pressar min iskalla hand
hårt mot din vinterbleka kind
så kall att du ryggar tillbaka
måste dra dig intill mig
så hårt at naglarna
pressas in i huden

gör den tunna vita huden sjukligt röd
måste hålla dig för hårt
för att känna att du lever nära mig

öppnar varsamt huden och gräver fram ditt välformade kindben
att förvara det i min kalla knutna hand
för att ha dig hos mig
trots att det gör ont

vill skrika din röst tom
tills den inte kan uttala
några ord som tar dig ifrån mig

där rösten borde sitta
dold bakom dina förgiftade lungor
rökta av damm och olyckliga självförsakelsebloss
måste punktera en av dom
för att ens känna att du andas

jag stjäl ett av dina revben
men stjäl det ömt och försiktigt
sticker det i min bröstkorg
så att vi kan leva i symbios
igen