Min Far, Fakiren

"Vi körde ut ur staden
med melankolin och nostalgin
som en gnistrande svans
efter den gamla underbara Thunderbird
jag tryckte upp mig i ett hörn
och kände mig fullständigt utanför
jag satt tyst och längtade hem
Helena satt bredvid
och försökte hålla mig i handen
men jag kunde inte besvara
hennes små smekningar"


-Halo Of Pendor

Status 23.52: Eldkvarn och ett glas rött

Ikväll har mor min firat 50-årskalas.
Kul, fint, gott, kalas!
jag har agerat kökspersonal tillsammans med Lisa.

Nu är bara grannarna kvar.
Alla andra har åkt hem till sina hem.

Åh, Hedi Slimane

Hedi Slimane

Vardagsproblematik med att ha en familjemedlem posterad i Kina

Min storasyster bor i Kina.
För mig börjar detta bli lite av ett problem, lite av ett irritationsmoment.
Jag står min syster väldigt nära, ser upp till henne och håller av henne
av hela mitt hjärta.
Det är därför jag nu kan känna mig så egoistisk som jag gör
när jag då och då önskar att hon faktiskt inte bodde i Kina.
Att hon bodde här med mig istället.
Hemma i trygga, kalla, gamla allt-är-som-det-alltid-varit-här-Sverige

Eller åtminstone att jag fick vara hos henne i alla fall.
Det är därför jag ska se till att det bokas flygbiljetter.
Flygbiljetter till Kina är preis vad som ska bokas.
Då kan vi ses igen och hålla om varandra igen,
skratta, dricka te oh dansa och sjunga falskt till gamla jazzmusiker samtidigt som vi lagar mat tillsammans igen. Precis som det brukade vara då vi bodde under samma tak.

Why do these eyes of mine cry

Why does the sun go on shining
why does the sea rush to shore

Don't they know it's the end of the world?

Mr. B. Dylan

Bob förgyller en grådisig, snöslaskig tisdag.

När det ligger till på just det viset, då gör det inte så mycket att man försovit sig tre kvart, att hunden står och trampar i farstun, och att man inte hinner knäppa jackan innan man halkar iväg till skolan över den glittrande, hala, förädiska, rimfrostade asfalten.

"Whatever colours you have in your mind

I'll show them to you,

and You'll see them shine"

Svensk skärgård anno 1970

Jag är just hemkommen från bion. Igen. Inget jobb ikväll, fick sällskap av Fröken Edlund och Joar för att idag bara sjunka ner i salongens djupröda sammetsstolar, dra av mig kapushongen och försvinna in i mörkret och filmen för en dryg timma.
Det är något jag tycker väldigt mycket om. Att se hur ljuset fasas ut, livet i de klotformade lamporna längs gångarna slocknar, jag småler alltid, myser lite åt stämningen, kikar lite på de andra i salongen, sjunker ner ett snäpp till och sedan finns allt fokus på bioduken. Just det korta ögonblicket kan vara ett av mina favoriter med bioupplevelsen.

Himlen är oskyldigt blå. Det är som alla vet en av vår käre, gamle, gode T. Gärdestads låttitlar och även titel för kvällens film.
Skulle kunna vara något av det mest vulgära som visas på bio-duken i november. För att vara cynisk skulle jag vilja säga att det är en typisk svensk film, kläm in så mycket naket och så mycket fylla som vi bara kan få in. Gärna en del pinsamma kommentarer och högtider också, perfekt här fick vi både ett härligt midsommarfirande och en misslyckad kräftskifa. Därmed var det slut på cynisiteten (heter det så, skulle inte tro det men det får vara för den här gången) Nu kommer rosandet.
Himlen är oskyldigt blå är en mysig film. Den innehåller mycket vackert kvällsljus, en viss kulturell och historisk lärdom och många fina leenden. Sedan börjar jag gilla yngsta brodern Skarsgård, mer och mer. Han rankar sig uppåt i skådespelarvärlden. Duktig gosse.

Elektriciteten börjar sakta sippra tillbaka in i de klotformade lamporna igen och maskinisten öppnar dörrarna.

Bitterhet och fanatism förenad i gemytlig julefrid

Nu är det kallt som i döden i Lysekil.
Slutet av november är plötsligt här med stormsteg utan att jag hunnit förbereda mig på det.
Inte hunnit köpa vinterjacka.
Införskaffa julklappar.
Kommit igång på riktigt med projektarbetet.
Inte ordnat några nyårsplaner eller ställa om min värmebaserade kropp på temeraturer under nollan.
Snöflingorna faller livligt mot rutan och ankaret på min handled bleknar mer och mer för var dag. Suckar matt i takt med mig och falnar in i en alltmer härjad, smakfull ton av svart.

Snön börjar redan bli mer vardag än undantag
och jag bävar redan inför perioden januari-mars/april.
Jag avskyr kyla och jag avskyr vintern i Lysekil.
Jag vet att detta är ett bittert och torftigt sätt att se på tillvaron och säkerligen helt fel att döma ut en årstid i en stad sådär...


Men bara för att kompensera kan jag dock säga att jag i år är mycket mer sugen på jul än vanligt.
Denna överreklamerade högtid, tillägnad allas vår älskade Guds son, med presenthysteri, jirlanger, brända pepparkakor, julskinka, röda spetsprydda korsetter i dambutikerna och rödrandiga slipsar i alla dess former i herrekiperingen.
Härmed välkomnar jag dig med öppna armar, oh du helgade juletid!
Jag läger av mig min bitterhetsmantel mot alla dess högtider och tar hallelujah-körerna och du helga natt i min famn med glädje!

När sanningen ändå ska fram får jag medge att jag redan bakat mina första lussekatter samt pepparkakor. Underbart gott!
Ring klocka ring!

Halo Of Pendor
på Spotify! Jaa!!

Jag har haft en underbar underbar höstlovsvecka,
tillbringad i Spanien med tre vackra, härliga, glada partyflickor.
Mängder av sol och salta medelhavsbad har det blivit,
mängder av dans och festande i partystaden som aldrig sover -Benidorm
Litervis med öl har sänkts, precis som en flaska whiskey och annat smått och gott.
Massvis med pizza och pasta har vi ätit och vi har njutit av veckan i fulla drag.
Det var med tyngda hjärtan vi pussades och kramades och vinkades adjö tills nästa gång.

Men jag är ingen skrivare.
En bild säger mer än tusen ord så därför ska jag snart skicka in bilderna till datorn och försöka slänga upp några här.
(Sålänge; håll till godo med facebook)


"From now on we'll just continue beeing rebels
what her highness says is'nt really that important to us
drink up and share the night with us!"

Utkast

Då de tre krigarna återvände hem igen, fann de att deras hemstad stått i brand.
Den stad där de hade växt upp ihop, börjat skolan tillsammans, ramlat och skrapat sig på asfalten och gråtit och hjälpt varandra upp och plåstrat om varandra igen, där de hade kysst sin första flicka och delat sin första 75a rysk vodka bakom skjulet vid ankdammen, där de kysst sin mor farväl och lämnat en sista ros på sin faders grav.
Den staden fannas nu inte mer förutom i historien.

De stod förbryllade på krönet och tänkte.
Hur kunde detta ske?
Man drar ut i krig, man dödar, man skjuter, man ödelägger, man tar order, springer på fötter som blöder och genomför stordåd och förfärliga ting som de aldrig som de pojkar de växte upp som, kunde drömma om att utföra. Men de gjorde det.

Man kunde bränna hela länder, men ett hem kunde väl aldrig tas ifrån en.
Denna septembereftermiddag blev till en vändpunkt i de tre pojkarna som hade vuxit upp till mäns liv.

Kom just från jobbet. Vi har fått en ny popcornmaskin.
Den är liten.
Den är ful.
Den är opraktisk och missanpassad.
Den bränner popcornen...
Men den går snabbare att städa.

Den nya popcornmaskinen är fruktansvärd och jag avskyr den redan. Den ska skickas tillbaka till det helvetes-popcorn-maskins-makeri från var den en gång kom ifrån.
Mitt nyss nytvättade hår och Folkan-pikén luktar biopopcorn. Hemtrevnad.


Igår spelade Ram Di Dam på Villa Belparc i Slottsskogen. Stället var fantastiskt, folket var trevligt, ölet var gott och spelningen var episk. Jag och Karin dansade och sjöng och skrek mest av alla på stället.
Groupies...

I fredags var det hippiefest också och ikväll var en fin kväll, förutom popcorn-maskins-incidenten då. Den var hemsk. Men annars har jag haft en underbart glad, dansfylld helg
Skål!

"So please, please, please
let me, let me, let me
Let me get what I want
this time

Have'nt had a dream in a long time"

-The Smiths

trettioförstaparagraf

Härmed ansöker jag om avskaffning av grundläggande känslor i det mänskluga psyket, såsom solidaritet, empati, tillit, kärlek samt tillhörande störningar som ej tycks vara gynnsamt för samhället.

Härmed anger jag mig själv.
Skyldig till skapandet av ett känslokallt släkte.

Hänger mig åt stolt brottslighet.
Allt för ett känslolöst samhälle.

---

Öppna min bröstkorg och plocka varsamt ut mina revben som håller hjärtat instängt.
Ta isär mina beståndsdelar,
gör rent dom och sätt ihop mig igen.

Into the Norwegian Wilderness!

Nu har jag packat, packat upp, svurit, slängt packningen i väggen och packat om i tre dagar. Nu är jag snart färdigpackad.

Enormt förväntansfull sitter jag nu, som ett barn på julafton med mitt nytvättade, flätade hår och Joe Cockers hesa stämma och väntar på bussen som om ungefär sex och en halv timme ska ta oss till Lofoten med nya spännande upplevelser!

Kom Ihåg

Igår skrev jag upp fem punkter i min kalender:

¤ Plugga konst, litteratur, språk (+ mat & vin-kurs?) i Frankrike

¤Rensa firre och tjäna feta cash i Norge

¤Bo på en minilantgård med egen örtträdgård, utsikt över Alperna eller havet med en god vän i Norra Italien

¤Roadtrippa i USA eller Sydamerika

¤Tågluffa i Ostasien


Sådär nu har jag även publicerat punkterna här, så om jag av någon händelse skulle glömma någon av dessa kan ni väl påminna mig.

Folkan

Jag tror jag har skaffat ett nytt jobb.
Eller det vill säga, såvida jag inte har sönder popcornmaskinen, välter kylen, försnillar kassan eller missköter mig på annat vis hoppas jag få behålla en plats på Folkan Bio i Lysekil.
Folkan är en angenäm arbetsplats. Jag har redan blivit kompis med popcornmaskinen, den mest underhållande och min nya favorit-tekniska-pryl.
Med hårt övande av min urkassa huvudräkning och lite mer guidening av mina mycket pedagogiska medarbetare, kan detta nog bli riktigt bra.
Ser fram emot detta.
Tror jag kommer trivas på bion.
Ja, det tror jag.

Our summerskin

2 översta: Underbart släktkalas i Finnspång från sommarens varmaste helg & Spontanfestival i Norrköping med sysslingarna från världens alla hörn.

2 svartvita från Kornö.

3 sista ett spontant snabbstopp på Önafors hos kusinerna. Te, skorpor och Macallan-marmelad i växthuset & Morgonbad i nybyggda poolen.

0.13

Jag vaknade en morgon
från en dröm jag hade
jag drömde att jag kunde sjunga
men det kan jag inte


Tjaa!
Det är nu mitten av vecka nummer 27 och detta är veckan då jag jobbar som värdinna/funktionär/allt-i-allo under en utställning om Västerhavet som hålls i Oscars finfina lokaler, alla borde självklart ta sig dit för att se vår tjusiga utställning, få svar på frågor och träffa den trevliga värdinnan.

I morgon är det torsdag och då kommer min far och min lillebror hem från en månads vistelse i Australien, spännande!

Helgen har bjudit på strålande solsken och frisk bris. Vad passar bättre till detta väder än en kall öl eller två i solen? Fredagen spenderades således med Dynamit på den översta balkongen på 17B.
På lördagen blev det grillning och folköl hos den sötaste Hanna i hennes vackra hem med mängder av havsutsikt. När kvällen blev kylig och ovädret kom med dunder och brak, blixtar och dån, flyttade vi in i uterummet för att avsluta kvällen med ost och en flaska rött.
Moa och Nissan var här i måndags, för gamla vänners skull blev det liksom bara tvunget att återigen bättra på ölmagen lite på balkongen i kvällssolen.

Världens bästa mormor bjöd igår på ostbricka på Självik och vi såg återigen den vackra koreanska 3 Iron av Kim Ki-Duk, underbart vacker film, nästan utan dialog eller knappt ens musik men oerhört fin.
När jobbet är avslutat ikväll hoppas jag på att valsa ut på middag med fröken Rönnbäck.
Alla får ha det unerbart brå så länge!

Please don't,

Please don't go
I'll eat you up I love you so

Go lightly on the ledge, babe. Go lightly on the ground

Min storasyster och jag tog med oss fyra glada flickor, gitarrer samt massa mat och vin ut till paradisön Stora Kornö över helgen. Solsken i alla dimensioner vad var som bjöds. Tusen tack för en underbar helg.

När tiden är rätt ska jag plocka upp dig

Moa och hennes solglasögon, Karin, jag och min syster åkte till Göteborg för shopping, park-fika och konstutställningar en solig junidag.
...Den senaste tiden har det druckits öl och ätits paj i Rinkenäs. Himlen har bara tittat på och varit vacker


Med ett gladförvånat skrik mottog Moa en underbar studentpresent; say hello to Max, her new guitar.

Jag har framkallat ett nytt beroende. Små väskor.
Jag har börjat fynda små väskor på second hand. Som denna lilla skönheten, en Mulberry med silkesmjukt mockalock för ynka 30 riksdaler.
Denna angenäma sysselsättning får både mig och de vithåriga små tanterna nere på Holmens Hem & Antik att lysa av glädje. Sysselsättningen ger mig något att vila tankarna och ögonen på och den håller ovälkommen ångest borta.
Det enda dåliga med mitt nyvunna beroende är att det får min Italienska läderplånbok att eka som en tom Italiensk katedral.

Förutom solsken, vänner, rödvin, långa promenader och barfota-i-sommar-regn är detta lite av det som hänt på kusten de senaste veckorna.

3 av de bästa har slängt sina vita mössor i luften och vinkat adjöss åt skolan

Fy fan vad dom är bra!!

"I don't sleep well at all"

Inatt drömde jag om att min vän kom tillbaka från havet.
Han grät men han var lycklig.

I lördags drack jag folköl och snusade Rapé som en raggare i sina bästa år, samtidigt som jag gick klädd i tyllkjol och nylon som en ballerina. Jag var salongsberusad och uppriktig.
Men kanske inte tillräckligt ärlig ändå...

Idag hade jag redovisning. Den handlade om psykopater.
Hela klassen satt tyst i de tjugo minuter som bara jag pratade.

För fem minuter sedan hoppade jag ut ur en lite för varm dusch.
Seglarkläder och tandborste slänger jag ner i min stora röda väska för att bege mig till mitt paradis ikväll.
På söndag kommer jag tillbaka till staden utan trafikljus. Då vill jag inte tänka på Newton och Coulomb trots att jag måste.

The first rule of fight club is: You do not talk about Fight Club

Trodde att man hade växt ifrån det där med att ramla av cykeln när man var en si sådär 8-10 år gammal.
Tydligen är det fortfarande fullt möjligt att flyga ett par meter ner i diket, åstadkomma både blåtira, fläskläpp och skrapsår överallt...
Eller så krävs det bara otroligt dålig kharma.

Medallion -Silver Stallion

Den här vackra medaljongen fick jag av min älskade storasyster då hon kom hem igen från Kina.

"You were the delicate rose
pale red in the summer air
and I was the atmosphere
breathing in it's scent"

Så målas tillvaron i gråskaligt matt

Det är egentligen inte så att jag är ledsen
jag är bara lite mindre glad

To Do List

Måndag-Tisdag-Onsdag-Torsdag:

*Psykologiuppgifter X3
*Psykologiuppsats
*Marinbiologiuppsats + artdugga
*Fysik
*Matte
*Öva-som-fan-inför-alla-slutprov-och-nationella
*Historia hemtenta
*Historia grupparbete
*3 böcker att läsa ut


Fredag-Lördag-Söndag:

*Supa skallen i lyckliga "jag-tänker-då-fan-inte-lyfta-ett-finger-till-för-skolan-småbitar"

OW check!

Tänkte liksom bara meddela att jag numera kan titulera mig själv som Open Water Diver
AWESOME!!

The magical underwater world and the miracle of breathing under the surface of that wild deep blue sea...

I torsdags började jag på min dykkurs. Idag genomförde vi våra första dyk. Det första i pool och det andra utomhus med torrdräkt.
Det är extremt spännande, lite läskigt, utomhusdyken är kalla som fan, eller "lite krispiga" som min instruktör skulle kalla det, utrustningen är tung och otymplig på land och känslan är så häftig!
En kliché att ens nämna något i stil med att det är en helt ny värld och att man känner sig på ett helt annat vis när man kan stanna längre under vattnet, men det är precis vad det är.

Om allt går vägen är jag certifierad Open Water-Diver efter nästa söndag. Hejja! Hejja HejjjaaaAAAAH!!!

Semana Santa

Påsklovet som spenderades hos Rönnbäckarna i en kant mellan Alicánte och Valencia i Spanien, var ett underbart bra påsklov.
Det var ett lov fyllt av solsken, fågelsång, musik, dans, leende väninnor och främlingar samt massor av öl.
Somliga nätter tog vi sista bussen in till partystaden som aldrig tycks sova, Benidorm med all sin puls, sina blinkande neonjus och gratis tequila-shots.
En bar vid namn Los Muertos (De Dödas på svenska) blev mitt nya favorithak. En liten lummig krog med en gammal vithårig man i baren, riktigt bra musik (iaf för att vara Spanien), otippade föremål som dimper ner från taket då man minst anar det, och trillar ner mitt framför ansiktet där man sitter och sippar i sig sin öl eller klassikern Aqua de Valencia. Stället introducerade mig även för min nya favoritwhiskey. Hello Ballantines!

Somliga dagar besökte vi marknader med allt från himmel till jord och självfallet föll mina turist-ögon ständigt tillbaka till alla de vackra smyckena.
Andra dagar låg vi helt enkelt bara vid poolkanten och löste världens problem över en drink eller två. Eller så promenerade vi ner till den lilla stadens centrum för att återigen chockera cafépersonalen med en beställning av kaffe med glass. Något spanjorerna tydligen inte förstått charmen med.

Sista kvällen drog vi upp madrasser och soffdynor, bake-off baguetter, brie och klirrande glasflaskor till takterassen. Sedan satt vi under en klar stjärnhimmel nästan hela natten tills det blev tid för mig att på något rundare fötter och ett huvud utan nacke packa in mig själv och mina väskor i taxin och ta mig hemåt igen. Hemåt Sverige och Bohuslän!

But I'll come back to you in a year or so...

For I do believe that everyone
Has one chance to fuck up their lives
Like a cut down tree I will rise again
And I'll be bigger and stronger than ever before

For I'm still here hoping that one day you may come back
For I'm still here hoping that one day you may come back

There is hope in every new seed
And every flower that grows upon the earth
And though I love you and you know that
Well, I no longer know what that's worth

Noah and the Whale

I simply did'nt have the time to update...

...Inte särskilt stor lust eller ork heller, men här kommer en liten kort sammanfattning av senaste tiden.
För två veckor sedan var jag på magnifika Kent i Lisebergshallen. Det var väldigt bra och väldigt annorlunda. Första gången jag såg dem på detta viset, med vässad synt, sågtandsgitarrer och det nya elektroniska soundet som GP blir tvungen att kategorisera som syntrock. Ljusshowen var som vanligt spektakulär och medförde ett uns eufori.
Det var väldigt mäktigt.
En väldigt tung konsert...

Morgonen därefter kom bussen som tog mig hem igen från Hisingen.
Regnet föll.
En väldigt tung bussresa...

Samma kväll gick vi på temafest för Fröken Alpsjö och Rönnbäck. Lisa, Amanda och jag var de tre tvättbjörnsfångarna från fängelset i Robin Hood. Mattias och Daniel var 2-meter-man. Någon dag senare gjordes en ny tripp till Göteborg. Ljuset var magiskt denna dag, lite som det skimrande guldskenet i 300 och till mitt sällskap hade jag återigen Lisa, Amanda och 2M. Äntligen fick jag se Where The Wild Things Are och den var ännu bättre än jag tänkt mig. Väldigt vacker, väldigt märklig, väldigt sorgsen och djup för en barnfilm, stundtals framkallades blanka ögon.
Vi hittade senare ett otroligt mysigt fik i Haga. Här fick man rykande soppa, fralla och kaffe för endast 55 riksdaler. Denna måltid åt vi på caféets andra våning med mycket lågt tak, samlade på puffar kring ett lågt mörkt träbord med utsirade ormliknande mönster.

-

Skolan ser hela tiden flitigt till att jag vadar genom ett hav av plugg. Kul...
Somliga dagar har jag flytt i panik till Rönnbäckskan, som i fredags. Hon gav mig en tröstande hand och en starköl. Sedan blev det några drinkar, några shots, ett par glas vin, groggar, rom och cola en öl till, 2? Och en annan fest...

-

Idag är det torsdag igen och jag äter jordgubbar till frukost och lyssnar igenom min spellista som är så klockren att juiceglaset skälver. Äntligen är en stor del av plugget inlämnat och jag kan släppa lite på strypkopplet.
Jag saknar min syster som är i Kina. Jag tänker på henne ofta, hon bor i ett palats, fotograferar risfält, besöker tefabriker, hjälper människor och smuttar whiskey med varm choklad på någon kinesisk bar.

Snart är det min tur att resa.
Igår åkte Moa till Spanien och på lördag är det min tur att vinka adjö till Sveriges disighet och kliva av planet i Alicanté för att möta våren.
Nu ska här packas.
Till pacnkningen lyssnar vi på MGMT's nya chill-platta

Adios amigos!

Where The Wild Things Are

"There were some buildings... There were these really tall buildings, and they could walk. Then there were some vampires. And one of the vampires bit the tallest building, and his fangs broke off. Then all his other teeth fell out. Then he started crying. And then, all the other vampires said, 'Why are you crying? Weren't those just your baby teeth?' And he said, 'No. Those were my grown up teeth.' And the vampires knew he couldn't be a vampire anymore, so they left him. The end."


Max: Did you make this?
Carol: Yeah, yeah.
Max: It's very good.
Carol: We were gonna make a whole world like this. Now, everyone used to come here, but you know... you know what it feels like when all your teeth are falling out really slowly and you don't realize and then you notice that, well, they're really far apart. And then one day... you don't have any teeth anymore.
Max: Yeah.
Carol: Well it was like that.

Och dekadensen är hård

Onsdag: Uppvaknande ur drömmar om animerade hajar och alligatorer
Matematik / Fysik / Matematik
Flagnande rött nagellack och rutig flanell
Historiaarbetet nertryckt i halsen
Snö intryckt i skorna

Urladdad iPod
falnande Nirvana

Senaste nytt, The Isolation
helt okej shoegaze-indie

Idag blev jag kompis med min extra mattelärare :)
Det är en vecka och en dag kvar till Kent i Göteborg




....THE KOOKS SKA TILL PEACE AND LOVE!!!!!
...Att missa dom IGEN blir min död.

FokUs

Hej!
Sitter i skolbiblioteket och skriver en uppsats inom ämnet Idrott och Hälsa.
Jag är enormt omotiverad trots att jag vet att jag skulle kunna skriva en riktigt intressant text.
Inatt hade jag svårt att sova.
Idag har jag svårt att skriva. Suck.

När mina tre flickor kommer tillbaka från sin evinnerliga kemi, valsar vi ner till Kungsgatan och dricker gröna teér.
Om jag klarar av det efteråt, så ska jag gå på min första dansträning, mitt överhuvudtaget första träningspass sedan i november.
Det blir spännande.

Imorgon avslutar jag mina ständiga sjukhusbesök.
Imorgon blir sista vistelsen på Vårdcentralen på länge.
Hej då plåster, hej då tejp!
Och hej till ett 4 cm rött gangsterärr.
Det blir spännande.

All and out.

Weekend Wars

Helgen: Fredagen kom så äntligen som på beställning, så som den gör varje vecka. Ett återkommande mönster.
Den invigdes med en lång sovmorgon och ett nästan lika långt telefonsamtal med min kära syster som just för tillfället befann sig i Stockholm. Hon var förkyld och snuvig men ändå glad och minst sagt överaskande.

Efter skoldagens enda lektion, vilken var matte, då jag mest satt och såg på Fredrika som spenderade tiden med att lyssna på och sjunga med i låtar av Savage Garden, istället för att fokusera på mina förbaskade fjärdegradsfunktioner.
Det är någon ny återvunnen förkärlek hon har fått där, Fredrika. Savage Garden.
Efter detta gick jag hur som helst ner till Ica för att möta Moa. Solen sken och Jim Morrison sjöng i mina öron om att tända en eld.
Pärltomater inhadlades och en kasse Norrlands Dynamit hämtades.
I fröken Rönnbäcks lägenhet lagade vi en superb couscousrätt med avocado, tomater och fetaost medan vi för fyrtioelfte gången såg Woodstock-dokumentären och återigen utbrast i skratt och kommentarer om helgalna batiktunikor, rysligt klockrena gitarrsolon av Mr. Hendrix och skyhöga hippies.

När solen gick ner strömmade fler glada töser och pojkar in i lägenheten. Första ölen knäcktes och Linus möttes upp vid Södra Hamnen.
Festandet togs till en annan nivå och en annan lägenhet och jag blev kanske lite mer än måttligt berusad.
Jag vaknade av värme då det fortfarande var mörkt ute.
Lördagssolen kom sakta sakta in genom fönstret och spred sig över golvet och väggarna och soffan, och det var den finaste morgonen på väldigt länge.

melanchoholic

Klockan är nu 21.57
och jag tänker på massor av saker.
Jag sitter nerbäddad i min syster himmelska säng.
Min vackra storasyster som tog det snabba tåget mot huvudstaden idag.
120 cm bred säng har hon lämnat kvar hos mig.
120 cm bekvämlighet.

Jag lyssnar på blandade album av kent
och Thåströms 'Släpp Aldrig in Dom' samt 'Kärlek är För Dom'
120 cm tomhet.
Det skulle lätt få plats en till
här bredvid. Lätt.
Klockan är 22.03
Och jag tänker på massa saker.
och jag tänker på dig.

"Kompis, jag bjuder på folköl så står du för musiken, aights?"