Michael Cera is my homeboy

Hej det här är mitt tredje inlägg inom en kvart. Jag vet inte vad det är för fel på mig.
Häromdagen köpte jag en DVD åt mig själv. (Yeehoo, funky med presenter åt sig själv. Jaja whaevva.)
Nick And Norahs Infinite Playlist hette filmen hur som helst.
En kanske aningen, ursäkta uttrucket urballad liten indiefilm med mysig musik och Michael Cera.

Nu blir det Shout Out Louds "Very Loud"
och Band of Horses.
Shaaa!

Ja. Jag. Är. Full. Av. Livsglädje

Ambivalens?
Humörsvängningar?
Ångest?
PMS?
Trötthet?
Ambivalens?
Melankoli?
Diplomati?
Panik?
Ambivalens?

Jag vet inte vad det heter när man håller på såhär som jag just nu gör. Inuti Sofia Bromans kropp ryms just nu de allra flesta känslor man kan tänkas innehålla på en och samma gång. Fast alla är i koncentrerad form så att allt ska få plats ordentligt.

En hej vild blandning. En kombination av alla slags humör och deras motsatser.
Jag är lycklig samtidigt som jag är ledsen. Jag vill skrika och gråta.
Jag är förväntansfull samtidigt som hoppet känns forlorat. Jag övermannas av prestationsångest samtidigt som det känns lönlöst att faktiskt sätta igång med något vettigt. Jag är kreativ då fantasin flyter ifrån mig och pigg och vaken trots att jag är nära att somna.
Diagnos?
Febril?
Fan. Jag. Typ. Orkar inte. Inte riktigt. Tror jag. Öh mm.

Juldörren står på glänt i första advent

Jag har spenderat första adventshelgen på ett av mina favotitställen i världen (Ja jag kan säga så, med tanke på att jag inte sett så mycket av den.) Kornö, du är världens bästa lilla ö.
Ön var öde, frostbeklädd och vacker.

Efter ett glatt återseende med avlägsna vänner från Värmland och Dalarna, även närmre belägna Göteborgare, serverades glögg och pepparkakor i hamnen innan vi satte igång med arbetet att ta upp båtar och bygga bockar, samt promenera.

I skymningen samlades vi runt middagbordet där vi alla, som en stor härlig släkt som återses, höll till i stort sett resterande delar av kvällen. Vi bytte julklappar, åt lite för många pepparkakor med ädelost och glögg. Lite för mycket choklad och clementiner. Och när Marie-Louise berättat en av sina gripande historier drog vi en hamnrunda och kikade på stjärnorna och fyrarna.

Resten av natten bakades det pepparkakor. Bristen på formar resulterade i mycket fantasifulla egenkomponerade pepparkakor i form av maneter, krabbor, traktorer, streckgubbar, sniglar och annat. Vi spelade gitarr och kramades i soffan och vaknade så småningom upp till en tomtegrötsdoftande frukost, saffranskransar och vörtbröd.
Jag älskar nog Kornö och stämningen där ute en hel del.

And what do we call it?

So we think;
"Get the hell out of my heart, you sick fuck!"

Laugh of satisfaction straight into your face
Oh god this horrible breath!
Blows you off the spine like a tornado.

Get out. Make it quick.
But this disgusting creature won't go away.
The more you hate it,
the more place it takes in your already poisoned mind.

And all you see is sharks.
Big dark cobolt blue sharks who swims without a fin and swallows without closing jaws.
Jaws.


Nu ska jag lyssna på Hajen, yeah.

Dagens:

Klädsel: En till stresssamhället tidsenligt ostruken skjorta kombinerad med en skamfilad efterklokhet.

Dryck: 7 koppar riktigt starkt kaffe. Perfekt för att bota mörka ringar under ögonen och få helgens förlorade sömn att hålla en lämplig låg profil.

Möbel: Mormors djupröda fåtölj från Svenskt Tenn. Den skulle man kunna sitta och åldras i tills man blev 103 år gammal, utan att drivas til vansinne av rastlöshet.

Väder: Regn. Regn. Regn.

Mående: Melankoli och ambivalens, med en touch av huvudvärk.

Välkommen till vår lilla planet

Just nu sitter jag igen framför familjens stationära dator. Jag förbannar kommunens rämnande IT-enhet som måste ta 3 månader på sig för att få bort ett par virus från min dator. Ge mig tillbaks skitmaskinen så fixar jag det själv om det nu ska vara så svårt!

Jag tittar ut genom fönstret och ser att det håller på att bli kväll. Hur kan jag veta det? Jo, det börjar bli mörkt. Eller det kanske bara är för att det är november. Det är aldrig kväll redan klockan fem.
Jag ser att grannhuset flyter. Det flyter inte som i den bemärkelsen att det helt tappat sitt fäste i gatan och mot dess grund och nu förflyttar sig mot havet.
Nej, det ser flytande ut i den bemärkelsen att jag ser fönstret genom regnet på rutan. Regnet faller så tätt att det får grannhuset att flyta i mina ögon.
Funky.

Jag tänker att jag sitter i ett litet hus på jorden. En liten liten grå stad, och mitt liv påverkar ett fåtal personer nära mig. Men hur gärna jag än hade velat kan jag inte göra världen bättre just nu. Så känns det i alla fall.
Jag kan inte dela ut bröd till hungrande barn i Sudan. Jag kan inte sätta Holland på pelare och hindra landet från att förgås i havet. Jag kan inte motarbeta misshandel och trafficking. Jag kan inte bättra på ozonlagrets krassliga skick eller befria oskyldigt dömda fångar från Guantanamo.
Jag tänker att jag är en sån liten jävel på vår planet och kommer aldrig att sätta några betydande spår.
Detta ger mig ett sting av hopplöshet och handlingsförlamning.

Jag ser ut genom mitt fönster och tänker att allting är fördjävligt och fantastiskt.
Regnet vräker ner med ohygglig kraft. Som om man släppt lös syndaflodens alla fördämningar.

Jag må vara liten på denna fördömda förglömda stackars avlägsna planet. Vårt pyttelilla solsystem som tydligen ska vara en utav alla de tusentals galaxer i fjärran. Dom som jag aldrig når. (Jag är inte ämnad att bli astronaut, som Fuglesang och Armstrong.)

Och nu är inte ens stackars Pluto en planet längre. Eller är den det?

Jag gillar vår lilla planet. Den är ganska bra ändå, trots att vi människor är allt för smarta för vårt eget och vår egen bostads bästa. Som vi har förstört vår hyresvärd. Ett par gånger har den försökt vräka oss. Förgöra oss genom jordbävningar, flodvågor, naturkatastrofer, orkaner, tropiska stormar, sjukdomar och svininfluensan.
Men människan är ett envist släkte, vi håller klorna kvar i det vi betraktar som vårt. Girigt tuggar vi oss fast. Jamen det är klart att vi gör.

Nu ska jag gå ner för min trappa och göra världen till en bättre plats att leva på.
Jag börjar med att brygga en kopp te eller så, sedan tar jag tag i Afrikas fattigaste länder.
I'll send them a sympathy postcard. Yeah I'll sure do, that will help, it will solve. Course it will.

Kom och hämta en kniv, det börjar bli sent, den sitter fast mellan mina revben!

Igår var det party med Ägir.
Tema: Uppdrag!
Det var roligt.

Idag är vi lediga hela dagen. Det firar jag med hundpromenader i regnet, skumbad och jordgubbar, Navid Modiri och Gudarna!

Hej nu sitter jag hemma hos Jacob Frank Dandy T-ru Kängu-Rex Katten Gustaf Saarela tillsammans med Fredrika Söderman och lyssnar på El Perro Del Mar och trivs. Vi har en superlång håltimme och bestämde oss således för att våldgästa den sjuke stackaren.

Jag är party.

Fredrika är party.

Idag ska vi koka knäck.

Imorgon är det onsdag.

Då ska vi dricka vin.

Klart slut från psykbåset!

pressar min iskalla hand
hårt mot din vinterbleka kind
så kall att du ryggar tillbaka
måste dra dig intill mig
så hårt at naglarna
pressas in i huden

gör den tunna vita huden sjukligt röd
måste hålla dig för hårt
för att känna att du lever nära mig

öppnar varsamt huden och gräver fram ditt välformade kindben
att förvara det i min kalla knutna hand
för att ha dig hos mig
trots att det gör ont

vill skrika din röst tom
tills den inte kan uttala
några ord som tar dig ifrån mig

där rösten borde sitta
dold bakom dina förgiftade lungor
rökta av damm och olyckliga självförsakelsebloss
måste punktera en av dom
för att ens känna att du andas

jag stjäl ett av dina revben
men stjäl det ömt och försiktigt
sticker det i min bröstkorg
så att vi kan leva i symbios
igen

Guys ans Dolls

Luck be a Lady tonight


Fyra vackra flickor trippade i fredags av bussen på Göteborgs Centralstation. Mörkret började lägga sig över staden och snöblandat regn föll ner med snålblåsten. Men flickorna var glada och förväntansfula ändå. Deras klapprnade fötter styrde kosan mot Kungsport för att mätta sina hungrande magar med thailändska rätter.
Med varsin kardemumma och kanel-doftande latte vandrade de en timme senare ut från Fröken Olssons Café. Det var deras standardställe. Trots att det inte ens var deras stad.

Med sina stundtals för smala klackar, i förhållande till gatans kullersten, parerade de vattenpölar och Amanda utropar:
"Vi låter som två hästar och en vagn, fast utan vagn."

Tillslut fann sig de fyra damerna, förundat stående framför GöteborgsOperans ståtliga byggnad. Operahuset solade sig triumferande i strålkastarnas sken och bjöd damerna att inta plats på andra balkong.

Ridåerna gick upp, musiken tog fart nerifrån orkesterdiket och scenen intogs av dussintals dansare och sångare i vackra dräkter och karismatiska kreationer. Mångstämmiga sångröster tog fart både högt och lågt.
Flickorna på andra balkong häpnade och kikade över kanten, stundtals gapande, stundtals fnissande åt det färgsprakande skådespelet.
Hela Göteborgsoperan tycktes börja dofta av glitter och glamour och Broadways brustna hjärtan och förlorade spelare.
När ridån falit och applåderna ebbat ut, spred sig denna doft vidare med besökarna. Över Göteborgs gator och torg, vidare till spårvagnar och bussar.
Och våra fyra flickors eufori landade tillslut mjukt i utkanten av Trollhättan. Vid en regnvåt skog föll de i djup sömn och drömde om ett liv på Göteborgs prestigefyllda Opera.

Break a leg! Wear high heels

I måndags hade vi MB-prov. Jag tror det gick bra. Jomen det tror jag faktiskt.
Vi fick tillbaka våra engelska testprov idag, det gick inte bra, Solveig rynkade pannan och frågade "I'm a bit surprised with this result. What happened, Sofia?" jag mumlade något om focusing-problems and headache tillbaka.
Vi fick även tillbaka våra religionsprov idag. MVG! med en massa + i kanten, Islam har jag åtminstone koll på.

På fredag åker jag och mina tre mb-damer och följeslagare till Göteborg och Operan. Det har blivit bestämt att flickorna ska vara i sitt finaste lag. Vilket innebär att jag just i detta nu spatserar omkring i huset i 11cm höga klackar.
Det är en ganska klurig sak för en som aldrig i hela sitt liv ägt ett par klackskor förr. Jag skulle rentav vilja påstå att det är en egen konstart.
Det svåraste är trappor och svängar, smått omöjligt att komma runt ett hörn eller stiligt slingra ner för en trappa utan att se halvt stelopererad ut.
Jag ska fortsätta att öva så kommer en rapport om hur det gick på fredag.

Imorgon blir en mysig dag i skolan. Vi startar dagen med bottenskrap och jag ska ha mitt seglarställ. Heja Helly Hansen säger jag bara, bättre byxor att ha till havs finns inte! Halva MB08b ska åka ut med en stor gammal skuta med Mr. Von Sydow och skrapa upp intressanta små organismer från havets botten. Spännande!

Dagens plåga blir Matte C-lektionen, och eventuellt bamba-lunchen då som inte alltid bjuder på de mest kulinariska rätter. På religionen ska vi dock se Life Of Brian. Mysig och roande dag...Tills jag nu kom på att det förmodligen blir matte efter skoltid och möte med Ägir också. Men det ska nog bli en finfin torsdag trots allt.

Jag har förövrigt blivit beroende av RÖD. Så fort jag låser dörren på morgonen, får jag känslan av att jag måste låsa upp den igen, springa in och spela skivan EN gång till. Skolka hela dagen för att höra musiken om och om igen. Men det gör jag inte, jag måste ju gå till skolan. Man måste ju det ju. Annars får man frånvaro, vilket inte tycks vara något eftersträvansvärt. Har jag hört.

Tänk om vi kunde se, lilla Sverige ändrar form

Hösten är ganska vacker här nu, den är grå och tragisk och allt känns skört men det är vackert. Jag låter Jocke Berg sätta ord på min tillvaro. Med Markus skönsjungande körande i bakgrunden. Just idag har Lysekil med omnejder varit frostigt bitande med en smal rödgul strimma längs horisonten.
Om jag fick gissa skulle jag tro att det är solen som försöker bryta sig in under kanten eller så, kika in bara lite.
Det Kanske Kommer En Förändring har präglat hela min dag. Små försiktiga, harmlösa men ändå så förödande klara textrader, sjungna av en släpande sträv röst har ekat i mitt huvud och tagit form på mina frusna läppar.
Det tycker jag är vackert.

Ja, jag tycker det är fint att se hur processen tappar fart,
men Älskling inatt kom du tillbaka
och allt fick sin förklaring i en återvunnen dröm
och just i ögonblicket när jag vaknar
ser jag skuggan av hoppet
försvinna från mitt rum

Maneter och Hjärta som en motorväg av ljus

Idag är det söndag och jag äter clementiner och dricker saft.
-Varför är min blogg skettråkig?
-Jo för att jag startar varje inlägg med att säga vad det är för en dag och vad jag för tillfället stoppar i munnen...
Jag pluggar en massor av maribiologi också, till provet imorgon. Det är svampdjur, makroalger, kammaneter, havsbortmaskar och nässeldjur med tillhörande morfologi och habitat. Det är hydrozoer hit och schyphozoer dit. Choanoflagellater till höger och kraggisselceller till vänster, med en släng av livsfarliga siphonophorer och cubomedusaes.
Marinbiologi är så intresant. Jag gillar det verkligen!
Men efter en dag med latisnka benämningar och de havsbaserade djurrikets livscykler börjar jag rynka pannan en aning.

Därför lyssnar jag på Röd. Kents nya album är frustrerande bra. Jag har alltid envisats med att klänga mig fast vid de tidiga albumen som Vapen&Ammunition, Isola och B-sidor. Med sin lugna skuggiga charm och geniala texter, finslipade som diamanter. Jag hänger kvar vid de akustiska låtarna där Samis gitarr dominerar.
Sedan kom Tillbaka Till Samtiden med "synthetisering" som en blixt från klar himmel. Jag bestämde mig för att hålla mig kvar vid de gamla.
Sedan gick det en lång tid av väntan.
Sedan kom det Röda albumet och jag är redan förlorad.
Det låter inte som förr, men det låter inte som Tilbaka Till Samtiden heller. Det är kraftfullt och dansant, klubbigt och blinkande, avskalat och välfyllt och fantastiskt bra!
Jag konungförklarar ännu en gång kvartetten Jocke Berg, Martin Sköld, Sami Sirviö och Markus Mustonen.

Oscars/Flogging Molly/Öl och dans

I fredags anordnade Ägir disco på Oscars med tillhörande ceremoni och Ägir-invigning. Folk dansade som galningar, ljusen blinkade som idioter och musiken pumpade så att dykutrustningen ramlade ner från hyllorna på Oxygene intill (resultat: mindre glada dykare efter oss)
Det var en hellyckad kväll och alla var kalasglada.
Oj vad bra vi har jobbat, vi fixade detta helt galet bra, jag är så nöjd med oss alla
Skål för Ägir....och en eloge till Scweiz mamma :)

Igår städades Oscars, sjasades ut onyktra människor, slängdes det skräp på tippen, lagades middag med Lisa, hittades den försvunne Pontus (Staketet) Ljungquist...med tillhörande galen blåtira alá Fight Club-version....
och hälsades på vinfyllda partypinglor hos Frost.

Jag ger helgen fem av fem toasters. Tummen upp!

SVARTA LINJER

Tänkte bara säga att RÖD är helt sjukt jävla kalasbra!

Tja de e torsda', ja har typ sovmorron, fast ja vart uppe rätt tidigå ändå du vet.
Lika jävla grått ute idag igen va? Ah får la ta mig nerför trappen å brygga kaffe nångång
får la ta mig till skolan, behöver fysiken ju.

Men de e ingen dålig torsda, nänä.
Trots att vädret e lika bittert som kaffet
e ja rätt gla, de e la bra de!
Ha en lika bra da som jara! Smiley. Blinkie

När mina ord inte räcker till, får jag väl använda mig av andras då då

Skriver. Raderar. Skriver. Raderar. Skriver om på nytt, revolutionerande, storartat. Dräper och raderar om igen.

Jag ville vara spirituell/
en gnistrande personlighet/
/men det kräver att man har
gener och anlag/
Och det har inte jag/

//Och det tar hundratals år
att dölja felen/
/Jag är ljusår ifrån/
/vanställd och skelögd/
/och det svider som klor/
som nya munsåretttredjeklassfårnärallalyssnarpådigkandubeskyddamig?

En dag ska jag göra upp med Tiden

Så en ny dag. Så en ny natt. Så en ny tid. En ny vecka.
Bläddra sida i kalendern. Riv ut två hörn ur den.
Riv bort den gångna veckan längs med brottanvisningarna.

En ny period. Var beredd på förändringar i schemat.
Ny vardag. Nytt universum.
Vända blad.
Ny timme.
Ny minut.
Jag älskar när låtar avslutas med långa, långa solon som fadas ut så att lyssnaren tror att låten är slut, då den tar i på nytt från tårna och stegrar. Accelererar til ännu högre nivåer. Då myser jag.

Nya sekunder. De låter så snabba i stegen, men de tickar förbi ganska så behagligt lunkande. Försiktigt tickande förbi sjuan, åttan, nian och där var den tillbaka förbi tolvan på armbandsuret igen.

Ny minut och jag tänker på dig ännu.
Fortfarande.

Summering av påsklovet, nej jag menar sportlovet, nej jag menar höst-jag-menar-whatever-lovet

Nu är det bara några timmar kvar av lovet. Bromans är nyligen hemkomna från Önafors, där vi tillbringat helgen på bästa vis med överaskningsuppvaktning för Thomas, och jag sitter framför datorn, pluggar och fryser så jag skakar.

I min kamera har jag massor av bilder som jag vill överföra til datorn, det går inte och jag vet inte varför och jag kan inte fixa det. En del av bilderna kanske tillochmed är helt okej. jag får antagligen vänta tills jag får tillbaka min egna dator från reparationen på IT-enheten. Börjar undra vad dom sysslar med där egentligen. Dom dricker nog bara kaffe på jobbet, för nu har de haft min krabat i sitt våld i flera veckor utan att den blivit klar. Hur lång tid kan det ta att bota lite virus?

Detta kommer resultera i total bildtorka tills datorn kommer tillbaka, då det blir total bildexplosion. Nåväl, den dagen den sorgen.

Hur som helst har jag haft ett kalasbra lov trots att jag tagit mig igenom det som mer eller mindre förkyld.
Lovet inleddes med Göteborgsvisit (plus Trollhättan) med tillhörande biobesök (UP, Pixars bästa på väldigt länge) Jag och Amanda betedde oss som "Dom". Ni vet Dom som alltid skrattar mest och hörs på bion. Dom som man själv sitter och stör sig på och undrar vilka av alla huvuden i mörkret, skratten tillhör.
I samma veva blev det krogtripp på Kings Head, shopping och otaliga cafébesök hur mycket plånboken än skriker emot.
"Näe tyvärr, jag tänker visst fika nu...Jaa jag vet att jag blir pank snart, men jo klart jag ska ha en kaffe eller två."

En kväll spenderades med världens bästa Moa Rönnbäck på hennes balkong med Fidel Castro, Coronita, leopardfläckiga duntäcken och stjärnklar himmel.
Jag har hunnit med besök på Havets Hus, matteplugg, religionsläsning, promenader, fotografering, opponeringsunderlag och lite övningskörning, lite i alla fall.

Sedan har man ju skaffat biljetter till Kent i Göteborg i mars också, och nya albumet Röd blir officielt på fredag!
För detta är jag lycklig som ett barn på julafton!! Da dum dum tisch!!*