I worked my magic och håret på min systers huvud förvandlades till kastanjer och choklad. Igår. Min storasyster.
Andetagen under vattnet. Djuren på havets botten. De stirrar på oss med sina punktögon.
En asterias. Blinkning. Til vem? Till mig?
Andas och blinka igen. Nej jag tror den var till dig.
Vattendropparna på rutan på bussfönstet.
följ dem längs glaset med pekfingerspetsen.
Andas och skruva upp musiken. Det är många andetag på den här bloggen.
I skrifligt format.
Skriv ner ett andetag åt mig
Ifall jag skulle glömma. Ett eller två.
Ni vet hur det är. ni vet hur virrig jag är.
På tisdag blir det öl. Måntro?
Oj nu blev det Portishead. Tänk så förvånande med shuffle songs
En sådan fiffig funktion.
Snart blir det buss. snart blir det vänner, kramar kanske serverade med vin till.
Blink. Andas. blinka. Åka buss. Musik. Tårar, nej jag menar regn på fönsterglaset.
Som dom pratar, vad spelar det för roll.
De oformliga djuren på havets botten.
Vad spelar de för roll?
Friday, October 23, 2009
Äntligen Höstlov!
Idag är en bra dag. Det var föräldramöte för alla marinbiologer i 1an och 2an på Gullmarsgymnasiet idag. Jag och min far växlade ett par förstående ord med min mattelärare, vi lyssnade på Ulfs malande i aulan, fikade på högskolecentret och kikade på havets spännande varelser.
Efter detta har jag:
*Blivit bjuden på thailunch av pappa.
*druckit kaffe
*promenerat med Chester
*packat helgväskan
*rakat benen
*pratat i telefon
Och hela tiden under flitigt spotifyande.
Om en timme eller två sitter jag på bussen påväg till Göteborg mot 20-årsmiddag för världens sötaste Lou med dom vänliga mörka ögonen. Grattis i efterskott vår lilla fransyska från Bergen!
Förghoppningsvis blir det visit hos Mc med besök på Operan och stadsvandring efter detta.
Det är underbart att vi har lov idag!
Efter detta har jag:
*Blivit bjuden på thailunch av pappa.
*druckit kaffe
*promenerat med Chester
*packat helgväskan
*rakat benen
*pratat i telefon
Och hela tiden under flitigt spotifyande.
Om en timme eller två sitter jag på bussen påväg till Göteborg mot 20-årsmiddag för världens sötaste Lou med dom vänliga mörka ögonen. Grattis i efterskott vår lilla fransyska från Bergen!
Förghoppningsvis blir det visit hos Mc med besök på Operan och stadsvandring efter detta.
Det är underbart att vi har lov idag!
...Singing Galway Bay, and the bells are ringing out for christmas today!
Igår hade vi dan före dan föredanföredanföre 100 dagar före dopparedan hos fröken Söderman. Det kokades knäck, det dracks julmust, det hackades mandlar, dansades runt sofforna i vardagsrummet, lyssnades på julmusik, Pouges och en julskinka som hade rymt.
Igår hade vi väldigt mysigt och jag var på månadens mest strålande humör!
God Jul!
Igår hade vi väldigt mysigt och jag var på månadens mest strålande humör!
God Jul!
Tuesday, October 20, 2009
El Diablo
Jag avskyr att känna mig maktlös och förståndshandikappad. En känsla som inbringades mig idag under så gott som alla Rainalds lektioner. Det är inte Rainald som är dum, det vet jag. Han råkar bara ha oturen att undervisa mig i just de ämnen jag uppskattar allra allra minst. Med tanke på att vi hade dubbla 80minuters matte C + en fysik, (resterande lektion tillbringade jag på vårdcentralen) idag, hade jag bara lektioner med Rainald.
De som känner mig vet att matte inte är min starka sida. Milt uttryckt. Jag hatar den rent ut sagt och värdesätter den lika mycket som likmaskarna i de förgiftade kloakråttornas döda kroppar, ungefär. (Dagens kvot av äckel är nu uppfylld, ja.)
Förutom att i ett tillstånd av delad förskräckelse och ilska, svära långa förbannelser över mina färdigheter inom ämnet matematik, har jag lyckats göra mig fiende med en läkare på sjukhuset.
Jag frågar honom om det händelsevis kan vara något fel på mig eller om jag möjligen kan ha ett aningen nedsatt immunförsvar eftersom jag var och varannan vecka ska bli så förbaskat förkyld, och nu lider av samma symptom igen.
Läkaren (som ser ut, och pratar ganska ryskt) säger att man inte kan ha nedsatt immunförsvar. Vi UTGÅR ifrån att alla har ett bra fullt fungerande immunförsvar. Om man inte händelsevis då skulle ha HIV.
Jaså, jahaja, åhå HIV alltså!
Har jag HIV eller inbillar jag mig bara att jag blir förkyld stup i kvarten?
Det är väl självklart att man kan ha ett nedsatt immunförsvar?! Precis som olika människor kan ha olika lätt för att bygga muskler, eller olika anlag för hårfärg eller vad fan som helst!
Varför finns det idioteeer!?
Kanske för att jag själv ska kuna få vara en ibland?
Förutom detta har jag lämnat in böcker på biblioteket, skrivit prov och lämnat in min klocka idag. Duktig flicka.
Resten av kvällen ska spenderas med skolämnen som jag faktiskt förstår mig på och som till och med kan vara något sånär intressanta, trots vår lärares dagispedagogik. Religion. På torsdag har klass MB08b religionsprov på Islam, och det gäller att vara förberedd. Det är därför jag pluggar.
Sedan gäller det att bli frisk också. Det är därför jag klär mig varmt och dricker te.
Sedan gäller det att hålla sig vaken. Det är därför jag dricker mer än vad som troligtvis är en hälsosam dos av koffein dagligen.
De som känner mig vet att matte inte är min starka sida. Milt uttryckt. Jag hatar den rent ut sagt och värdesätter den lika mycket som likmaskarna i de förgiftade kloakråttornas döda kroppar, ungefär. (Dagens kvot av äckel är nu uppfylld, ja.)
Förutom att i ett tillstånd av delad förskräckelse och ilska, svära långa förbannelser över mina färdigheter inom ämnet matematik, har jag lyckats göra mig fiende med en läkare på sjukhuset.
Jag frågar honom om det händelsevis kan vara något fel på mig eller om jag möjligen kan ha ett aningen nedsatt immunförsvar eftersom jag var och varannan vecka ska bli så förbaskat förkyld, och nu lider av samma symptom igen.
Läkaren (som ser ut, och pratar ganska ryskt) säger att man inte kan ha nedsatt immunförsvar. Vi UTGÅR ifrån att alla har ett bra fullt fungerande immunförsvar. Om man inte händelsevis då skulle ha HIV.
Jaså, jahaja, åhå HIV alltså!
Har jag HIV eller inbillar jag mig bara att jag blir förkyld stup i kvarten?
Det är väl självklart att man kan ha ett nedsatt immunförsvar?! Precis som olika människor kan ha olika lätt för att bygga muskler, eller olika anlag för hårfärg eller vad fan som helst!
Varför finns det idioteeer!?
Kanske för att jag själv ska kuna få vara en ibland?
Förutom detta har jag lämnat in böcker på biblioteket, skrivit prov och lämnat in min klocka idag. Duktig flicka.
Resten av kvällen ska spenderas med skolämnen som jag faktiskt förstår mig på och som till och med kan vara något sånär intressanta, trots vår lärares dagispedagogik. Religion. På torsdag har klass MB08b religionsprov på Islam, och det gäller att vara förberedd. Det är därför jag pluggar.
Sedan gäller det att bli frisk också. Det är därför jag klär mig varmt och dricker te.
Sedan gäller det att hålla sig vaken. Det är därför jag dricker mer än vad som troligtvis är en hälsosam dos av koffein dagligen.
Friday, October 16, 2009
The Neverending Story
Förra veckan hittade jag ett minne i en av våra boxar med LP-skivor. Soundtracket till en film/serie som heter "The Neverending Story". Så fort nålen snurrade mot LPns rasipa yta var jag fem år igen. Jag var en sjuk och ynklig, blek liten femåring. Jag låg helt still i en hög säng med kyliga stålkarmar i en av salarna på lassarettet som ser ut som ett monster som tittar upp mot himlen med alla sina fönsterögon, från utsidan.
Jag kunde känna doften av desinfektionsmedel och de mjuka blå filtarna över vita nytvättade lakan.
The Neverending Story var det bästa jag visste under min sjukhustid. Jag var ganska ynklig när jag var liten. Jag blev sjuk i perioder och åkte ideligen in och ut ur sjukhuset. Ibland skjutsade pappa ibland ambulansmännen. Men trots allt det dåliga med att ligga på sjukhus, missa dagiset och kompisarna och bara kunna beskåda årstiderna skifta genom sjukhusfönstret utan att kunna springa ut och fånga de fallande löven, så hade jag trots allt The Neverending Story.
Om någon mot förmodan skulle läsa detta inlägg och vara ägare till filmen, är jag extremt tacksam om jag skulle kunna få ta en kik på den igen.
Det var nog trots allt 12 år sedan jag såg den sist.
Jag kunde känna doften av desinfektionsmedel och de mjuka blå filtarna över vita nytvättade lakan.
The Neverending Story var det bästa jag visste under min sjukhustid. Jag var ganska ynklig när jag var liten. Jag blev sjuk i perioder och åkte ideligen in och ut ur sjukhuset. Ibland skjutsade pappa ibland ambulansmännen. Men trots allt det dåliga med att ligga på sjukhus, missa dagiset och kompisarna och bara kunna beskåda årstiderna skifta genom sjukhusfönstret utan att kunna springa ut och fånga de fallande löven, så hade jag trots allt The Neverending Story.
Om någon mot förmodan skulle läsa detta inlägg och vara ägare till filmen, är jag extremt tacksam om jag skulle kunna få ta en kik på den igen.
Det var nog trots allt 12 år sedan jag såg den sist.
Update
Sitter i Moa Rönnbäcks kök och dricker kaffe, äter gifflar, sjunger hest med Chris Martin och slänger en och annan förbannelse över snöregnet som vräker ner och klibbar mot fönsterrutan. Varför jag inte besökt min lille bloggjäkel på ett tag beror på att min dator inkräktades av virus och trojanska hästar och en massa annat crap, samtidigt som jag insjuknade i förkyldning. Min dator omhändertas nu av IT-enheten och jag lånar en Fujitsu, utan internet.
Min vecka som sjuk tillbringades mest med att ligga hemma och sova, bada skumbad, hosta, dricka te, spela vinylskivor, upptäckte Pink Floyds "The Final Cut" låter inte som resten av deras musik, väldigt olik album som"The Wall" men väldigt bra, ett baladalbum med smärtsamt klockrena solon. Sedan sova igen och se lite filmer. Förälskade mig i The Illusionist. Edward Norton, marry me?
På onsdagen kokade jag kola och såg halva A Clockwork Orange, kände mig lite som en sadistisk tomtenisse...
Under helgen träffade jag släkten, åt tårta och drack otaliga mängder kaffe och te. Sedan blev jag frisk och gick till skolan igen på måndag och allt är som vanligt lalala...
I tisdags tog jag bussen in till Ooodelali, min systers studentstad. Jag åt pasta och hon åt philadelphiamacka på Lejas. Sedan tog vi varsin kaffe på E.H och diskuterade huruvida vi skulle kunna göra karriär, revoltera världen och resa jorden runt.
Igår gjorde jag, Lisa + pojkvän, Benjman och Rebeck en liten utflykt. Orkar man inte laga middag får man åka in till Mc'Donken i Uddevalla och käka big mac o Co och Milkshake.
Det blev midsommarsång för Milky som fyllde år och det blev trångt i bilen.
Ikväll går Skolsmashen av stapeln. En volleybollturnering då bland andra vi i Ägir skall ställa upp med vårt "Ä-team" men först blir det trippen till skomakaren med Moa, mattelektion och ett par öl hos Niklas.
Det blir majs!
Min vecka som sjuk tillbringades mest med att ligga hemma och sova, bada skumbad, hosta, dricka te, spela vinylskivor, upptäckte Pink Floyds "The Final Cut" låter inte som resten av deras musik, väldigt olik album som"The Wall" men väldigt bra, ett baladalbum med smärtsamt klockrena solon. Sedan sova igen och se lite filmer. Förälskade mig i The Illusionist. Edward Norton, marry me?
På onsdagen kokade jag kola och såg halva A Clockwork Orange, kände mig lite som en sadistisk tomtenisse...
Under helgen träffade jag släkten, åt tårta och drack otaliga mängder kaffe och te. Sedan blev jag frisk och gick till skolan igen på måndag och allt är som vanligt lalala...
I tisdags tog jag bussen in till Ooodelali, min systers studentstad. Jag åt pasta och hon åt philadelphiamacka på Lejas. Sedan tog vi varsin kaffe på E.H och diskuterade huruvida vi skulle kunna göra karriär, revoltera världen och resa jorden runt.
Igår gjorde jag, Lisa + pojkvän, Benjman och Rebeck en liten utflykt. Orkar man inte laga middag får man åka in till Mc'Donken i Uddevalla och käka big mac o Co och Milkshake.
Det blev midsommarsång för Milky som fyllde år och det blev trångt i bilen.
Ikväll går Skolsmashen av stapeln. En volleybollturnering då bland andra vi i Ägir skall ställa upp med vårt "Ä-team" men först blir det trippen till skomakaren med Moa, mattelektion och ett par öl hos Niklas.
Det blir majs!
Tuesday, October 6, 2009
Så häng dom högt, så häng dom långsamt
Det bästa bandet som lilla Sverige någonsin spottat ut i världen har släppt nya singeln Töntarna. I november kommer hela det nya albumet Röd. I februari startar nya turnén i huvudstaden och i mars är de i Göteborg!
Detta gör min dag, Kents nya otroligt poppiga och avskalade låt rullas om och om igen. Fortfarande gillar jag alltid bäst de tidiga albumen, men detta är bra, det är riktigt bra.
Töntarna i kombination med varm choklad med chili och ingefära gör min dag.
Edward Norton har väl en viss inverkan han med. Min dag startade när huvudvärken hade släppt. Vilket den gjorde halv 11. klockan 12 blev det te och Illusionisten till frukost.
Illusionsiten är en film som jag tycker att alla borde se. Tror att alla kan hitta något de gillar där. Är det inte fotografiet, så är det den oerhört välskapta rekvisitan, är det inte den så är det storyn, är det inte den så är det magin, landskapet eller färgerna, är det inte det så är det den vackra dysterheten.
Skulle man mot förmodan inte fastna för något utav detta så kan man i alla fall inte undgå att förtrollas av Edward Nortons makalösa skådespeleri. Fastnar man inte för det bör man nog inte se filmen alls.
Detta gör min dag, Kents nya otroligt poppiga och avskalade låt rullas om och om igen. Fortfarande gillar jag alltid bäst de tidiga albumen, men detta är bra, det är riktigt bra.
Töntarna i kombination med varm choklad med chili och ingefära gör min dag.
Edward Norton har väl en viss inverkan han med. Min dag startade när huvudvärken hade släppt. Vilket den gjorde halv 11. klockan 12 blev det te och Illusionisten till frukost.
Illusionsiten är en film som jag tycker att alla borde se. Tror att alla kan hitta något de gillar där. Är det inte fotografiet, så är det den oerhört välskapta rekvisitan, är det inte den så är det storyn, är det inte den så är det magin, landskapet eller färgerna, är det inte det så är det den vackra dysterheten.
Skulle man mot förmodan inte fastna för något utav detta så kan man i alla fall inte undgå att förtrollas av Edward Nortons makalösa skådespeleri. Fastnar man inte för det bör man nog inte se filmen alls.
Monday, October 5, 2009
Okej, så idag var väl Måndag lika elak och ondsint som han alltid brukar vara. Måndag frestade med vackert väder men förbjöd mig att gå ut mer än en hundpromenad som kretsade 100 meter från hemmet. Jag sjukanmälde mig från den enda lektionen jag hade idag. Individuellt val. Bild och form. Jag klarar mig.
Min träning kan jag inte gå på idag.
Jag är sjuk. Jag är ofta sjuk. Med det menar jag att jag jämt och ständigt blir förkyld, eftersom jag tydligen så fint försetts med Nordeuropas sämsta immunförsvar.
Nu sitter jag här på botten av pappas gamla Guinness-skjorta, som en gång i tiden nog skulle varit blå. Den är inte blå längre. Snarare grå. Näsan rinner och halsmandlarna börjar matcha storleken av två tennisbollar.
Känns bra. Känns helt okej.
Känns skit.
Man kan ju alltid bli uppringd av farbror doktorn klockan åtta på morgonen, vakna till liv av Lysekils mest hotfulla basröst som får golvet att vibrera genom telefonen.
-Jag behöver förnya ett recept, för mina kramper...blablablabla...ööh...ja, jo det stämmer...nej...jamen visst..blablabla...
-Då dubblar jag din dos nu, du kan hämta dom i eftermiddag.
(tyvärr jag planerar att ligga hemma och dö i eftermiddag)
-Okej fint, då säger vi så, tack!
Man kan ju alltid leva ut dagen på ingefära, honung och konsumera kontainerar med te.
Man kan sitta inspirationslös och skjuta på pluggandet, skjuta på det ed hagelbössan slängd över axeln, enda tills man somnar över datorn i knäet. Man kan se en svartvit fransk film från 40talet istället för att göra något vettigt alls. Och somna om igen. Igen.
Men i all min miserabilitet har jag smidit stora planer. Om ni bara hade en aning. Som om jag skulle mögla i en gammal skjorta som en gång varit blå. Mögla på min 90 cm breda säng. Åhnej den måste vara 140, minst! Som om jag inte är produktiv och redan skrivit klart alla uppsatser och recenssioner. Håhå det trodde ni allt va!
Jag sitter högst upp i tornet i mitt slott. Med ett täcke av silke sitter jag där med ett glas varmt rött vin i handen och tillfrisknar från min ytterst milda halsåkomma. På min axel sitter en nattsvart korp, som mist sitt ena öga.
Med fjäderpennan på bordet och oxblodet i dosan skriver jag kryptiska på meddelanden. Korpen fäster dem på sitt horn i pannan och springer iväg med dem till vem helst jag vill.
Håhå det trodde ni inte!
Högt här uppe sitter jag, min internetuppkoppling är perfekt och jag skriver brev. Jag myser, jag gräver ner mig i mitt silkestäcke och drar kashmirscarfen ett varv till runt nacken. Jag smuttar på vinet och förbereder mig inför den stundande hösten som står på glänt. Den kikar in genom mitt fönster, den känns som tidig vår. Och alla tycks vara kära i varandra igen.
Jag förbereder, snart kommer jag att släppa en bomb, mina högtflygande planer smiter över berget och ni vet ingenting ännu, jag är smartare än dom. Snart ska ni få se att jag övervinner denna vintern med. Slugare än en gamal rävhona i sitt näste. Vänta ni bara....
Knack knack!
Oj det är Måndag som vill in igen, in och slänga drivor av gråa dammoln över mig.
Jag måste ha somnat för ett ögonblick. Eller så är det bara feberyra.
Min träning kan jag inte gå på idag.
Jag är sjuk. Jag är ofta sjuk. Med det menar jag att jag jämt och ständigt blir förkyld, eftersom jag tydligen så fint försetts med Nordeuropas sämsta immunförsvar.
Nu sitter jag här på botten av pappas gamla Guinness-skjorta, som en gång i tiden nog skulle varit blå. Den är inte blå längre. Snarare grå. Näsan rinner och halsmandlarna börjar matcha storleken av två tennisbollar.
Känns bra. Känns helt okej.
Känns skit.
Man kan ju alltid bli uppringd av farbror doktorn klockan åtta på morgonen, vakna till liv av Lysekils mest hotfulla basröst som får golvet att vibrera genom telefonen.
-Jag behöver förnya ett recept, för mina kramper...blablablabla...ööh...ja, jo det stämmer...nej...jamen visst..blablabla...
-Då dubblar jag din dos nu, du kan hämta dom i eftermiddag.
(tyvärr jag planerar att ligga hemma och dö i eftermiddag)
-Okej fint, då säger vi så, tack!
Man kan ju alltid leva ut dagen på ingefära, honung och konsumera kontainerar med te.
Man kan sitta inspirationslös och skjuta på pluggandet, skjuta på det ed hagelbössan slängd över axeln, enda tills man somnar över datorn i knäet. Man kan se en svartvit fransk film från 40talet istället för att göra något vettigt alls. Och somna om igen. Igen.
Men i all min miserabilitet har jag smidit stora planer. Om ni bara hade en aning. Som om jag skulle mögla i en gammal skjorta som en gång varit blå. Mögla på min 90 cm breda säng. Åhnej den måste vara 140, minst! Som om jag inte är produktiv och redan skrivit klart alla uppsatser och recenssioner. Håhå det trodde ni allt va!
Jag sitter högst upp i tornet i mitt slott. Med ett täcke av silke sitter jag där med ett glas varmt rött vin i handen och tillfrisknar från min ytterst milda halsåkomma. På min axel sitter en nattsvart korp, som mist sitt ena öga.
Med fjäderpennan på bordet och oxblodet i dosan skriver jag kryptiska på meddelanden. Korpen fäster dem på sitt horn i pannan och springer iväg med dem till vem helst jag vill.
Håhå det trodde ni inte!
Högt här uppe sitter jag, min internetuppkoppling är perfekt och jag skriver brev. Jag myser, jag gräver ner mig i mitt silkestäcke och drar kashmirscarfen ett varv till runt nacken. Jag smuttar på vinet och förbereder mig inför den stundande hösten som står på glänt. Den kikar in genom mitt fönster, den känns som tidig vår. Och alla tycks vara kära i varandra igen.
Jag förbereder, snart kommer jag att släppa en bomb, mina högtflygande planer smiter över berget och ni vet ingenting ännu, jag är smartare än dom. Snart ska ni få se att jag övervinner denna vintern med. Slugare än en gamal rävhona i sitt näste. Vänta ni bara....
Knack knack!
Oj det är Måndag som vill in igen, in och slänga drivor av gråa dammoln över mig.
Jag måste ha somnat för ett ögonblick. Eller så är det bara feberyra.
Sunday, October 4, 2009
Hösthelg med ledarna på Kornö
På lördagförmiddag tog vi oss ut till mitt favoritställe på jorden, ungefär. Stora Kornö. Det blåste kuling och regnet stod som spön i backen.
Helgen, som skulle vara en kombinerad ledar- och arbetshelg, startade med upptagning av bryggorna till Sandvik. Kvällen spenderaes sedan på lägergården med middag, utvärdering av sommarens läger, och ledarmys. Underbart att träffa så många igen. Om ledare på Kornö var ett heltidsjobb, skulle jag ta det. Jag lär mig så mycket. Jag jobbar så bra. Alla är så snälla. Jag är så glad!
Imorse startade dagen givetvis med Kerstins och Marie-Louises frukostbuffé, som alltid är lika ljuvlig på Kornö. Vi drog på oss overaller och rustade oss med sekatörer och häcksaxar för att tillbringa hela förmiddagen åt att röja bort sly och taggbuskar på Kattebacken. Hej vad flitiga vi var. resultatet var strålande!
Eftersom det var kanelbullens dag bjöd Anita på bullar och kaffe till alla öborna i parken. Tillbaka på lägergården summerade vi den gångna sommaren och smygstartade den kommande. Vi samlades återigen för gemensam lunch, innan Helge kom för att hämta oss i sin fiskebåt ch vi tuffade hem genom vågorna.
Jag har haft en supermysig helg. Nu är jag förkyld. Jag ligger nerbäddad i sängen och knarkar te, ingefära och panodil. Jag är trött, jag är så trött att det känns ansträngande att bara trycka ner tangenterna. Att skriva et vettigt inlägg är inte att tänka på. Blanda orden helvilt bara. Nu ska jag nog blunda lite. Inte sova helt, men bara blunda lite, en stund.
17
Vill passa på att tacka alla pärlor som förgyllde min födelsedag i fredags och gjorde dagen till en fest. Solen strålade hela dagen, familjen bjöd på tårta och presenter till frukost. De sjänkte mig en efterlängtad överaskning. Dykkursen är bokad. Till våren ta jag dykcertifikat, på riktigt!
Mina fina väninnor myste med mig hela kvällen och halva natten. Vi åt gravad lax och fettuchine och drack ett och annat glas vitt. Vi åt kaffepannacotta och pratade om allt mellan himmel och jord och jag hade min nya fina, helgalna tyllkjol på mig. Av dessa underbara pärlor fick jag musikalbesök. I november åker vi på Guys and Dolls på Göteborgsoperan! Det ska bli så roligt, jag älskar musikaler!
När klockan närmade sig småtimmarna tackade många för sig och lyfte på hatten för att knalla hem i natten, och jag fick mer besök av trevliga vänner. Tusen tack allesammans!
Mina fina väninnor myste med mig hela kvällen och halva natten. Vi åt gravad lax och fettuchine och drack ett och annat glas vitt. Vi åt kaffepannacotta och pratade om allt mellan himmel och jord och jag hade min nya fina, helgalna tyllkjol på mig. Av dessa underbara pärlor fick jag musikalbesök. I november åker vi på Guys and Dolls på Göteborgsoperan! Det ska bli så roligt, jag älskar musikaler!
När klockan närmade sig småtimmarna tackade många för sig och lyfte på hatten för att knalla hem i natten, och jag fick mer besök av trevliga vänner. Tusen tack allesammans!
Subscribe to:
Posts (Atom)