What does'nt kills you, makes you stronger

Då vet jag hur det känns att bli opererad också.
En smärtsam erfarenhet rikare.
Jag tror aldrig jag haft så ont som när jag första gången vaknade ur den första narkosen.
Med ena foten kvar i dimman av att vara så djupt sövd och den andra halvan strävande efter att vakna upp och ta kontroll över den absurda tillvaron.

Efter X antal injektioner morfin lugnade sig det värsta vulkanutbrotten i halsen.
Narkosen släppte men jag kunde fortfarande inte röra mig för alla sladdar och slangar jag var ihopkopplad med.
Ett tiotal färgade elektrodsladdar över bröstkorgen.
-För att hålla koll på hjärtats slag.
Syrgas till luftrören.
-För att lugna och för att hålla koll på andningen.
Pulsmätare i fingret.
Blodtrycksmanchett runt armen.
Saltlösningsdropp i armarna.
-För att slippa uttorkning.
Antibiotikadropp i händerna.
-För att hämma inflammationen.
Nålar i armarna och händerna.
Aquasil inuti det blödande hålet i halsen.
En annan hand i den fria handen,
En hand som tillhör en röst som säger att operationen gått bra och att allt ska lösas.
Att jag tappat oväntat mycket blod men att det ska bli bra.
Att jag får smärtlindrande så fort mitt likbleka ansikte förvrids.
Att jag ska kämpa på.
Och sedan...
mera morfin.