Mr. B. Dylan

Bob förgyller en grådisig, snöslaskig tisdag.

När det ligger till på just det viset, då gör det inte så mycket att man försovit sig tre kvart, att hunden står och trampar i farstun, och att man inte hinner knäppa jackan innan man halkar iväg till skolan över den glittrande, hala, förädiska, rimfrostade asfalten.

"Whatever colours you have in your mind

I'll show them to you,

and You'll see them shine"

Svensk skärgård anno 1970

Jag är just hemkommen från bion. Igen. Inget jobb ikväll, fick sällskap av Fröken Edlund och Joar för att idag bara sjunka ner i salongens djupröda sammetsstolar, dra av mig kapushongen och försvinna in i mörkret och filmen för en dryg timma.
Det är något jag tycker väldigt mycket om. Att se hur ljuset fasas ut, livet i de klotformade lamporna längs gångarna slocknar, jag småler alltid, myser lite åt stämningen, kikar lite på de andra i salongen, sjunker ner ett snäpp till och sedan finns allt fokus på bioduken. Just det korta ögonblicket kan vara ett av mina favoriter med bioupplevelsen.

Himlen är oskyldigt blå. Det är som alla vet en av vår käre, gamle, gode T. Gärdestads låttitlar och även titel för kvällens film.
Skulle kunna vara något av det mest vulgära som visas på bio-duken i november. För att vara cynisk skulle jag vilja säga att det är en typisk svensk film, kläm in så mycket naket och så mycket fylla som vi bara kan få in. Gärna en del pinsamma kommentarer och högtider också, perfekt här fick vi både ett härligt midsommarfirande och en misslyckad kräftskifa. Därmed var det slut på cynisiteten (heter det så, skulle inte tro det men det får vara för den här gången) Nu kommer rosandet.
Himlen är oskyldigt blå är en mysig film. Den innehåller mycket vackert kvällsljus, en viss kulturell och historisk lärdom och många fina leenden. Sedan börjar jag gilla yngsta brodern Skarsgård, mer och mer. Han rankar sig uppåt i skådespelarvärlden. Duktig gosse.

Elektriciteten börjar sakta sippra tillbaka in i de klotformade lamporna igen och maskinisten öppnar dörrarna.

Bitterhet och fanatism förenad i gemytlig julefrid

Nu är det kallt som i döden i Lysekil.
Slutet av november är plötsligt här med stormsteg utan att jag hunnit förbereda mig på det.
Inte hunnit köpa vinterjacka.
Införskaffa julklappar.
Kommit igång på riktigt med projektarbetet.
Inte ordnat några nyårsplaner eller ställa om min värmebaserade kropp på temeraturer under nollan.
Snöflingorna faller livligt mot rutan och ankaret på min handled bleknar mer och mer för var dag. Suckar matt i takt med mig och falnar in i en alltmer härjad, smakfull ton av svart.

Snön börjar redan bli mer vardag än undantag
och jag bävar redan inför perioden januari-mars/april.
Jag avskyr kyla och jag avskyr vintern i Lysekil.
Jag vet att detta är ett bittert och torftigt sätt att se på tillvaron och säkerligen helt fel att döma ut en årstid i en stad sådär...


Men bara för att kompensera kan jag dock säga att jag i år är mycket mer sugen på jul än vanligt.
Denna överreklamerade högtid, tillägnad allas vår älskade Guds son, med presenthysteri, jirlanger, brända pepparkakor, julskinka, röda spetsprydda korsetter i dambutikerna och rödrandiga slipsar i alla dess former i herrekiperingen.
Härmed välkomnar jag dig med öppna armar, oh du helgade juletid!
Jag läger av mig min bitterhetsmantel mot alla dess högtider och tar hallelujah-körerna och du helga natt i min famn med glädje!

När sanningen ändå ska fram får jag medge att jag redan bakat mina första lussekatter samt pepparkakor. Underbart gott!
Ring klocka ring!

Halo Of Pendor
på Spotify! Jaa!!

Jag har haft en underbar underbar höstlovsvecka,
tillbringad i Spanien med tre vackra, härliga, glada partyflickor.
Mängder av sol och salta medelhavsbad har det blivit,
mängder av dans och festande i partystaden som aldrig sover -Benidorm
Litervis med öl har sänkts, precis som en flaska whiskey och annat smått och gott.
Massvis med pizza och pasta har vi ätit och vi har njutit av veckan i fulla drag.
Det var med tyngda hjärtan vi pussades och kramades och vinkades adjö tills nästa gång.

Men jag är ingen skrivare.
En bild säger mer än tusen ord så därför ska jag snart skicka in bilderna till datorn och försöka slänga upp några här.
(Sålänge; håll till godo med facebook)


"From now on we'll just continue beeing rebels
what her highness says is'nt really that important to us
drink up and share the night with us!"