Taggtråd

Men du tillverkar spindelnät av taggtråd

Trots att Dom säger att fåglar flyger söderut

Spelas sanningen baklänges i radion

När ska vi sluta jaga bevis

Av material som Dom la framför ett bord

Av Oss var det bara några få som fick taggtråd

Men piskrapp serverades till efterrätt åt alla smutsiga hundar

i staden Före förortens fall ska fåglarna segla

Mot horisont de hindras inte av taggtråd

och spindlar kan vi aldrig inhägna

trots att du försöker fånga bakom ditt öga

istället för att belasta näthinnan

minns vi genom kameralins

som om din hjärna vore gjord av glas

lika ömt som ett fågelhjärta

fullt av hopp om södra halvklot

redo att breda fullfjädrade vingar

oerfaret och naivt går lätt att slå sönder drömmar

slita hål med taggtråd

vassa tänder sitter i munnen på hundarna från förorten

men det är inte spindlarna som väver dina nät

det är servitriserna med sina röda tänder bär ansvar på Deras sargade axlar

skrattar och skjuter bakom dolda

barriärer ser varken kamera eller hinnor av nät

And in my lucid moments I could see, Oh that the heart may be the weakest part of me

Igårkväll myste Bromans med chaite och Walk The Line, med Joaquin Phoenix och Reese Witherspoon. Sett den flera gånger tidigare, men den är fortfarande bra.
Elle bakade jordgubbskaka medan jag satt på kökssoffan med det brittiska nörd-party-bandet Noah And The Whale. Jag frågar min syster om hon har något särskilt önskemål om musikvalet, och hon ber mig att "spela den låten som låter som ett äventyr i början", och ut ur högtalarna ljuder Give a Little Love.

En annan favorit med Noah är Jocasta. Söt låt som låter glad och fin, men ändå har den skummaste och råaste texten...

"When the baby's born
Oh, let's turn it to the snow
So that ice will surely grow
Over weak and brittle bones
Oh, let's leave it to the wolves
So their teeth turn it to food
Oh, its flesh keeps them alive
Oh, its death helps life survive
Oh, the world can be kind in its own way"


Jag längtar efter att gå på bio. Röda ridåer, guldkantade fåtöljer, bioduken som bara sväljer en.
Sitter som på nålar inför premiärerna av Tarantinos Inglourious Basterds, Johnny Depps nästa Public Enemies och till hösten kommer Where The wild Things Are!...
Kanske skulle man se den nya Harry Potter också, even though I'm no fan of Harry Potter. Kanske kan se den för Rons dumhets charm då förstås...

Nu åker jag till Kornö om några timmar, innan dess slänger jag in en liten skrift från tidigt i vintras, nästa inlägg. Vi ses om två veckor!

Alkemisten

>>Jag ger mig av>>, sade han. >>Men jag vill att du ska veta att jag kommer tillbaka. Jag älskar dig för...>>
>>Säg ingenting>> avbröt Fatima. >>Man älskar därför att man älskar. Det finns inga särskilda skäl till att man gör det.>>
Men pojken fortsatte:
>>Jag älskar dig därför att jag hade en dröm, därför att jag har mött en kung, därför att jag har sålt kristallglas, därför att jag har färdats tvärs genom öknen, därför att klanerna hade förklarat krig och därför att jag en dag stod vid en brunn för att fråga var en alkemist bodde. Jag älskar dig för att hela universum har verkat för att jag skulle finna min väg till dig.>>
De omfamnade varandra. Det var första gången hans kropp var så nära hennes.
>>Jag kommer tillbaka>>, sade pojken en gång till.
>>Förr brukade jag betrakta öknen med en otålig åtrå>>, bekände Fatima. >>Nu kommer jag att se ut över den och vara full av hopp. En dag gav sig min far av, men han kom tillbaka till min mor. Och han har återvänt varje gång sedan dess.>>
De sade inget mer. De promenerade en stund bland dadelpalmerna, sedan lämnade pojken flickan utanför tältet.
>>Jag kommer tillbaka liksom din far kom tillbaka till din mor>>, sade han.
Han upptäckte att Fatimas ögon var fuktiga av tårar.
>>Gråter du?>>
>>Jag är en kvinna av öknen>>, sade hon och dolde sitt ansikte. >>Men mer än något annat är jag kvinna.>>

Avslutade Paulo Coelhos världssuccé, Alkemisten, för dryga två veckor sedan. Utan tvekan något av det bästa jag läst, (jag må inte vara ovanligt beläst, men ändå.) En fantastisk bok som uppmanar oss att följa våra drömmar och lyssna till våra hjärtan. Vackert, rent, hoppfullt.

Sketching my little sunday

Just varit ute med Chess och sedan kladdat upp min dag på några lösa A4:an som låg och drällde.

Efter sista frukosten med min lillebror på en vecka, som nu åker på Kornö-läger, och efter morgonens andra bestyr...
...var det packning och städning som gällde för hela slanten. Imorgon väntar Stora Kornö!

Jag och Elle tog en tripp till Norra Hamnen och Holmens Antik/Second hand. Jag fyndade en söt, marinblå liten axelremsväska. Funderar dock på att byta ut remmen mot en kedja, då den var lite sliten och jag längtar efter en liten väska med kedja.
Jag lyssnade på Kooks, kladdade och läste lite i min nya bok av Paulo Coelho. Den författaren är guld på riktigt. Alkemisten själv. Sedan lagade jag och Elle pastasallad till lunch.




kaffe - socker = sant

Igårkväll försökte jag bota min förkyldning med ett skållhett pepparmintsdoftande bubbelbad. Var dock lite svårt att njuta av det hela, då Sven Ingvars lirade för fullt i Havsbadsparken...
Jag tar ett djupt andetag och lyssnar till mina egna hjärtslag under vattenytan istället. Så länge mina lungor tillåter.
Jag har tänkt så mycket. Jag har verkligen twistad min hjärna utan att komma fram till något vettigt alls. Just när det känns som om jag börjat acceptera och finna mig i att jag inte får innehållet i den där boxen jag bara gläntade lite, litegrann på för snart ett och ett halvt år sedan, tror jag att jag börjar sakna det igen. ? .

Så kan det inte vara. Nej det stämmer självfallet inte. Jag feberyrar. Dags att öppna ögonen och få huvudet över ytan igen.
Tar första andetaget när tonerna klingar ut och publiken applåderar och vrålar.

God morgon Vasastaden

Jag är dödsförälskad i fröken McManus lägenhet.
"Och alla drömmer om fåglar, även du även jag, och plötsligt hamnar man väl under en spårvagn för Vasastan e som chinatown!"

Någon hade varit konstnärlig på Kopparmärra.

Pirates och Kornö

Nu har jag precis bakat äpplepaj och sett min favoritscen ur Pirates Of The Caribbean -At Worlds End. Det är en bit in i filmen just som besättningen på The Black Pearl lyckats ta sig tillbaka till "the land of the living" . Jack och Barbossa har bestämt sig för att båda kaptenerna ska få gå iland vid närmsta stranden. På stranden ligger en stendöd Kraken och medan Pintel och Raghetti smider stora planer kring det förmultnande odjuret, håller Jack en vis konversation med Barbossa, jag kan inte skriva ner hela, men den slutar såhär.

"Barbossa" The world used to be a bigger place.
"Jack" No, the world's still the same. It's just less in it.

...Scenen just efter denna är i och för sig också ganska underbar. Det är just när Captain Jack inser att hela crewet utnyttjat situationen, med att hämta tillbaka honom från "the locker", och gjort den till nytta för sin egen del. Han utropar:

"Did no one come to save me just because they've missed me?!"

Det är nog inte hälsosamt att vara en sådan Pirates-nörd som jag är, har varit. Jaja någon last ska man väl ha här i livet.

Övriga delen av dagen har jag städat ur mitt rum och packat till Kornö. På måndag åker familjen Broman till landet i två veckor. Om någon känner för att hälsa på mig så är det bara att höra av sig, för jag kommer att leva som en eremit de närmsta veckorna.
Kornö är en av de platserna jag tycker bäst om. Som jag har hoppat omkring på de där klipporna ända sedan jag bara var en tvärhand hög.
I övermorgon tuffar vi dit igen för att njuta av (förhoppningsvis soligt väder) saltstänk, grillning på klipporna på kvällarna, akvarellmålning och sommarläsning på stranden, gitarr i hamnen och kaffe i syrénbersån. Det blir mysigt.

Ikväll väntar nog bara rehabilitering från hostande och snörvlande. Liten promenix, bubbelbad, levande ljus, the med citron och honung, och förmodligen lite mer film.
Detta är mitt tredje inlägg för idag. Jag måste vara grymt uttråkad eller liknande. Jag är förkyld igen, skyller på det.
Jag planerar på att posta ett fjärde. eller till och med ett femte.
Kanske ska slå rekord idag?

MC

Örhänge #2 är gjorda av försilvrade snäckskal och lila-brun-skimrande pärlor.
De blev min älsklings födelsedagspresent.

18 and life!

Hej nu har hon också Canon 1000D, hej! :D
Idag firades Anna Catherine Jenny Mc Manus 18årsdag med pompa och ståt ute på Valön. Vädret var strålande med oss hela dagen, fint kalas med trevligt folk. Det blev sång och tårta hela dagen.


Såhär såg min lilla present ut


Matilda


Lånekaninen TipTop


När vi kom fram till huset, doftade det nybakade kanelbullar. Något man aldrig tröttnar på


Matilda med sötaste sjömansklänningen


Mc och Bella. Underbart att se familjerna Jobsson och Crisp efter så lång frånvaro!


Presentöppning


Christoffer, Matilda, Julia, Carolina, Louise


Mc hade bakat kanonsnygga och goda tårtor, med vit chokladmousse och jordgubbar. Mums!




Zoie

När solen började sjunka, tackade gästerna för sig och Agneta körde oss till Göteborg. Hos Mcs snälla moster och kusiner fick vi varma mackor på deras stora härliga veranda. Världens gulligaste Vilma hade bakat jordgubbspaj som vi mumsade i oss tillsammans med limecreme och jordgubbssmakande rosévin från Argentina, som dracks i superfina kristallglas.




Grattis Mc min stjärna!
Jag hittade en (inte alls så kommunistaktig) stjärna på spårvagnshållplatsen. Efter besöket hos kusinerna tog vi vagnen in till Vasastan där vi grillade och drack öl i parken med Julian och Joel. Vi mötte även en sympatisk "fritidsforskare" och hans avlägsna kusin.
När glöden falnade tog vi hissen upp ett par våningar och crashade hos Mc pinglan.
Passionant, thankie! ;)


" I see a star (whistle, whistle, whistle)
a brand new star (whistle, whistle, whistle)
it's like the twinkleing in your eyes (whistle, whistle, whistle)

I see a face (whistle, whistle, whistle)
a happy face (whistle, whistle, whistle)
just like the mirror of my mind!

Watkins/Lavender

Jag tycks ha utsatts för någon sorts materialistisk kärlek till böcker. Jag är inte särskilt beläst egentligen, men att bara få krypa upp i soffan med en kopp chai och en bra bok har blivit omtyckt vardagslyx för fröken Broman.
Att läsa är ju givetvis det största nöjet med böcker. Men även att bara titta på böcker känns ganska fint. Idag när jag gick omkring inne i Lysekils (inte alls stora mystiska stadsbibliotek med kristallkronor och meter efter meter av böcker upp till taken) nej nej, lilla skitbiblioteket, kände jag mig mycket harmonisk och kulturell. Att bara strosa omkring utmed bokryggarna. Eller att bara äga en tjusig bok med vackert omslag, trycksvärta med röda pärmar, det är fint, det borde man unna sig. (Shit jag ska nog börja pensionsspara när jag ändå går igång på tantvarningen...)

Min lycka tog inte slut där inte, åhnej. De hade utförsäljning på biblioteket just idag! 3 nya böcker köpte jag med mig hem. "Ögat/Hektor", två korta romaner som tydligen ska ställa samhället några svåra frågor och urskildringar. En diktsamling av Eva Ström, "Rött vill till rött". Den sista förälskade jag mig särskilt i. "Watkin´s Heroine". En underbar bok fylld med svartvita illustrationer av Liselotte Watkins. Oj vad jag ska mysa nu i sommarregnet. Nu har jag ett par kilo litteratur att plöja igenom dom 2 veckorna jag ska tillbringa på landet från och med måndag. Lånade även två engelska klassiker av Jack Kerouac och Ernest Hemingway, plus att jag tänkt börja på en ny bok av Paulo Coehlo...Bra Sofia, ha inte för höga ambitioner nu.



Efter biblioteksbesöket har jag lyckats framkalla allergi mot lavendel. Plockade in en massor av lavendel eftersom det luktar så fantastiskt och vi har hur mycket som helst ute i vår minimala trädgård. Sysselsatte mig sedan någon timme med att plocka av lavendelblommor, och nu är jag alldeles snuvig. Bravo bravo. Nej nu ska jag rulla i en ny LP och dricka chaite.

And in 5 years time we could be walking round the zoo, with the sun shining down over me and you, and there be love in the bodies of the elefants too

Moa försökte lära mig en snygg Travolta-twist a la Pulp Fiction. Jag soltorkade chips. Me and Moa made "The List". Nu sitter hon på flyget mot Spanien. ha det underbart och hälsa Bruce!

Ove var på besök med familjen.
Grillning i trädgården.
Kvällspromenad på klipporna.
Hitchcook plus Dali-målningar! Jihoo!

Idag:
Pannkaksfrukost
Presentinslagande och pysslande
Noah and the whale
Hav. Bad. Salt. Solkräm. Cocos

The horror, the horror...

Just vaknat upp i en solig lägenhet efter ca 5 timmars sömn. Min nyvakna lilla sockervaddssolstråle på soffan. Nu slänger hon omkring kläder i hela lägenheten för fulla muggar. Moa packar. Moa packar till Spanien, hon åker dit i övermorgon.
Igår myste vi här med systra mi, Johanna, Sandra och Rasmus från Örebro. Vi bakade baguette, gjorde egna chips (kanongoda!), drack te och såg Paris Je'taime. En fulländat vacker. Eller nej, inte mindre än 12 vackra små historier, sammanvävda i en mumsig blandning. Undefär som gott och blandat.

Sedan klättrade vi neför berget och nattbadade. Efter att folk somnat, gått hem och vice versa såg jag trollbunden klart på Apocalypse Now.
Efteråt visste jag inte vad jag skulle göra. var tvungen att ställa mig på balkongen och ta lite luft ett tag, först då upptäckte jag att solen höll på att gå upp igen. Det tog mig en stund att övertyga mig själv att jag varken var full eller hög. Jag vet inte om jag var totalt paralyserad av filmen, om det var tiden på dygnet eller den lilla ensamma känslan man får när man är den enda som är vaken i en lägenhet med en sovande vän. Tror nog mest på att en kombination av detta skapade denna berusningskänsla.
Hur som helst är Apocalypse Now ett mästerverk. Ingen kan säga något annat. En oerhört välgjord film, en lång film som inte valt att korta av eller klippa bort många scener. Men det gör den ännu mer intressant, mer verklig.
På ett sätt känns det som om man aldrig mer skulle behöva göra någon mer film efter denna, och samtidigt utlämnar den mycket. Svårbedömd enligt mig men den må vara välgjord in i minsta detalj.
I soluppgången gik jag för att sova, fortfarande tyckte jag mig höra en viskande röst i mitt öra. "The horror, the horror."

Nu när jag fått några timmar att bearbeta detta på, ska jag och Moa strax käka lite frukost och se Children Of Men, med underbara, makalösa Clive Owen.

Hjärtat slår, det slår skiten ur mig

Parken - Låt mig få följa dig ner



"Det knackade på min dörr
jag trodde det var kärleken
men rädslan bjöd in sig själv
och nu lever den hos mig"

Almedal - Slagen av Solen

Tigerlilja

Jag har funderat ett litet tag och idag startar Sofia Broman en liten liten mini- örhängestillverkning. Jag tycker mycket om örhängen och ibland har jag kommit på att jag vill bli smyckesdesigner någon gång i framtiden. (Om jag inte blir sjökapten, snickare, stuntman eller regissör förstås.)
Jag är inte särskilt bra på detta men det är ganska roligt och övning ska ju ge färdighet har man hört.
Detta lilla indianinspirerade singelörhänge var hur som helt resultatet av mitt pyssel idag. Det är gjort utav fjädrar, röda handmålade träpärlor och en ljust aprikosfärgad glaspärla.

Idag har jag varit mysig

Satte mig vid vårt gamla köksbord klockan 10 imorse och käkade saffransskorpor och läste GP till frukost. (Fick sitta vid det gamla bordet, eftersom det nyare just nu står i källaren för ommålning.) I GP läste jag om eldsjälen, konstnären, modisten och föreståndaren för en av de sötaste affärer jag någonsin besökt och totalt kärat ner mig i, nämligen Prickig Katt. Kvinnan bakom denna blomstrande lilla butik heter Malin Leijonborg och verkar vara en synnerligen sympatisk och excentrisk dam. "Too much is never enough" är hennes stil och visst, vem skulle inte vilja ha en utav hennes cupcakekreationer, som en nybakad cheesecakering eller en kopp kaffe med donuts kring halsen, för att inte tala om de små spetsklänningarna, hattaskarna och hårspännene som finns i överflöd i denna butik som välkomnande omfamnar en. När man kommer in på Prickig Katt så känns det inte som att komma in i en vanlig affär. Det känns som att komma hem till en lite smått galen och färgsprakande väninna som har fullt av blommiga tekoppar, böcker och randiga draperier hängandes överallt. Jag kan ärligt säga att första gången jag kom in där så kändes det konstigt att bara vandra ut igen utan att ha sagt adjö och lyft på hatten för den söta lilla butiksägaren och önskat henne en trevlig dag. Fast så brukar man ju inte göra i äffärer...
Förutom alla godsaker i affären är den solbelysta lokalen på Magasinsgatan superfin, så jag rekommenderar absolut ett besök för den som vill ha en full dos av färgstark energi.

Då har man gjort lite gratisreklam där...För att komma till nästa trevliga sak så har jag en granne som är konstnär ute på mitt sommarställe på Stora Kornö. Han heter Mattias Adolfsson och idag hittade jag hans blogg, jösses vilka söta små illustrationer den mannen gör. Förövrigt var hans dotter Rosa med på mitt läger förra veckan, och nästa vecka åker jag ut till Kornö. Hoppas konstnären är kvar där då. Då ska jag bjuda in honom på blåbärste i vår syrénberså och fråga ut honom på måleritips. Det tänker jag göra. Kika på fler av hans teckningar på bloggen, nu vet jag inte varför det inte funkar att länka men om någon vill kika så är adressen: www.mattiasa.blogspot.com

Efter en lunch hos mormor med kusiner vinkade jag av Fredrika, Lisa och Amanda nere vid bussen. Nu beger de sig ifrån Lysekil igen, jag kommer sakna er så ta väl hand om er flickor. Jag och Moa strosade hem i all vår barfotaanda. Vi lyssnade på Parken och drack hemgjord jordgubbssaft och flädersaft med hallongrottor till. Barnsligt mysigt.

Resten av kvällen har jag pysslat. något jag älskade förr och var hyfsat bra på, om man ny kan vara bra på att pyssla. Vet inte varför jag slutade med sådana trevligheter, blev väl för gammal och upptagen antar jag?
Jag plockade fram pärlor och syskrin igen och satt och knåpade ett tag. Så fruktansvärt mysigt och avkopplande, man känner sig så fantasirik och kreativ. Om resultatet av mitt pärlande och klistrande denna kväll blir något att ha, kommer det nog med i nästa inlägg.
Nu ska jag se på film och dricka chaite ur min största tekopp.