra film som sagt.
Jag har ju trots allt sjukt svårt för svensk film.
Ytterst få svenska filmer har tagit sig in i mitt hjärta.

Nu börjar mina ögon korsa sig. Det är dags att sova.
Godnatt.

I en värd av hemskheter, finns i alla fall jag

Sofia är sjukt kass på att läsa min blogg, så jag tänkte att jag skulle skriva ett inlägg på hennes blogg, så att hon i alla fall läser vad jag skriver om. Eftersom mitt liv för tillfället består av plugg och inte mycket annat ska jag skriva om mig.

Jag heter Fredrika, är sjutton år. Har en familj som är ganska älskvärd och fina kompisar. Jag älskar väldigt lite och hatar väldigt mycket. Det värsta jag vet är istoppandet av jeans i strumpor, personer som bajsar på fester, överdrivet kära personer, tokio hotel, tysta jävlar som inte har åsikter om någon eller något och idioterna som inte inser min underbara personlighet.

Fast älskar, det gör jag, men kanske lite mindre. Jag älskar fjortisfyllor, dansa naken till Micheal Jacksson, slicka på folk (vilket har övergått till ett beroende), bittra människor och att håna folk när de inte hör.

Rösta på moderaterna!

/ Fredrika

"I framtiden kommer var och en att bli känd i 15 minuter"

Idag sov jag till klockan 11 på förmiddagen. Så länge brukar jag aldrig sova. Jag drömde att jag letade efter min favoritsjal, som jag hade tappat bort i skogen, jag korsade en å i skogen, en å som rann ner för en berghäll, en å som man kunde pausa om man tryckte på rätt sten. På andra sidan ån mötte jag en cowboy. När jag vaknade upp hittade jag sjalen, precis där jag la den igår.
Jag hittade ett fint humör en fin morgon.
2-timmars frukost, ELLE, vackra klänningar från Diana Orving och Cat Stevens på vinylskiva.

Historiearbetet började. Jag ska skriva en revolutionerande brättelse om en av 1900-talets störste konstnärer och provokatörer, Andy Warhol.

"Warhol utsattes 3 juni 1968 för ett mordförsök utfört av den militanta feministen Valerie Solanas. Han skadades svårt och återhämtade sig aldrig helt från skadorna. Historien om våldsdådet återspeglades 1996 i filmen I Shot Andy Warhol"
-Wikipedia

Ingen som råkar ha filmen att låna ut?

Har man varit vaken såhär länge, känns det aldrig riktigt lönt att gå och lägga sig utan att veta säkert vad man ska leva för imorgon

Ikväll var en finfin kväll.
Elles vänner, lillebror och Lisa var här, vi gjorde egen pasta som vi förgyllde med tre olika sorters såser. Jag gjorde pannacotta med mango och hallon. Vi åt och skålade (vatten i vinglas kan va så fint i sterinljussken) Vi dansade, åt godis, spelade kort och körde till Ica med Nordman på högsta volym. Jag följde Lisa hem förbi fyllon och poliser på gatan. Vid kajen låg en båt förtöjd, den hade blå ljusslingor infattade på trädäcket.

Nu sjunger Paulo Nutini för mig om sina gator och Band Of Horses att The End's not near, och jag vet inte om jag ska promenera genom natten, se en film jag tycker om eller gå och lägga mig och hoppas på att sömnen tar mig till drömmarnas land.

Rast lös het

Jag är så sugen på kaffe men inte tillräckligt för att brygga
hade varit enklare att värma sig med en whiskey
bara att skruva av, hälla upp och skruvas upp

är jag tillbaka på fallande höstdagar
faller mot vinter
fortare och krossas
mot golvet lite granna
då blir dagarna på golvet jämt
till vardag med gårdagens sorger
blir nattens tårar

syster ska göra pasta med sina vänner
att vilja ta någons händer,
någon gång är inget fel?

medan jag ska drömma om dagen
lyssnar jag på Yann Tiersen
Grioa * är dagens gud
återigen, en gång till precis som förr
serverar och levererar ord i högsta klass

jag hittade en diamantring idag i en gammal skokartong här i mitt hem, den satte jag på lillfingret
hej vad den blänker

det var nog allt jag ville säga, för inspirationen gör mig uttråkad och rastlös idag

PS. Jag kan inte göra smileys på min mobil, jag skriver smileysarna i textform istället, så just nu när jag skickade sms såg det ut såhär: "Tack för erbjudandet, men jag kan tyvärr inte komma ikväll. ledsen smiley. Hoppas ni får kalaskul ändå! glad smiley."


*"som faller på väggen som studsar förmultnar
ruttnar försvinner till mörker jämfört med dig
jag väljer att välja att älska impulser
som faller mig in när jag faller för dig
jag menar ramlar för dig
det är därför jag formar min mun
till dom ljuden du tolkar som skrivna för dig"
-Anarki

Kaffe och smörgås från konditoriet, med pumpafrön på innan vi åker.
Jag brer mina egna mackor, tack.
Vi har handlat åt, er så nu har ni mat i flera dagar.
Tack, vi handlar vår egen mat.
Vi ska bara laga eran lillebrors cykel först.
Låt honom laga den. Han vet hur man gör.
Är det något ni vill ha innan vi åker?
Då ber vi väl för fan om det.
Ta hand om er när vi är borta.
Åk nu.

Stäng dörren.
Stäng den och lås den.

"Jag gråter nu, så släck mitt ljus"

Ikväll vill jag inte vara hemma.
Jag avskyr att bråka.

Alldeles nyss frös jag på en av träbänkarna i hamnen.
Jag tittade på stjärnorna på den mörkblå himlen.
det mörknar allt fortare nu. Jag ville vara en utav dom. En utav stjärnorna.
Då behövde man inte vara rädd.

Men det enda jag har som blänker i mörkret är stora, våta krokodiltårar.
Jag är rädd för så mycket saker. Det gör mig ännu räddare.

MB

I onsdags hade vi endast två lektioner. När de var slut samlades Ägir-folket i Fridas nya fina lägenhet. Vi drack vin i det rosa huset med tinnar och torn. Vi drack mer vin på den soliga balkongen, som man måste klättra ut genom fönstret till.

Igår fiskade jag med Benjamin. Vi fick inte så många fiskar, han fick mest bottennapp och jag fick mest manetslem. Då bestämde vi oss för att hyra Phone Booth och dricka te istället.

Concrescence

Ännu en trevlig weekend har spenderats hos Amanda i Sjuntorp. Fredagkvällen bestod av sedvanlig skate-/cykeltur i kvällssolen, citron och marängpaj och hyrfilm. Äntligen fick jag se Parfymen. Jag blev inte besviken alls. Filmen är otroligt nog nästan lika bra som boken. Vad jag inte förstår är dock vad de där filmmakarna tänkt med när de låter Ben Wishaw spela rollen som Grenouille, den vidrigaste, fulaste personen Frankrike skådat. Tro mig, jag försökte verkligen att hitta det fula hos Wishaw. Jag försökte i alla fall.

Efter lördagfrukosten satt vi på tåget mot Göteborg, där vi mötte tre glada och en smula bakfulla flickor. En solig framgångsrik shoppingdag. Efter att ha provat vad som tycktes vara halva Weekdays jeanssortiment, satt jag till sist på bussen mot Trollhättan med ett par mörkblå stuprör i handen. Mitt nyinköpta fynd fick sällskap av nya ljusbruna mockakängor och den knasigaste plagg jag förmodligen någonsin inköpt, en svart tyllkjol, som fick bli min efter långa övertygelser från fröken Andersson att det var precis det plagg jag borde införskaffa.


När jag till slut var framme i Trollhättan igen och kom inrusandes på M15 med alla mina kassar, var det första jag gjorde att halvt springa rakt in i Caspians snyggaste gitarrist. Jag rodnar lite lätt och skäms för mitt stressande och den långa skäggige, mörka gestalten ursäktar sig med ett halvkvävt "Oh...ehm...sorry, yeah", och låter mig gå före i kön.

Jag möter David och några uddevallare, till tonerna av Kents Kräm (så nära får ingen gå).
Jag hinner se de två sista låtarna av ett litet lokalt förband. Den förkylda stackars sångaren ursäktar sig, tackar för framträdandet och hostar lite i micken.
Efter en kort paus entrar September Malevolence scenen med full styrka. de spelar fantastiskt bra. Who Watches The Watchmen och sista låten som handlar om ett tankfartyg är deras bästa framträdanden för kvällen. Min vän bredvid mig halvskriker smått uppgivet, genom musiken att "sådar cool kommer man ju tyvärr aldrig att bli" och nickar mot gitarristen i randig T-shirt. Jag tänker att om jag någonsin försökt hantera en gitarr måste det vara de mest patetiska försök som någonsin gjorts.

Malevolence tackar för sig och lämnar efter ytterligare en paus, plats åt kvällens huvudgäster, Caspian, ända från storbritannien. Caspian spelar instrumentalt i 80 minuter och jag står stum av förundran. Det susar ännu i mina öron efter de säkerligen hundratals decibelen, men det är det värt. Jag undrar varför musiker som dessa spelar för dryga 30 pers i Trollhättan av alla ställen?

I musikalisk väg en magisk kväll, med ett band som definitivt behöver mer träning och nässpray, och två band som avgjort förtjänar mer publik och större scen.

Långfrukostar och symaskiner

Idag har jag sovmorgon och jag njuter och myser som bara den! Långfrukost för mig själv med morgonsol och LP-skivor rullandes. Färskt myntate, vaniljyoughurt med massa nötter och torkad frukt, passionsfrukt, färskpressad apelsin/citron-juice, ägg (äter jag nog till frukost ca: 3 gånger per år), rosat valnötsbröd med svartvinbärssylt och ingefära. Till detta läser jag ELLE Interiör och vill genast flytta in i en fransk loftvåning.

Min gamla symaskin är hemma igen efter en tur hos reparatören, nu går den finfint igen och trasslar inte in sig hela tiden. Detta har jag utnyttjat flitigt denna superba sovmorgon, det hela började med att jag kapade halsen på varg-tröjan, sedan förvandlade jag ett par gamla jeans till shorts och en skjorta bytte skepnad till en kortärmad liten blus. Sydde även en ny färgstark sjal, samt sydde in en kant på en khakifärgad volangkjol.
Man är alltid som mest produktiv på morgnarna.

Igår fick jag även hem en liten beställning av pärlor och lås, så så fort jag får tid och inspiration ska jag börja knåpa ihop lite nya örhängen.
Min morgon har nått en ännu högre mysfaktor med hjälp av drömsk postrock i form av Caspian, och även September Malevolence som instrumentalt sett är en litet mästerverk och rösten är både skrämmande och lockande samtidigt. Who Watches The Watchmen låter som ett stilla höstregn och är bara alldeles alldeles perfekt.
Förhoppningsvis hamnar jag på dessa båda bands spelningar på Magasin 15 på lördag. Hoppas, hoppas, hoppas!

Nu är det lunchdags och hundpromenix innan det bär iväg till Gullmarsgymnasiet för dagens återigen för min del dubbla mattelektioner och religion. Ikväll ska jag prova på poweryoga tillsammans med Fredrika och Lisa. Kommer nog att bli spännande, då jag aldrig antagit en enda yogapose under hela mitt liv.

Guards Guards

"You're a miserable fool,
looking for a more miserable fool"

Idag: Dubbel matte C, idrott och fysik, sedan ska jag tvinga Lisa att räkna andragradsekvationer med mig, ända tills vi ska upp till Mariedal och boxas.

Helgens upptäckter

*Thairestaurangen i Uddevalla. Ser inte mycket ut för världen från utsidan, men oj så mysig invändigt, trevlig personal och fantastisk mat med massor av chili och ingefära.
*Jag har äntligen lyckats konstruera ett litet smyckeställ att hänga örhängen med krokar på. Något jag längtat efter länge, då alla "hängande" örhängen bara trasslar ihop sig i en hög annars.
*Skellefteå-dialekten måste var sjukt underskattad.
*På något mystiskt vis fastnar läppstift mycket mer på take-away-kaffemuggar av plast än vad det gör på muggar av papp.
*Inte för att skryta då men jag är tydligen grym på att blanda rom och cola. Efter att ha hört detta blev jag så glad att jag var tvungen att blanda en drink till, och en till...
*Jag blev inte alls så förtjust i Jack Kerouac's litteratur som jag förväntat mig att jag skulle bli.
*Mesk var fortfarande lika äckligt i fredags som det alltid varit. Spelar ingen roll vad folk får för sig att blanda skiten med.
*Det får plats oväntat många personer på en badhusbergsbalkong.
*Kaffe + vaniljvisp = Cafékänsla hemma
* Att bränna sig på en limpistol gör fortfarande lika jävla ont som det alltid har gjort.
*Hösten har nu officiellt kommit till Lysekil.
*jag har äntligen lyckats tämja dammsugaren och i alla fall bli hyffsat bra kompis med den.
*Min blogg är sjukt tråkig. Jag ska göra den roligare. Någon dag i framtiden. Någon dag.

Corax

Bromans - lillebror + Moa satte sig igår i sin silverfärgade Citroën och styrde kosan mot Uddevalla. Framför stadens mysigaste biograf, Frideborg, var röda mattan utrullad och marschaller brann vid de dubbla glasdörrarna med de polerade guldhantagens sidor. I foajén var folket glada och galaklädda. Stora kameror var riggade, TV4-reportrar gled omkring med fluffiga mikrofoner och en make-up-artist målade krigsskador och skotthål i pannan på de som önskade lite mer spänning i tillvaron.
Vi hade kommit till Uddevallas årliga lilla filmfestival, Corax. När första minglet mellan de fyra mörkröda väggarna och guldramarna var överstökat och kristallkronorna dimmats ner, fick vi se ca 6-7 olika kortfilmer, därpå följde en kaffepaus och en kanske lite för lång föreläsning av en svensk kortfilmsregissör. Efter ytterligare paus med visit på McDonalds och tillhörande bakis-pommes för mig och Moa fick vi se resten av filmerna. Det var bland annat Elles och Malins två fina bidrag, en underbart rolig animerad film med lerälgar, gjord av den avgjort yngsta medlemmen i sällskapet, och en supersnygg skatefilm, gjord av fyra eller fem supersnygga skatekillar.
Sist på programmet stod en brinnande show av en stuntman och påföljande prisutdelning. Min fina syster fick beträda scenen, iklädd svart sammetsklänning, tillsammans med sin filmskaparväninna och mottaga pris för bästa drama. Skatekillarna och flera andra fick också pris.
Nöjda och glada med trofén i handen vandrade vi över kanalen och in till plingplongande musik för en himmelsk thaibuffé. Jag ville äta hundra portioner, men insåg att jag var enormt mätt efter tre.

V. 36

I måndags kom dansträningarna igång igen, helt underbart att få röra på sig ordentligt igen. Jag svettades säkert 20 liter, minst, och känner mig 20 gånger vigare. Vi ska dessutom dansa med käppar, kommer bli kalaskul!
I tisdags fick jag brev från Pliktverkets huvudkontor. Det är dags att göra lämplighetsansökan. I slutet av november får jag reda på om jag verkligen är lämplig för mönstring.
Igår var jag och Fredrika på Kraftsport, hej vad jag har saknat att pumpa på det där gamla skabbiga, svettiga, biffiga gymet. Nu ska vi bara se till att vi fortsätter att vara såhär duktiga.
Jag har även fått ett erbjudande om att skriva åt vår skoltidning, Kitsch. Känns lite spännande och roligt och skrämmande då jag känner att jag kommer få total skrivkramp när det väl är dags, men det ska nog gå bra, bara jag hittar en Thomas som jag ska växla några ord med först.

Nu har jag rusat runt hela morgonen och packat mössa, underställ, trangiakök, sovsäck och annat frilufsigt. Efter lunch idag åker nämligen alla MB-tvåor ut till Fjälla och lever friluftsliv med orientering, lägereldar och millitärtält.
Om en timme blir det marinbiologilabb nere i Rinkenäs. Känns inte superlockande att bada idag och simma runt och leta alger, men vi hoppas på att himlen spricker upp och att vädergudarna är med oss så vi slipper vara förkylda uppe i Fjälla hela gänget.

Uppdatering av förra veckans filmhelg

I helgen var jag hos Amanda i Rönnängen, jag vet inte riktigt varför det inte blev någon uppdatering därifrån men jag gissar att jag fick mycket annat att lägga min hjärnkapacitet på. Hur som helst var det en trevlig vistelse i det lilla kvarteret utanför Trollhättan. Eftersom jag hade råkat ut för en förkyldning (eller en liten släng av svininfluensan som alla tror) bäddade jag och min väninna ner oss i soffan under fluffiga duntäcken framför TV:n. Medan regnet smattrade mot rutorna utanför, mumsade vi i oss hummus, äppleklyftor och morotsstavar och iakttog intriger, saftiga blåbärspajer och förälskelser mellan Norah Jones och Jude Law i My Blueberry Nights. Jag är glad att jag gav Jude Law en ny chans, jag har aldrig riktigt kommit överens med honom förrän nu. När eftertexterna rullade, letade vi fram några frusna jordgubbar och bakade en smarrig paj med massor av vaniljsås (laktosfri, ovispad vaniljsås är något av det godaste man kan äta en regnig fredagskväll). Vårt utsökta bakverk blev mindre och mindre medan vi såg Allt Flyter som faktiskt var en helt okej svensk feel-good-movie.

När klockan slagit 11 högg vi tag i filtar och dykarlampa och letade oss upp genom skogen, till Smörsjön. Sedan tillbringades någon timme liggandes på rygg på en liten smal brygga, mitt i en kolsvart skogssjö, stirrandes upp i den stjärnklara natthimlen. Jag slutar aldrig förvånas över hur stort och distansierat alla små ljusprickar är där uppe i det mörkblå töcknet.

På lördagen slappade vi och såg på mer film, Lords Of Dogtown med Emilie Hirsch och Heath Ledger, underbar skatefilm och lagom med upprorslustfyllda ungdomar.
På kvällen kom Göteborgarna. På kvällen var det party.
Kvällen blev galen.


När jag sent om sider var hemma igen på söndageftermiddagen efter 4,5 timmar på tåg och buss, värkte fortfarande gårdagens vodka lite i magen. Jag bäddade in mig framför TV:n med en stor kopp grönt te och en bra film.
En väldigt bra film faktiskt. The Fountain. Än en gång har Darren Aronofsky kliat sig ordentligt i huvudet och lagt upp sin bästa plan som han sätter i verket med hjälp av sitt ytterst framgångsrika verktyg, Hugh Jackman. Starkt skådespel, bra historia, och rymdfärdsscenerna är så vackra att man bara vill sväva fram genom den svarta natthimlen, mot det guldskimrande skenet av en döende stjärna, genom en glasbubbla. En stark film som behåller intresset rakt igenom. Av mig får den en stor applåd!