Jag tror att sommaren har kommit till Lysekil

Idag har det hänt en massor av spännande saker. Gick först till sjukhuset, vilket jag vanligtvis brukar avsky. Men idag var det faktiskt en jättegullig tjej som skulle sticka en spruta i armen på mig. Sprutan var full med vaccin mot en ganska nyupptäckt sjukdom, som fästingarna bär med sig i år. TBE, hjärnhinneinflammation, farligt farligt, gå nu och vaccinera er allihopa!
Efter detta sjukhusbesök upptäckte jag att det inte var något mattestöd, så jag gick för att plugga i biblioteket istället, där möttes jag strax upp av min glada Lisa.
Eftersom jag och Amanda var klara med Evolution- och etologi-uppsatsen, ersatte vi biologilektionen med kemiplugg i solskenet. Det blev lunch med äckliga nudlar och det blev svenskalektion med en ganska rolig incident som innehöll jäst saft...
Sedan blev det matte och sedan släppte min lärare en atombomb.
Med tungt hjärta tog jag mig hem till Lisa.
Lisa är för underbar, hos henne fick jag macka och hos henne fick jag chokladmuffins.

Efter skolan var tanken att jag skulle provjobba på en ganska nyöppnad krog nere på stan, The Old House Inn. Efter mycket dividerande med tjejen i baren kom vi fram till att jag skulle jobba på ägarens andra restaurang (hon äger nämligen två krogar). Den vänliga själen bakom baren körde alltså upp mig till Café Luna istället, en spansk krog i kanten av staden.
På Café Luna blev jag genast satt i arbete. Disk, servering, städning, vattnande av blommor, diskplock, brickbärande, backbärande, servitrisande osv. Jag hade en hektisk med absolut bra eftermiddag. Sysselsättningen var hög, likaså stämningen, supertrevliga arbetskamrater och shjysst miljö. Jag skulle nog verkligen kunna tänka mig att arbeta där i sommar.
Mellan nio och halv tio torkade jag de sista svettpärlorna ur pannan och hängde av mig förkläde och San Miguel-Tshirt för att vandra hem igenom en stad jag inte sett på mycket länge.

Klarblå raggarbilar vrålade förbi med Den siste mohikanen på full volym , full gas och fulla raggare. Fiskmåsarna och gråtrutarnma flöt stillsamt omkring havet som glänste gulblått i kvällssolen. 5 timmars restaurang-arbete satt i hela vägen hem i form av en utsökt värk i fötterna. Det ska kännas när man har kämpat lite. Hela vägen hem doftade den varma luften av syren och guldregn. Alla var glada, drack öl och var allmänt fredagsmysiga.

Nu är klockan 23.12 och jag sitter hemma på altanen med värmeljus och äter middag, ( hann inte med det på Luna förut) Resten av familjen sover, utom storasyster som förmodligen kommer hem ifrån Göteborg snart.
Jag andas in försommarluften och tonerna av Coldplays nya live-platta LeftRightLeftRightLeft, lyssna på den, superhärlig!