Drog med Moa och Elle till Göteborg i torsdags, det blev storshopping och fikarundor. Snön vräkte ner så vi blev alldeles blöta.Karin och Kajsa mötte oss för en sväng på bokrean, så gjorde även Mc och Kg.
När alla vänner vinkats adjö vid Kungsport, respektive Valand, återstod endast systrarna Broman ur sällskapet. Vi vandrade hem till Louise på Achbergergatan, där bjöds det på saffranspasta med rökt lax och färska tomater. Efter middagen tillverkade vi en gigantisk skål med fruktsallad. Kring midnatt dök Lous film-festival-vän, John upp. John blev mycket glad även han av vår exotiska fruktsallad som vi serverade tillsammans med koreansk film och kloka tankar om arkitektur, livet och universum.
När jag kommer hem igen på fredagen, säger sköterskan på sjukhuset att mitt sår i halsen börjar se riktigt fint ut. Det vätskar inte längre och behövs inte fyllas igen med drenage längre säger hon med ett leende och sätter bara ett par tejpar över det röda hacket på vänstra sidan halsen.
På kvällen möter jag Elle igen, vi halkar och skrattar hela vägen hem till fröken Lindstrand. Hon öppnar dörren till sitt vackra hem och Paulo Nutinis ljuva stämma möter oss. Vi parkerar oss i soffan med mängder av te och lyssnar på Bring Em In i kombination med regnet som faller på utsidan. Regn, inte snö. Plusgrader!
Veronica bjuder på skumpa och vi ser första delen i Gudfadern-trilogin.
Makalös filmkonst, makalös filmatisering av en så fantastisk bok och klassiska vackra miljöer.
Frank ringer mig direkt från Eskilstuna, jag får höra hela Mannen I Den Vita Hatten (16 år senare) live. Jag är euforisk då jag och min syster glider hem över isen i gryningen.
No comments:
Post a Comment