Guys ans Dolls

Luck be a Lady tonight


Fyra vackra flickor trippade i fredags av bussen på Göteborgs Centralstation. Mörkret började lägga sig över staden och snöblandat regn föll ner med snålblåsten. Men flickorna var glada och förväntansfula ändå. Deras klapprnade fötter styrde kosan mot Kungsport för att mätta sina hungrande magar med thailändska rätter.
Med varsin kardemumma och kanel-doftande latte vandrade de en timme senare ut från Fröken Olssons Café. Det var deras standardställe. Trots att det inte ens var deras stad.

Med sina stundtals för smala klackar, i förhållande till gatans kullersten, parerade de vattenpölar och Amanda utropar:
"Vi låter som två hästar och en vagn, fast utan vagn."

Tillslut fann sig de fyra damerna, förundat stående framför GöteborgsOperans ståtliga byggnad. Operahuset solade sig triumferande i strålkastarnas sken och bjöd damerna att inta plats på andra balkong.

Ridåerna gick upp, musiken tog fart nerifrån orkesterdiket och scenen intogs av dussintals dansare och sångare i vackra dräkter och karismatiska kreationer. Mångstämmiga sångröster tog fart både högt och lågt.
Flickorna på andra balkong häpnade och kikade över kanten, stundtals gapande, stundtals fnissande åt det färgsprakande skådespelet.
Hela Göteborgsoperan tycktes börja dofta av glitter och glamour och Broadways brustna hjärtan och förlorade spelare.
När ridån falit och applåderna ebbat ut, spred sig denna doft vidare med besökarna. Över Göteborgs gator och torg, vidare till spårvagnar och bussar.
Och våra fyra flickors eufori landade tillslut mjukt i utkanten av Trollhättan. Vid en regnvåt skog föll de i djup sömn och drömde om ett liv på Göteborgs prestigefyllda Opera.