Jag har spenderat första adventshelgen på ett av mina favotitställen i världen (Ja jag kan säga så, med tanke på att jag inte sett så mycket av den.) Kornö, du är världens bästa lilla ö.
Ön var öde, frostbeklädd och vacker.
Efter ett glatt återseende med avlägsna vänner från Värmland och Dalarna, även närmre belägna Göteborgare, serverades glögg och pepparkakor i hamnen innan vi satte igång med arbetet att ta upp båtar och bygga bockar, samt promenera.
I skymningen samlades vi runt middagbordet där vi alla, som en stor härlig släkt som återses, höll till i stort sett resterande delar av kvällen. Vi bytte julklappar, åt lite för många pepparkakor med ädelost och glögg. Lite för mycket choklad och clementiner. Och när Marie-Louise berättat en av sina gripande historier drog vi en hamnrunda och kikade på stjärnorna och fyrarna.
Resten av natten bakades det pepparkakor. Bristen på formar resulterade i mycket fantasifulla egenkomponerade pepparkakor i form av maneter, krabbor, traktorer, streckgubbar, sniglar och annat. Vi spelade gitarr och kramades i soffan och vaknade så småningom upp till en tomtegrötsdoftande frukost, saffranskransar och vörtbröd.
Jag älskar nog Kornö och stämningen där ute en hel del.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment