Härmed ansöker jag om avskaffning av grundläggande känslor i det mänskluga psyket, såsom solidaritet, empati, tillit, kärlek samt tillhörande störningar som ej tycks vara gynnsamt för samhället.
Härmed anger jag mig själv.
Skyldig till skapandet av ett känslokallt släkte.
Hänger mig åt stolt brottslighet.
Allt för ett känslolöst samhälle.
---
Öppna min bröstkorg och plocka varsamt ut mina revben som håller hjärtat instängt.
Ta isär mina beståndsdelar,
gör rent dom och sätt ihop mig igen.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Katching, harre.
ReplyDeleteÄlskling, mår du bra? Snälla prata med mig?
Denna text får mig att vilja gråta. Men om jag börjar gråta så kommer jag få en hostattack, och jag är trött på dom. Och jag är trött på denna saknaden. När kommer du till mig?
Älskling min älskling, jag mår bra, jag mår absolut bra. Tolka icke mitt mående av mina texter, det blir lätt fel då, det är bara skrivande...
ReplyDeleteJag är också trött på saknaden, fruktansvärt trött, men nu är det snart slut på det för nu är resan bokad. Kommer med Karin 28e oktober, längtar så jag kan spricka!