Att göra sig själv till åtlöje.
Att skrika och spotta sig själv i ansiktet.
Det är något jag tänker på.
-Nej då, det är fint, jag mår bra.
Men jag tänker bara. Varför gör man så.
Sliter sig själv i stycken. Som ett vildsint djur.
Drivet av hunger och inga moraliska lagar.
Styr över samvetet nu.
Att skämta på sin egen bekostnad.
Att skratta åt sin löjliga figur som krampaktigt intar skyddsposition.
Desperat.
Skrattar tills blodet rinner mellan tänderna och rösten skär sig.
Mr. Durden-effekt.
Att hålla kvar landbryggan för sista besättningsman, men lämna sig själv kvar på kajen.
Tafatt.
Lätt vinkande.
Borra ner händerna till djupet av fickorna, gömma hakan i kragen.
Vända på klacken och återvända till allting som alltid är som det alltid har varit.
Trygghet eller tristess
För mig får du kalla det vad du vill.
Mig gör det detsamma.
Det gör alltid detsamma mot mig.
Samma känsla. Samma falnande dimma mot rutan. Från en morgonandedräkt med nyborstade tänder.
Vitare än förr.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment