Utkast

Då de tre krigarna återvände hem igen, fann de att deras hemstad stått i brand.
Den stad där de hade växt upp ihop, börjat skolan tillsammans, ramlat och skrapat sig på asfalten och gråtit och hjälpt varandra upp och plåstrat om varandra igen, där de hade kysst sin första flicka och delat sin första 75a rysk vodka bakom skjulet vid ankdammen, där de kysst sin mor farväl och lämnat en sista ros på sin faders grav.
Den staden fannas nu inte mer förutom i historien.

De stod förbryllade på krönet och tänkte.
Hur kunde detta ske?
Man drar ut i krig, man dödar, man skjuter, man ödelägger, man tar order, springer på fötter som blöder och genomför stordåd och förfärliga ting som de aldrig som de pojkar de växte upp som, kunde drömma om att utföra. Men de gjorde det.

Man kunde bränna hela länder, men ett hem kunde väl aldrig tas ifrån en.
Denna septembereftermiddag blev till en vändpunkt i de tre pojkarna som hade vuxit upp till mäns liv.