Is There Anybody Out There

Det finns knapast många som blir såna ynkliga valpar som jag när de är sjuka

2011-01-24T10:08:00.000-08:00

Vaknar med en brinnande hals
och ett brinnande huvud
en svag kropp som inte vill lyda de rörelser som jag vill få den att göra.
Det vill säga att sätta sig upp på sängkanten, kliva upp, klä på sig, äta och bereda sig på en ny spännande dag.
Min kropp vill krampaktigt ligga kvar hema i sängen och långsamt förgås.
jag tror mig övervinna denna vilja i ungefär tolv minuter, för att ytterligare tre minuter senare, finna samma hjälplösa kropp huttrandes på badrumsgolvet.

Patetiskt ynklig krälar jag som ett utmattat kräldjur tillbaka de tjugofyra trappsetegen upp till övervåningen och dör i sängen, hela tiden med känslan av att jag förmodligen, snarare helt säkert, är den männsikan som det är mest synd om i hela vida världen.
Hela vida världen.
Och jag vill bara gråta. Gråta för att jag tycker så synd om mig själv, för att jag inte kommer iväg till skolan och min helt nya svetskurs som jag var så himla taggad på. För att jag måste ringa min arbetsgivare och ställa in två pass, med enligt mig alldeles för kort varsel. Jag vill gråta för att min syster bor i så jävla långt bort som i Kina och för att jag fryser så förbaskat om fötterna. Jag vill gråta för att jag inte har någon aptit och för att jag inte har en satans susning om vad jag ska ta mig till efter gymnasiet. För att jag saknar min vän i Spanien nåt helt förjävligt när jag hör Lucy Liu och Uma Thurman uttala orden "Silly rabbit - Tricks are for kids" i Kill Bill vol. I.
Jag skulle kunna hålla på i en evighet. Fortsätta vara ledsen och tycka synd om mig själv för att det går käpprätt utför för huvudpersonen i Hazard som jag läser för tillfället, för att ingen är hemma och tar hand om mig och klappar mig ömt på huvudet, för att jag inte orkar skala min apelsin, än mindre äta den och för att jag blivit lite småförälskad i en brandman på TV4 och särskilt för att jag trots allt detta inte lyckas få fram en enda uslig lite tårjävel.

Imorgon blir det säkert en bättre dag.

And the silver in her hair shines in the cold November air / You hear the tolling bell, and touch the silk in your lapel

2011-01-10T09:48:00.000-08:00

Min Far, Fakiren

2010-12-14T06:33:00.000-08:00

"Vi körde ut ur staden
med melankolin och nostalgin
som en gnistrande svans
efter den gamla underbara Thunderbird
jag tryckte upp mig i ett hörn
och kände mig fullständigt utanför
jag satt tyst och längtade hem
Helena satt bredvid
och försökte hålla mig i handen
men jag kunde inte besvara
hennes små smekningar"

-Halo Of Pendor

Status 23.52: Eldkvarn och ett glas rött

2010-12-11T14:53:00.000-08:00

Ikväll har mor min firat 50-årskalas.
Kul, fint, gott, kalas!
jag har agerat kökspersonal tillsammans med Lisa.

Nu är bara grannarna kvar.
Alla andra har åkt hem till sina hem.

Åh, Hedi Slimane

2010-12-08T04:20:00.000-08:00

Hedi Slimane

Vardagsproblematik med att ha en familjemedlem posterad i Kina

2010-12-01T08:55:00.000-08:00

Min storasyster bor i Kina.
För mig börjar detta bli lite av ett problem, lite av ett irritationsmoment.
Jag står min syster väldigt nära, ser upp till henne och håller av henne
av hela mitt hjärta.
Det är därför jag nu kan känna mig så egoistisk som jag gör
när jag då och då önskar att hon faktiskt inte bodde i Kina.
Att hon bodde här med mig istället.
Hemma i trygga, kalla, gamla allt-är-som-det-alltid-varit-här-Sverige

Eller åtminstone att jag fick vara hos henne i alla fall.
Det är därför jag ska se till att det bokas flygbiljetter.
Flygbiljetter till Kina är preis vad som ska bokas.
Då kan vi ses igen och hålla om varandra igen,
skratta, dricka te oh dansa och sjunga falskt till gamla jazzmusiker samtidigt som vi lagar mat tillsammans igen. Precis som det brukade vara då vi bodde under samma tak.

Why do these eyes of mine cry

2010-12-01T08:19:00.000-08:00

Why does the sun go on shining
why does the sea rush to shore

Don't they know it's the end of the world?

Mr. B. Dylan

2010-11-30T13:04:00.000-08:00

Bob förgyller en grådisig, snöslaskig tisdag.

När det ligger till på just det viset, då gör det inte så mycket att man försovit sig tre kvart, att hunden står och trampar i farstun, och att man inte hinner knäppa jackan innan man halkar iväg till skolan över den glittrande, hala, förädiska, rimfrostade asfalten.

"Whatever colours you have in your mind

I'll show them to you,

and You'll see them shine"

Svensk skärgård anno 1970

2010-11-30T12:44:00.000-08:00

Jag är just hemkommen från bion. Igen. Inget jobb ikväll, fick sällskap av Fröken Edlund och Joar för att idag bara sjunka ner i salongens djupröda sammetsstolar, dra av mig kapushongen och försvinna in i mörkret och filmen för en dryg timma.
Det är något jag tycker väldigt mycket om. Att se hur ljuset fasas ut, livet i de klotformade lamporna längs gångarna slocknar, jag småler alltid, myser lite åt stämningen, kikar lite på de andra i salongen, sjunker ner ett snäpp till och sedan finns allt fokus på bioduken. Just det korta ögonblicket kan vara ett av mina favoriter med bioupplevelsen.

Himlen är oskyldigt blå. Det är som alla vet en av vår käre, gamle, gode T. Gärdestads låttitlar och även titel för kvällens film.
Skulle kunna vara något av det mest vulgära som visas på bio-duken i november. För att vara cynisk skulle jag vilja säga att det är en typisk svensk film, kläm in så mycket naket och så mycket fylla som vi bara kan få in. Gärna en del pinsamma kommentarer och högtider också, perfekt här fick vi både ett härligt midsommarfirande och en misslyckad kräftskifa. Därmed var det slut på cynisiteten (heter det så, skulle inte tro det men det får vara för den här gången) Nu kommer rosandet.
Himlen är oskyldigt blå är en mysig film. Den innehåller mycket vackert kvällsljus, en viss kulturell och historisk lärdom och många fina leenden. Sedan börjar jag gilla yngsta brodern Skarsgård, mer och mer. Han rankar sig uppåt i skådespelarvärlden. Duktig gosse.

Elektriciteten börjar sakta sippra tillbaka in i de klotformade lamporna igen och maskinisten öppnar dörrarna.

Bitterhet och fanatism förenad i gemytlig julefrid

2010-11-22T10:47:00.000-08:00

Nu är det kallt som i döden i Lysekil.
Slutet av november är plötsligt här med stormsteg utan att jag hunnit förbereda mig på det.
Inte hunnit köpa vinterjacka.
Införskaffa julklappar.
Kommit igång på riktigt med projektarbetet.
Inte ordnat några nyårsplaner eller ställa om min värmebaserade kropp på temeraturer under nollan.
Snöflingorna faller livligt mot rutan och ankaret på min handled bleknar mer och mer för var dag. Suckar matt i takt med mig och falnar in i en alltmer härjad, smakfull ton av svart.

Snön börjar redan bli mer vardag än undantag
och jag bävar redan inför perioden januari-mars/april.
Jag avskyr kyla och jag avskyr vintern i Lysekil.
Jag vet att detta är ett bittert och torftigt sätt att se på tillvaron och säkerligen helt fel att döma ut en årstid i en stad sådär...

Men bara för att kompensera kan jag dock säga att jag i år är mycket mer sugen på jul än vanligt.
Denna överreklamerade högtid, tillägnad allas vår älskade Guds son, med presenthysteri, jirlanger, brända pepparkakor, julskinka, röda spetsprydda korsetter i dambutikerna och rödrandiga slipsar i alla dess former i herrekiperingen.
Härmed välkomnar jag dig med öppna armar, oh du helgade juletid!
Jag läger av mig min bitterhetsmantel mot alla dess högtider och tar hallelujah-körerna och du helga natt i min famn med glädje!

När sanningen ändå ska fram får jag medge att jag redan bakat mina första lussekatter samt pepparkakor. Underbart gott!
Ring klocka ring!

2010-11-17T13:07:00.001-08:00

Halo Of Pendor
på Spotify! Jaa!!

2010-11-10T11:49:00.000-08:00

Jag har haft en underbar underbar höstlovsvecka,
tillbringad i Spanien med tre vackra, härliga, glada partyflickor.
Mängder av sol och salta medelhavsbad har det blivit,
mängder av dans och festande i partystaden som aldrig sover -Benidorm
Litervis med öl har sänkts, precis som en flaska whiskey och annat smått och gott.
Massvis med pizza och pasta har vi ätit och vi har njutit av veckan i fulla drag.
Det var med tyngda hjärtan vi pussades och kramades och vinkades adjö tills nästa gång.

Men jag är ingen skrivare.
En bild säger mer än tusen ord så därför ska jag snart skicka in bilderna till datorn och försöka slänga upp några här.
(Sålänge; håll till godo med facebook)

"From now on we'll just continue beeing rebels
what her highness says is'nt really that important to us
drink up and share the night with us!"

Utkast

2010-10-11T12:48:00.000-07:00

Då de tre krigarna återvände hem igen, fann de att deras hemstad stått i brand.
Den stad där de hade växt upp ihop, börjat skolan tillsammans, ramlat och skrapat sig på asfalten och gråtit och hjälpt varandra upp och plåstrat om varandra igen, där de hade kysst sin första flicka och delat sin första 75a rysk vodka bakom skjulet vid ankdammen, där de kysst sin mor farväl och lämnat en sista ros på sin faders grav.
Den staden fannas nu inte mer förutom i historien.

De stod förbryllade på krönet och tänkte.
Hur kunde detta ske?
Man drar ut i krig, man dödar, man skjuter, man ödelägger, man tar order, springer på fötter som blöder och genomför stordåd och förfärliga ting som de aldrig som de pojkar de växte upp som, kunde drömma om att utföra. Men de gjorde det.

Man kunde bränna hela länder, men ett hem kunde väl aldrig tas ifrån en.
Denna septembereftermiddag blev till en vändpunkt i de tre pojkarna som hade vuxit upp till mäns liv.

2010-10-10T10:47:00.000-07:00

Kom just från jobbet. Vi har fått en ny popcornmaskin.
Den är liten.
Den är ful.
Den är opraktisk och missanpassad.
Den bränner popcornen...
Men den går snabbare att städa.

Den nya popcornmaskinen är fruktansvärd och jag avskyr den redan. Den ska skickas tillbaka till det helvetes-popcorn-maskins-makeri från var den en gång kom ifrån.
Mitt nyss nytvättade hår och Folkan-pikén luktar biopopcorn. Hemtrevnad.

Igår spelade Ram Di Dam på Villa Belparc i Slottsskogen. Stället var fantastiskt, folket var trevligt, ölet var gott och spelningen var episk. Jag och Karin dansade och sjöng och skrek mest av alla på stället.
Groupies...

I fredags var det hippiefest också och ikväll var en fin kväll, förutom popcorn-maskins-incidenten då. Den var hemsk. Men annars har jag haft en underbart glad, dansfylld helg
Skål!

2010-10-05T07:51:00.000-07:00

"So please, please, please
let me, let me, let me
Let me get what I want
this time

Have'nt had a dream in a long time"

-The Smiths

trettioförstaparagraf

2010-09-03T10:00:00.000-07:00

Härmed ansöker jag om avskaffning av grundläggande känslor i det mänskluga psyket, såsom solidaritet, empati, tillit, kärlek samt tillhörande störningar som ej tycks vara gynnsamt för samhället.

Härmed anger jag mig själv.
Skyldig till skapandet av ett känslokallt släkte.

Hänger mig åt stolt brottslighet.
Allt för ett känslolöst samhälle.

---

Öppna min bröstkorg och plocka varsamt ut mina revben som håller hjärtat instängt.
Ta isär mina beståndsdelar,
gör rent dom och sätt ihop mig igen.

Into the Norwegian Wilderness!

2010-08-19T07:08:00.000-07:00

Nu har jag packat, packat upp, svurit, slängt packningen i väggen och packat om i tre dagar. Nu är jag snart färdigpackad.

Enormt förväntansfull sitter jag nu, som ett barn på julafton med mitt nytvättade, flätade hår och Joe Cockers hesa stämma och väntar på bussen som om ungefär sex och en halv timme ska ta oss till Lofoten med nya spännande upplevelser!

Kom Ihåg

2010-08-07T03:50:00.000-07:00

Igår skrev jag upp fem punkter i min kalender:

¤ Plugga konst, litteratur, språk (+ mat & vin-kurs?) i Frankrike

¤Rensa firre och tjäna feta cash i Norge

¤Bo på en minilantgård med egen örtträdgård, utsikt över Alperna eller havet med en god vän i Norra Italien

¤Roadtrippa i USA eller Sydamerika

¤Tågluffa i Ostasien

Sådär nu har jag även publicerat punkterna här, så om jag av någon händelse skulle glömma någon av dessa kan ni väl påminna mig.

Folkan

2010-08-07T03:30:00.000-07:00

Jag tror jag har skaffat ett nytt jobb.
Eller det vill säga, såvida jag inte har sönder popcornmaskinen, välter kylen, försnillar kassan eller missköter mig på annat vis hoppas jag få behålla en plats på Folkan Bio i Lysekil.
Folkan är en angenäm arbetsplats. Jag har redan blivit kompis med popcornmaskinen, den mest underhållande och min nya favorit-tekniska-pryl.
Med hårt övande av min urkassa huvudräkning och lite mer guidening av mina mycket pedagogiska medarbetare, kan detta nog bli riktigt bra.
Ser fram emot detta.
Tror jag kommer trivas på bion.
Ja, det tror jag.

Our summerskin

2010-08-05T09:06:00.000-07:00

2 översta: Underbart släktkalas i Finnspång från sommarens varmaste helg & Spontanfestival i Norrköping med sysslingarna från världens alla hörn.

2 svartvita från Kornö.

3 sista ett spontant snabbstopp på Önafors hos kusinerna. Te, skorpor och Macallan-marmelad i växthuset & Morgonbad i nybyggda poolen.

0.13

2010-07-07T01:10:00.000-07:00

Jag vaknade en morgon
från en dröm jag hade
jag drömde att jag kunde sjunga
men det kan jag inte

Tjaa!
Det är nu mitten av vecka nummer 27 och detta är veckan då jag jobbar som värdinna/funktionär/allt-i-allo under en utställning om Västerhavet som hålls i Oscars finfina lokaler, alla borde självklart ta sig dit för att se vår tjusiga utställning, få svar på frågor och träffa den trevliga värdinnan.

I morgon är det torsdag och då kommer min far och min lillebror hem från en månads vistelse i Australien, spännande!

Helgen har bjudit på strålande solsken och frisk bris. Vad passar bättre till detta väder än en kall öl eller två i solen? Fredagen spenderades således med Dynamit på den översta balkongen på 17B.
På lördagen blev det grillning och folköl hos den sötaste Hanna i hennes vackra hem med mängder av havsutsikt. När kvällen blev kylig och ovädret kom med dunder och brak, blixtar och dån, flyttade vi in i uterummet för att avsluta kvällen med ost och en flaska rött.
Moa och Nissan var här i måndags, för gamla vänners skull blev det liksom bara tvunget att återigen bättra på ölmagen lite på balkongen i kvällssolen.

Världens bästa mormor bjöd igår på ostbricka på Självik och vi såg återigen den vackra koreanska 3 Iron av Kim Ki-Duk, underbart vacker film, nästan utan dialog eller knappt ens musik men oerhört fin.
När jobbet är avslutat ikväll hoppas jag på att valsa ut på middag med fröken Rönnbäck.
Alla får ha det unerbart brå så länge!

2010-06-22T14:44:00.000-07:00

Please don't,

Please don't go
I'll eat you up I love you so

Go lightly on the ledge, babe. Go lightly on the ground

2010-06-22T14:34:00.000-07:00

Min storasyster och jag tog med oss fyra glada flickor, gitarrer samt massa mat och vin ut till paradisön Stora Kornö över helgen. Solsken i alla dimensioner vad var som bjöds. Tusen tack för en underbar helg.

När tiden är rätt ska jag plocka upp dig

2010-06-22T14:15:00.000-07:00

Moa och hennes solglasögon, Karin, jag och min syster åkte till Göteborg för shopping, park-fika och konstutställningar en solig junidag.
...Den senaste tiden har det druckits öl och ätits paj i Rinkenäs. Himlen har bara tittat på och varit vacker

Med ett gladförvånat skrik mottog Moa en underbar studentpresent; say hello to Max, her new guitar.

Jag har framkallat ett nytt beroende. Små väskor.
Jag har börjat fynda små väskor på second hand. Som denna lilla skönheten, en Mulberry med silkesmjukt mockalock för ynka 30 riksdaler.
Denna angenäma sysselsättning får både mig och de vithåriga små tanterna nere på Holmens Hem & Antik att lysa av glädje. Sysselsättningen ger mig något att vila tankarna och ögonen på och den håller ovälkommen ångest borta.
Det enda dåliga med mitt nyvunna beroende är att det får min Italienska läderplånbok att eka som en tom Italiensk katedral.

Förutom solsken, vänner, rödvin, långa promenader och barfota-i-sommar-regn är detta lite av det som hänt på kusten de senaste veckorna.

3 av de bästa har slängt sina vita mössor i luften och vinkat adjöss åt skolan

2010-06-22T14:08:00.000-07:00

Fy fan vad dom är bra!!

"I don't sleep well at all"

2010-05-28T08:23:00.000-07:00

Inatt drömde jag om att min vän kom tillbaka från havet.
Han grät men han var lycklig.

I lördags drack jag folköl och snusade Rapé som en raggare i sina bästa år, samtidigt som jag gick klädd i tyllkjol och nylon som en ballerina. Jag var salongsberusad och uppriktig.
Men kanske inte tillräckligt ärlig ändå...

Idag hade jag redovisning. Den handlade om psykopater.
Hela klassen satt tyst i de tjugo minuter som bara jag pratade.

För fem minuter sedan hoppade jag ut ur en lite för varm dusch.
Seglarkläder och tandborste slänger jag ner i min stora röda väska för att bege mig till mitt paradis ikväll.
På söndag kommer jag tillbaka till staden utan trafikljus. Då vill jag inte tänka på Newton och Coulomb trots att jag måste.

The first rule of fight club is: You do not talk about Fight Club

2010-05-09T12:07:00.000-07:00

Trodde att man hade växt ifrån det där med att ramla av cykeln när man var en si sådär 8-10 år gammal.
Tydligen är det fortfarande fullt möjligt att flyga ett par meter ner i diket, åstadkomma både blåtira, fläskläpp och skrapsår överallt...
Eller så krävs det bara otroligt dålig kharma.

Medallion -Silver Stallion

2010-05-08T11:48:00.000-07:00

Den här vackra medaljongen fick jag av min älskade storasyster då hon kom hem igen från Kina.

"You were the delicate rose
pale red in the summer air
and I was the atmosphere
breathing in it's scent"

Så målas tillvaron i gråskaligt matt

2010-05-04T13:39:00.000-07:00

Det är egentligen inte så att jag är ledsen
jag är bara lite mindre glad

To Do List

2010-04-26T12:15:00.000-07:00

Måndag-Tisdag-Onsdag-Torsdag:

*Psykologiuppgifter X3
*Psykologiuppsats
*Marinbiologiuppsats + artdugga
*Fysik
*Matte
*Öva-som-fan-inför-alla-slutprov-och-nationella
*Historia hemtenta
*Historia grupparbete
*3 böcker att läsa ut

Fredag-Lördag-Söndag:

*Supa skallen i lyckliga "jag-tänker-då-fan-inte-lyfta-ett-finger-till-för-skolan-småbitar"

OW check!

2010-04-26T12:14:00.001-07:00

Tänkte liksom bara meddela att jag numera kan titulera mig själv som Open Water Diver
AWESOME!!

The magical underwater world and the miracle of breathing under the surface of that wild deep blue sea...

2010-04-17T12:23:00.000-07:00

I torsdags började jag på min dykkurs. Idag genomförde vi våra första dyk. Det första i pool och det andra utomhus med torrdräkt.
Det är extremt spännande, lite läskigt, utomhusdyken är kalla som fan, eller "lite krispiga" som min instruktör skulle kalla det, utrustningen är tung och otymplig på land och känslan är så häftig!
En kliché att ens nämna något i stil med att det är en helt ny värld och att man känner sig på ett helt annat vis när man kan stanna längre under vattnet, men det är precis vad det är.

Om allt går vägen är jag certifierad Open Water-Diver efter nästa söndag. Hejja! Hejja HejjjaaaAAAAH!!!

Semana Santa

2010-04-17T11:26:00.000-07:00

Påsklovet som spenderades hos Rönnbäckarna i en kant mellan Alicánte och Valencia i Spanien, var ett underbart bra påsklov.
Det var ett lov fyllt av solsken, fågelsång, musik, dans, leende väninnor och främlingar samt massor av öl.
Somliga nätter tog vi sista bussen in till partystaden som aldrig tycks sova, Benidorm med all sin puls, sina blinkande neonjus och gratis tequila-shots.
En bar vid namn Los Muertos (De Dödas på svenska) blev mitt nya favorithak. En liten lummig krog med en gammal vithårig man i baren, riktigt bra musik (iaf för att vara Spanien), otippade föremål som dimper ner från taket då man minst anar det, och trillar ner mitt framför ansiktet där man sitter och sippar i sig sin öl eller klassikern Aqua de Valencia. Stället introducerade mig även för min nya favoritwhiskey. Hello Ballantines!

Somliga dagar besökte vi marknader med allt från himmel till jord och självfallet föll mina turist-ögon ständigt tillbaka till alla de vackra smyckena.
Andra dagar låg vi helt enkelt bara vid poolkanten och löste världens problem över en drink eller två. Eller så promenerade vi ner till den lilla stadens centrum för att återigen chockera cafépersonalen med en beställning av kaffe med glass. Något spanjorerna tydligen inte förstått charmen med.

Sista kvällen drog vi upp madrasser och soffdynor, bake-off baguetter, brie och klirrande glasflaskor till takterassen. Sedan satt vi under en klar stjärnhimmel nästan hela natten tills det blev tid för mig att på något rundare fötter och ett huvud utan nacke packa in mig själv och mina väskor i taxin och ta mig hemåt igen. Hemåt Sverige och Bohuslän!

But I'll come back to you in a year or so...

2010-04-01T11:35:00.000-07:00

For I do believe that everyone
Has one chance to fuck up their lives
Like a cut down tree I will rise again
And I'll be bigger and stronger than ever before

For I'm still here hoping that one day you may come back
For I'm still here hoping that one day you may come back

There is hope in every new seed
And every flower that grows upon the earth
And though I love you and you know that
Well, I no longer know what that's worth

Noah and the Whale

I simply did'nt have the time to update...

2010-04-01T00:19:00.000-07:00

...Inte särskilt stor lust eller ork heller, men här kommer en liten kort sammanfattning av senaste tiden.
För två veckor sedan var jag på magnifika Kent i Lisebergshallen. Det var väldigt bra och väldigt annorlunda. Första gången jag såg dem på detta viset, med vässad synt, sågtandsgitarrer och det nya elektroniska soundet som GP blir tvungen att kategorisera som syntrock. Ljusshowen var som vanligt spektakulär och medförde ett uns eufori.
Det var väldigt mäktigt.
En väldigt tung konsert...

Morgonen därefter kom bussen som tog mig hem igen från Hisingen.
Regnet föll.
En väldigt tung bussresa...

Samma kväll gick vi på temafest för Fröken Alpsjö och Rönnbäck. Lisa, Amanda och jag var de tre tvättbjörnsfångarna från fängelset i Robin Hood. Mattias och Daniel var 2-meter-man. Någon dag senare gjordes en ny tripp till Göteborg. Ljuset var magiskt denna dag, lite som det skimrande guldskenet i 300 och till mitt sällskap hade jag återigen Lisa, Amanda och 2M. Äntligen fick jag se Where The Wild Things Are och den var ännu bättre än jag tänkt mig. Väldigt vacker, väldigt märklig, väldigt sorgsen och djup för en barnfilm, stundtals framkallades blanka ögon.
Vi hittade senare ett otroligt mysigt fik i Haga. Här fick man rykande soppa, fralla och kaffe för endast 55 riksdaler. Denna måltid åt vi på caféets andra våning med mycket lågt tak, samlade på puffar kring ett lågt mörkt träbord med utsirade ormliknande mönster.

-

Skolan ser hela tiden flitigt till att jag vadar genom ett hav av plugg. Kul...
Somliga dagar har jag flytt i panik till Rönnbäckskan, som i fredags. Hon gav mig en tröstande hand och en starköl. Sedan blev det några drinkar, några shots, ett par glas vin, groggar, rom och cola en öl till, 2? Och en annan fest...

-

Idag är det torsdag igen och jag äter jordgubbar till frukost och lyssnar igenom min spellista som är så klockren att juiceglaset skälver. Äntligen är en stor del av plugget inlämnat och jag kan släppa lite på strypkopplet.
Jag saknar min syster som är i Kina. Jag tänker på henne ofta, hon bor i ett palats, fotograferar risfält, besöker tefabriker, hjälper människor och smuttar whiskey med varm choklad på någon kinesisk bar.

Snart är det min tur att resa.
Igår åkte Moa till Spanien och på lördag är det min tur att vinka adjö till Sveriges disighet och kliva av planet i Alicanté för att möta våren.
Nu ska här packas.
Till pacnkningen lyssnar vi på MGMT's nya chill-platta

Adios amigos!

Where The Wild Things Are

2010-03-20T14:27:00.001-07:00

"There were some buildings... There were these really tall buildings, and they could walk. Then there were some vampires. And one of the vampires bit the tallest building, and his fangs broke off. Then all his other teeth fell out. Then he started crying. And then, all the other vampires said, 'Why are you crying? Weren't those just your baby teeth?' And he said, 'No. Those were my grown up teeth.' And the vampires knew he couldn't be a vampire anymore, so they left him. The end."

Max: Did you make this?
Carol: Yeah, yeah.
Max: It's very good.
Carol: We were gonna make a whole world like this. Now, everyone used to come here, but you know... you know what it feels like when all your teeth are falling out really slowly and you don't realize and then you notice that, well, they're really far apart. And then one day... you don't have any teeth anymore.
Max: Yeah.
Carol: Well it was like that.

Och dekadensen är hård

2010-03-10T05:55:00.000-08:00

Onsdag: Uppvaknande ur drömmar om animerade hajar och alligatorer
Matematik / Fysik / Matematik
Flagnande rött nagellack och rutig flanell
Historiaarbetet nertryckt i halsen
Snö intryckt i skorna

Urladdad iPod
falnande Nirvana

Senaste nytt, The Isolation
helt okej shoegaze-indie

Idag blev jag kompis med min extra mattelärare :)
Det är en vecka och en dag kvar till Kent i Göteborg

....THE KOOKS SKA TILL PEACE AND LOVE!!!!!
...Att missa dom IGEN blir min död.

FokUs

2010-03-08T06:12:00.000-08:00

Hej!
Sitter i skolbiblioteket och skriver en uppsats inom ämnet Idrott och Hälsa.
Jag är enormt omotiverad trots att jag vet att jag skulle kunna skriva en riktigt intressant text.
Inatt hade jag svårt att sova.
Idag har jag svårt att skriva. Suck.

När mina tre flickor kommer tillbaka från sin evinnerliga kemi, valsar vi ner till Kungsgatan och dricker gröna teér.
Om jag klarar av det efteråt, så ska jag gå på min första dansträning, mitt överhuvudtaget första träningspass sedan i november.
Det blir spännande.

Imorgon avslutar jag mina ständiga sjukhusbesök.
Imorgon blir sista vistelsen på Vårdcentralen på länge.
Hej då plåster, hej då tejp!
Och hej till ett 4 cm rött gangsterärr.
Det blir spännande.

All and out.

Weekend Wars

2010-03-07T12:03:00.000-08:00

Helgen: Fredagen kom så äntligen som på beställning, så som den gör varje vecka. Ett återkommande mönster.
Den invigdes med en lång sovmorgon och ett nästan lika långt telefonsamtal med min kära syster som just för tillfället befann sig i Stockholm. Hon var förkyld och snuvig men ändå glad och minst sagt överaskande.

Efter skoldagens enda lektion, vilken var matte, då jag mest satt och såg på Fredrika som spenderade tiden med att lyssna på och sjunga med i låtar av Savage Garden, istället för att fokusera på mina förbaskade fjärdegradsfunktioner.
Det är någon ny återvunnen förkärlek hon har fått där, Fredrika. Savage Garden.
Efter detta gick jag hur som helst ner till Ica för att möta Moa. Solen sken och Jim Morrison sjöng i mina öron om att tända en eld.
Pärltomater inhadlades och en kasse Norrlands Dynamit hämtades.
I fröken Rönnbäcks lägenhet lagade vi en superb couscousrätt med avocado, tomater och fetaost medan vi för fyrtioelfte gången såg Woodstock-dokumentären och återigen utbrast i skratt och kommentarer om helgalna batiktunikor, rysligt klockrena gitarrsolon av Mr. Hendrix och skyhöga hippies.

När solen gick ner strömmade fler glada töser och pojkar in i lägenheten. Första ölen knäcktes och Linus möttes upp vid Södra Hamnen.
Festandet togs till en annan nivå och en annan lägenhet och jag blev kanske lite mer än måttligt berusad.
Jag vaknade av värme då det fortfarande var mörkt ute.
Lördagssolen kom sakta sakta in genom fönstret och spred sig över golvet och väggarna och soffan, och det var den finaste morgonen på väldigt länge.

melanchoholic

2010-03-03T12:19:00.000-08:00

Klockan är nu 21.57
och jag tänker på massor av saker.
Jag sitter nerbäddad i min syster himmelska säng.
Min vackra storasyster som tog det snabba tåget mot huvudstaden idag.
120 cm bred säng har hon lämnat kvar hos mig.
120 cm bekvämlighet.

Jag lyssnar på blandade album av kent
och Thåströms 'Släpp Aldrig in Dom' samt 'Kärlek är För Dom'
120 cm tomhet.
Det skulle lätt få plats en till
här bredvid. Lätt.
Klockan är 22.03
Och jag tänker på massa saker.
och jag tänker på dig.

"Kompis, jag bjuder på folköl så står du för musiken, aights?"

2010-02-28T10:13:00.001-08:00

Staden på G!

2010-02-28T07:02:00.000-08:00

Drog med Moa och Elle till Göteborg i torsdags, det blev storshopping och fikarundor. Snön vräkte ner så vi blev alldeles blöta.
Karin och Kajsa mötte oss för en sväng på bokrean, så gjorde även Mc och Kg.

När alla vänner vinkats adjö vid Kungsport, respektive Valand, återstod endast systrarna Broman ur sällskapet. Vi vandrade hem till Louise på Achbergergatan, där bjöds det på saffranspasta med rökt lax och färska tomater. Efter middagen tillverkade vi en gigantisk skål med fruktsallad. Kring midnatt dök Lous film-festival-vän, John upp. John blev mycket glad även han av vår exotiska fruktsallad som vi serverade tillsammans med koreansk film och kloka tankar om arkitektur, livet och universum.

När jag kommer hem igen på fredagen, säger sköterskan på sjukhuset att mitt sår i halsen börjar se riktigt fint ut. Det vätskar inte längre och behövs inte fyllas igen med drenage längre säger hon med ett leende och sätter bara ett par tejpar över det röda hacket på vänstra sidan halsen.
På kvällen möter jag Elle igen, vi halkar och skrattar hela vägen hem till fröken Lindstrand. Hon öppnar dörren till sitt vackra hem och Paulo Nutinis ljuva stämma möter oss. Vi parkerar oss i soffan med mängder av te och lyssnar på Bring Em In i kombination med regnet som faller på utsidan. Regn, inte snö. Plusgrader!
Veronica bjuder på skumpa och vi ser första delen i Gudfadern-trilogin.
Makalös filmkonst, makalös filmatisering av en så fantastisk bok och klassiska vackra miljöer.
Frank ringer mig direkt från Eskilstuna, jag får höra hela Mannen I Den Vita Hatten (16 år senare) live. Jag är euforisk då jag och min syster glider hem över isen i gryningen.

Neither how full nor empty is your glass, Cling to the mast, Spend your whole life living in your past, We're Going nowhere fast

2010-02-28T06:04:00.001-08:00

En kväll på lovet satt fyra glada flickor bänkade i Moas lägenhet på Stengatan för att dela en trivsam kväll, chokladkakor, musik och några glas rött.

The wonders of physics...

Moa bakade baguette i eftermiddagssolen medan Elle och Malin roade sig med att kreera skuggfigurer på köksväggen. Här ser man en skymt av Elles "snigel med underbett".

Selma hälsade på oss på Stengatan en stund.
Brillo-kartongerna är en sneakpeak ur Moas projektarbete.

Medan mörkret och snön föll på utsidan skålade vi spanskt rött, knaprade i oss fransk baguette och såg italiensk film. En högst gemytlig afton med trevliga damer och ljuv musik.

Idéer om sportlov

2010-02-24T04:21:00.000-08:00

Sportlov är underbara. Man kan spendera hela dagarna med att sitta på storasysters solbelysta rumsgolv. Omringad av symaskin, tyger, pärlor, spetsar, band, små metallbitar och tänger. Ägna hela dagarna åt att laga uttjänta jeans och tillverka örhängen av knappar och kylskåpspoesi, eller sitta vaken halva nätterna och sy rosetter till toner av Louis Armstrong, Pink Martini och EF.

Eller så kan man ta denna syster under armen, slänga ner ett par franska DVDer i läderväskan och vandra upp till mormor i det stora röda huset med spetsigt tak och tillbringa hela kvällen åt att mumsa i sig ostbricka och dricka chokladte.

....Eller så kan man helt enkelt sova bort halva dagen i systers splitternya, oförskömt bekväma, hundratjugo centimeter breda säng.
Sportlov gillar jag. Det är liksom min grej.

13

2010-02-23T00:19:00.000-08:00

I söndags fyllde min lillebror 13 år. Det märks, han är snart lika lång, stark och kaxig som jag och hans röst verkar inte riktigt kunna bestämma sig på vilken nivå den ska ligga.
Min lilla fantastiska lillebror med kolsvart hår och uppnäsa.

Detta firades med prasslande papper vid köksordet, mamma bakade den bästa tårtan medan jag och Elle slängde ihop ett par muffins smaksatta med mörk choklad/mandel och vanilj/skumtomte.
Mormor och kusin Carl kom ner på middag och resten av kvällen satt vi i stearinljusskenet och pratade om sommarstugor och båtar.

Catch up n' out

2010-02-18T07:48:00.000-08:00

Hej vilken stressig vecka jag har haft! Mängder av matteplugg inför dagens tenta, imorgon får jag veta resultatet och jag är verkligen spänd. Gårdagen tillbringades med dryga 6 eller 7 timmars matteplugg och liksom övriga dagar denna veckan har det stått marinbiologipluggande, engelskaredovisning samt uppsatsskrivande mm. på schemat. Nu är hur som helst matteprovet gjort och första delen av artduggan i marinbiologin är avklarad.
Det är torsdag eftermiddag och dags att pusta ut en aning för denna veckan. Dags att fylla en gul kaffekopp från Höganäs, om och om igen med kardemumma- och chokladkaffe. Dags att luta sig tillbaka, tömma koppen och ladda upp inför ett efterlängtat lov som blir vårat imorgon vid samma tid. Ett lov som även det lär bli fyllt av plugg, men förhoppningsvis också en del trevligheter.

Hur som helst, eftersom veckan varit så fullproppad kommer nu en liten sammanfattning av förra helgen.
Fredag kom och jag var på mitt bästa fredagshumör, glad och kaffehög satt jag och putsade skor som en liten gatpojke från 1800-telet, och sjöng med i Bob Hunds träffsäkra texter. Kvällen spenderades på Rosviksgatan. Klyftpotatis, oliver, cocktailtomater och annat gott var vad jag, Fredrika och Lisa smaskade i oss, medan vi såg resten av den alfapetspelande befolkningen i lägenheten bli allt mer berusad och skapa allt mindre vettiga ord på det rutiga brädet.

På lördagen var det 841:an till Göteborg som gällde. Det blev mycket nostalgi då jag inte umgåtts med denna underbara stad sedan hösten.
Som alltid kräver Göteborgsturerna en kaffe på Fröken Olsson och när den biten var avklarad tog jag med mig Linus och hoppade på 2:an in till Bergakungen för att äntligen se den mytomspunna Avatar.
Nej, den förtjänar inte sin hype.
I grund och botten är den som många andra amerikanska filmer, men okej effekterna var grymma och jag kunde inte hitta något fusk, trots att jag faktiskt verkligen letade emellanåt.
Kort och gott en bra men överhypad film.
En ny spårvagn rullade in, Linus vinkades av vid Brunnsparken och Mc och Kg möttes upp på Centralen.

På söndagen bjöds det som vanligt på stor kollektivfrulle hos Bromans. 11 gäster satt bänkade kring bordet, drack kaffe och åt hjärtformade scones, dagen till ära.
Efter en underbar frukost tog vi en långpromenad i söndagssolen.
Resten av dagen åt vi mest honungsmelon och passionsfrukt samt pluggade som galningar.
Typ en bra helg med andra ord.

Med hopp om sol och vår

2010-02-14T11:35:00.000-08:00

Blundar jag för uppenbara pelare av svart varningsrök,
ser jag inte tigern som lurar inne i gränden
eller är det verkligen möjligt att vara såhär glad
mitt i den frostbitna bleka vintern?

By Gavalda

2010-02-11T12:28:00.000-08:00

Jag läser en bok.
En fransk bok.
Visserligen är den översatt, men självklart lyser själen igenom.
Själen som slingrar sig längs Rhône, är nedsmulad av baguetter och croissanter, luktar nybryggt rött och stolthet. Själen som bär tricolorens färger.

Det är en bok som består till stor del av vinberusade små konversationer,
två sorgsna, sårade hjärtan emellan.
En svärdotter och en svärfar.
Fyllda av bitterhet är de.
Deras hjärtan alltså.
Men dess bärare tar livet med ro mellan tårar och vrede.
Jag gillar boken.

Lyckopiller

2010-02-11T11:45:00.000-08:00

Moa var här i veckan, det säger allt...
Klicka här för ett gott skratt

Broman Breakfast Club: 2 from last sunday

2010-02-11T11:40:00.000-08:00

Så fint som det blev, inrättade jag och min syster för två veckor sedan en liten frukostklubb. Förra veckan fick systrarna Broman finbesök av Moa och Veronika.
En lång och mycket trevlig brunch blev det som varade från kl 11 tills det blev dags för eftermiddagsfikat vid 4-tiden.
Det blev mycket småprat om musik, maffiafilm, utbildning och projektarbeten. Vad mer kan man önska sig en solig vintersöndag?

Meadowlark, fly your way down,
I hold a cornucopia and a golden crown
for you to wear upon your fleece'd gown.
Ah meadowlark, sing to me.

Förbrytare # 1

2010-02-05T13:56:00.000-08:00

There is a light that never goes out

2010-02-05T13:29:00.000-08:00

And if a double decker buss
crashes into us
to die by your side
is such a heavenly way to die

And if a ten ton truck
kills the both of us
to die by your side
well the pleasure
the priveligie is mine

The Smiths

Helgen som gick...

2010-02-02T10:16:00.000-08:00

Dearest Miss Mc Manus anlände i lördags till ett snötäckt och lite blåsigt Lysekil. Med väskorna i hand och ett leende vitt som snön över läpparna.
I två dagar sysselsatte vi oss med hundpromenader, tedrickande, Pirates Of The Caribbean med godis till och även lite målande och pysslande.
På söndagsmorgonen ordnade vi en riktig långfrukost. Elle dukade matsalsbordet a lá Marie Antoinette-stil och det gräddades pannkakor, bakades hasselnöts-scones, bryggdes te och kaffe och ställdes fram hemgjorda marmelader och curd, samt brieost och apelsinjuice.
Jag kreerade ett par nya örhängen åt Mc, ett par marinblå spetsringar, även dessa med svarta paljettkanter, jag har skapat mig en favoritmodell.
Fick även min julklapp, ett par supersöta örhängen som ser ut som små ljust guldfärgade säkerhetsnålar. De är från London och de är superfina!
Tack för en strålande helg och kom snart tillbaka!

In the making of earrings.
Mamma har även stickat en supermysig Pippi-tröja åt mig. Tack mamma, det tycker jag om.

En bra dag och en dålig dag

2010-02-02T07:31:00.000-08:00

Idag har jag haft en helskön dag. Sovmorgon. min undersköna storasyster kom upp med frukost på sängen strax efter 9. Apelsinuice i champagneglas med guldkant och små brieost-mackor.
Efter en dubbel espresso och en dusch orkade jag ta mig till sjukhuset där jag fick vänta en halvtimme på den försenade läkaren. Men det gjorde inget för han gav mig goda besked om läkningsprocessen i halsen så då blev jag glad igen.

I skolan mötte jag bland andra en skrikande Frank. Det gjorde mig ännu gladare.
Filip och Benjamin dök upp och jag hamnade på den tidiga fysik-labben, vilket innebar att jag fick sluta redan vid 14.00
Labben var helt okej trots att den var smått obegriplig emellanåt.
När vi vinkat adjö till Herr R. förpassade jag mig tillsammans med unge herr Gréen till hans nya lägenhet som hade varit riktigt fin och mysig om den var en aning mer städad. Jag förlät de fyra ansvariga för hemmet för den dåliga städningen, då jag hittade badhusbergets skönaste fåtölj i vardagsrummet.

Jag och Benjamin impulsköpte semlor från Björsells på vägen hem, vilka snabbt försvann med en kopp kaffe när vi kommit in från snöovädret.
Resten av denna kväll ska tillägnas marinbiologiplugg.

Imorgon:
Dubbla mattelektioner
Fysik (teori)
Sjukhuset
Tandläkaren
Plugga, plugga, plugga...
Blä!!

Accelererar hela vägen in till stan, rakt upp, upp, upp, hela vägen upp i skyn, och sedan ner

2010-02-01T05:00:00.000-08:00

Det känns som om livet springer ifrån mig igen. Kvar står jag tomhänt och övergiven, med armarna utsträckta vid en igensnöad busshållsplats och undrar om jag verkligen fått mig själv till att göra rätt val och gå på de rätta vägarna.
Jag vill inte bara föras framåt, bakåt eller stanna upp i mitt liv. Jag vill vika av på småvägar, bestämma själv om jag vill åt höger eller vänster.

Tre korta dagar har jag gjort i skolan hittills, denna terminen. Jag känner mig redan omåttligt omotiverad och ytterst lite inspiration finns inom mig. Jag lägger ner arbetet innan jag börjat, eftersom det redan känns lönlöst försent.
Detta är tämligen kvävande och stressande.

Man får ett annat sätt att se på sin vardag när man lever i en annan för ett tag.
Jag har varit på marinbiologi-lektion i tre timmar.
Jag är trött.
Jag jag tar en powernap,
och en kopp kaffe.
Sedan plugg, sedan sjukhusbesök och omläggning.

Fredagsmys

2010-01-29T13:53:00.000-08:00

Sitter nu halvt nerbäddad under mitt tjocka duntäcke, fönstet står öppet på glänt och jag känner den friska frostiga vinterluften fylla rummet, tillsammans med Chris Martins ljuva röst.
Är just hemkommen från en underbart mysig kväll med mina favoritflickor. Det är så underbart att få vara tillbaka igen.
Denna superba fredagskväll har spenderats på bästa sätt genom att dansa runt i Fredrikas kök och vräka i sig färsk pasta, kalamata-oliver, cocktailtomater och hemgjord basilikasås med vitlök. Mycket skratt och krångel kring tillagande av den utsökta cappuchino-tårtan, skvaller, resplaner och som alltid kilovis med bra musik.

Jag har saknat så extremt att ha nära vänner omkring mig, och det är självklart då man uppskattar som mest att ha de bästa runt sig igen i vardagen. Som alltid. Och som alltid är de underbara.

Imorgon startar dagen med sjukhusbesök och sedan kommer min Mc hit! Oh som jag saknat mitt irländska yrväder, det blir inget röj, det blir inget stök. Vi ska bara mysa, gå hundpromenader i snön, äta glass och dricka liter efter liter med marelds-te.
Precis som jag vill ha det just nu. Lugnt och skönt med människor jag tycker om kring mig.

Vinterns örhängesproduktion

2010-01-29T13:41:00.000-08:00

Väldigt sent upplagt, men detta är en liten del av den kreativitet jag lyckats färdigställa under vintern.
Två par spetsörhängen, ett svart par med likfärgade paljetter och ett likadant par men dock med cremévit spets och ett mer blomsterformat mönster, svarta paljettkanter.

Nästa par är gjorda av silverfärgade ringar med likfärgade krokar, vita glaspärlor och beige/brons-marmorerade större pärlor.

Efterlyses

2010-01-28T00:33:00.000-08:00

Om någon...

...Skulle ha sett till...

...Denna sjalen på villovägar någonstans...
...Vore jag mycket glad om den hittade hem igen.

"Och plötsligt försvann all smärta som de bar i sina bröst"

2010-01-26T08:43:00.000-08:00

Nu tycks alla tro att det blir vår imorgon.
Alla längtar så det vrider sig i bröstet och längtan efter lite värmande sol över de bleka skuldrorna skriker i hjärtat som pumpar vinterfruset, trögflytande mörkrött liv.
Jag är likaså en av dom.
Varje dag känns som en väntan.
Det är ingen mening med att leva fullt ut om vi inte får krypa ur våra dunjackor, fleecefiltar och snöboots. Nej, det känns faktiskt inte som att det är så stor mening.

Men som vanligt när hela världen tycks vara övertygad om något, blir jag tveksam och obstinat.
Solklart vill jag ha både vår och sommar och värme och sol och salta havsstänk mer än någon annan i den här lilla staden. Det är klart.
Men alla tycks vara så säkra på att våren redan knackar på dörren, modemagasin dimper ner i brevlådan och lanserar redan sommarmode, så att de glossiga tidningssidorna glöder.

Jag förvandlas till en pessimistisk realist.
Det är bara januari ännu. Kalendern bekräftar det.
Politikerna bekräftar det.
Så gör äver metereologerna och lärarna.
Men mer än någon annan bekräftar kylan, isen, snön och hela den gråtyngda väderleken det.
Vi har sett snö i april förr tänker jag, inte alls hoppfullt och drar den stickade tremetershalsduken ännu ett varv runt nacken.

Men innerst inne är det klart att jag spricker av iver och både saknad och längtan efter somrar som varit och somrar som kommer.
Jag vill ha brunbrända knän och fräknar på axlarna, djupringade linnen och randiga bikini-knutar i nacken, tunna trensparenta scarfses vridra runt halsen och i håret, barfotafötter och skrapade armbågar.
Jag vill ha picknick i torrt grönt gräs, jag vill svära över smältande isglassar och misslyckade solglas-brännor.
Jag vill ha allt det där nu!

2010-01-25T10:24:00.000-08:00

Allting har förändrats

Men jag känner likadant

Pocketful Of Money

2010-01-24T08:31:00.000-08:00

Igårkväll bjöds barnen Broman hem till mormor på Skälvik.
Min fantastiska mormor bjöd på fläskfile med egenplockade kantareller, gräddsås och klyftpotatis med små körsbärstomater. Till dessert hade hon bakat en utsökt chokladfondant med mandelparfait och blodapelsin-sallad.
Efter middagen knaprade vi i oss mandelpepparkakor och rooibos-te framför Stjärnorna på Slottet. Jag är inget stort fan av den där lilla skaran på slottet och särskilt står jag knappt ut med att se Björn Ranelid.
Men dom lördagarna jag myser hos mormor så ser jag programmet med glädje.
Ibland kan man tillochmed lära sig ett och annat. Visserligen visste jag sedan tidigare att Tommy Körberg är en fantastisk sångartist, men det har nog aldrig gått upp för mig att han är SÅÅ skicklig!

Idag har jag bakat småkakor, minikakor som blev rosa och blå, eller kryddade med kanel och garnerade med valnötter och pecan. Lisa kom hit på ett litet kafferep och jag blev uppdaterad om det senaste skvallret.
Det känns skönt att vara på hemmaplan igen.
Och imorgon åker jag på återbesök på sjukhuset och får halsen omlagd.
Shaaa!

When I come home cold and tired, it's good to warm my bones beside the fire

2010-01-23T05:45:00.000-08:00

Jag vet att några varit oroliga, men nu mår jag så mycket mycket bättre, är glad och positiv igen och tacksam för det och för att det inte blev värre än det blev.
Här följer en sammanfattning av min sjukhusvistelse den senaste tiden.

Akut sjuktransport till NÄL. Trollhättans gigantiska sjukhus som ser ut som ett monster från utsidan och är som en hel liten stad på insidan, indelad i olika kvarter och sektioner med olika funktion och storlek.
Här hamnade jag efter ett läkarbesök hos en specialist i Lysekil för knappt två veckor sedan.
Förmodligen mitt sjätte eller sjunde läkarbesök den senaste månaden. Senaste trippen till Lysekils förkastliga vårdcentral, efter en fruktansvärd morgon, slutade i tårar framför en läkare som borde skaka galler på grund av sin oförsiktighet och okunnighet inom läkaryrket. Man skulle kunna tro att han prutat till sig sin läkarlicens på en bymarknad i Azerbadjan.

Efter de första två dagarna på sjukhuset, efter ultraljud och operation, följde fem eller sex narkoser, en varje dag, då kirurg G. och kirurg T. och på slutet även Dr. B med sina trofasta operatörer skickligt fixade och donade så att det blev så fint och rent som möjligt i det stora läckande hålet jag fortfarande har i halsen.
Den gulliga narkossköterskan med de stora ögonen och infällda diamanter i glasögonbågarna bad mig tänka på glittrande vackra hav och gav mig sedan en injektion som på några sekunder tog mig genom en brusig dimma och in i kolsvart mörker och sovande ovisshet.

Vaknar ur dimman på uppvaket, hos damerna med morfinsprutor i händerna och skarpa ögon på monitorn med hjärtvågor och andningskontroll.
På avdelning 23 blir jag omhändertagen av dussintals vänliga sköterskor. Den lilla förvirrade Ingrid som glömmer bort att ge mig frukost. En ovanligt vänlig Ulrika, en blondin som alltid har fina örhängen. Linda som skrattar och säger ”smaklig måltid” när hon kommer in med en genomskinlig plastkopp med piller och kapslar till mig. Den fåordiga nattsköterskan som lyser på mig med ficklampa och ger mig brusande penicillin tre gånger varje natt, och Dr. Blank med gluggen mellan framtänderna.

Jag blir väl omhändertagen. Mycket väl.
Efter en vecka mår jag bättre, inflammationen är så gott som borta, mitt blodvärde höjs med hjälp av järntillskott och infektionen tynar sakta bort tack vare antibiotikan.
Andra veckan på sjukhuset klarar jag av förbandsomläggningar av såret inte mindre än tre gånger helt vaken. Första gången med hjälp av lugnande och de andra två gångerna med hjälp av mitt hjältemod….

Jag bidar min tid.
Läkarna utreder och till sist får jag åka hem igen.
Förmodligen har det aldrig varit så skönt att komma hem förr.
Jo…efter Thailand 2004 var det väldigt skönt att komma hem, men bästa hemkomsten sedan dess.

What does'nt kills you, makes you stronger

2010-01-23T04:15:00.000-08:00

Då vet jag hur det känns att bli opererad också.
En smärtsam erfarenhet rikare.
Jag tror aldrig jag haft så ont som när jag första gången vaknade ur den första narkosen.
Med ena foten kvar i dimman av att vara så djupt sövd och den andra halvan strävande efter att vakna upp och ta kontroll över den absurda tillvaron.

Efter X antal injektioner morfin lugnade sig det värsta vulkanutbrotten i halsen.
Narkosen släppte men jag kunde fortfarande inte röra mig för alla sladdar och slangar jag var ihopkopplad med.
Ett tiotal färgade elektrodsladdar över bröstkorgen.
-För att hålla koll på hjärtats slag.
Syrgas till luftrören.
-För att lugna och för att hålla koll på andningen.
Pulsmätare i fingret.
Blodtrycksmanchett runt armen.
Saltlösningsdropp i armarna.
-För att slippa uttorkning.
Antibiotikadropp i händerna.
-För att hämma inflammationen.
Nålar i armarna och händerna.
Aquasil inuti det blödande hålet i halsen.
En annan hand i den fria handen,
En hand som tillhör en röst som säger att operationen gått bra och att allt ska lösas.
Att jag tappat oväntat mycket blod men att det ska bli bra.
Att jag får smärtlindrande så fort mitt likbleka ansikte förvrids.
Att jag ska kämpa på.
Och sedan...
mera morfin.

Miserabla tankar från sjukstugan

2010-01-11T05:22:00.000-08:00

Jag sitter återigen nertryckt i familjens vita soffa i vardagsrummet. Ungefär så som jag gjort den senaste månaden. Jag är fruktansvärt trött på att vara sjuk nu. Och fruktansvärt trött på att konstant ha ont. För varje steg jag tar känns det som om jag skulle gå sönder. Som om min kropp skulle ge vika totalt och falla ner i småbitar på parkettgolvet. Det gör den givetvis inte, men det känns så.
Sedan känns det som, och jag rör mig som om jag hela tiden har en kniv instucken i halsen. Ibland attackerar den på nytt, vrider om och hugger. Ungefär som när Miho sticker kniven i den där Irländaren i Sin City. Jag tror att han kände det ungefär som jag gör nu. Givetvis har jag inte en kniv i halsen, men det känns så.
Som George Orwell skriver:

"Det finns inget som är värre än fysisk smärta"

Just nu är jag faktiskt väldigt villig att hålla med om det.
Apropå den store författaren, går filmatiseringen av hans mästerverk "1984" på TV ikväll. Den går rättare sagt på TV 4 FILM klockan 19.00....tror jag att det var.
Det piggar ju upp i alla fall.

Förra veckan bestämde jag mig även för att sätta tänderna i Mario Puzos "Gudfadern". Kommer väl antagligen att ta mig en halv livstid att tugga mig igenom den boken, men den är bra hittills. Riktigt bra, mer fängslande än vad jag tänkt mig. Särskilt med, i inledningen, en mening som:

"I en brokigt möblerad hotellsvit i Los Angeles låg Johnny Fontane lika redlöst berusad och svartsjuk som vilken äkta man som helst."

Genialt.
Jag har förövrigt blivit en riktig slacker under lovet. Att ligga på soffan och vara sjuk och ha ont i en månad bidrar knappast till ökad motivation inför ett halvår i skolan. Ett hektiskt halvår med många svåra kurser. Jag kommer att få kämpa hårt med ämnen jag hatar, det vet jag.
Men jag ska klara det också. Precis som jag någon gång i framtiden ska klara av den här sjukdomen som driver mig till vanvett.
Imorgon blir det nytt läkarbesök och för första gången på länge är jag nästan nervös.

2010-01-09T06:19:00.001-08:00

Someday my pain
Someday my pain, will mark you

Feber vol. 3

2010-01-06T09:38:00.000-08:00

Jag önskar jag kunde skriva
Jag önskar jag kunde flyga
Jag önskar jag kunde berätta

Jag önskar du stod vid min sida
jag önskar jag fick vakna upp med solen i ansiktet oftare
och vinden från ett halvöppet fönster i håret
Jag önskar jag var långt härifrån
Jag önskar jag kunde komma tillbaka
- utan ångest, utan skuld, utan förväntningar

Jag önskar jag såg det vackra
och uppskattade det groteska

Jag önskar att jag hjälpte människor på gatan
Jag önskar att alla fick leva med musik i sina öron

Jag önskar en gång att jag fick hela världen att skratta
och isbergen att upphöra smälta

Jag önskar att det var Du som serverade mig kaffe på sängkanten
och kysste min panna

Jag önskar att jag en gång fick skrika tills all frustration, missanpassning och paranoia försattes i koldioxiden i luftrören och blandades med syret i luften och fördes ut till havet tills det försvann

Bara ett spott i havet
Bara ett gruskorn i sandlådan

Och känslorna är som skenande hästar

2010-01-06T07:21:00.000-08:00

Så bra det kändes att Brida gick där tillsammans med honom ner från berget, tänkte mästaren. Han var en man som andra, med samma svagheter och dygder - och ännu inte van vid rollen som mästare. I början när människor från olika håll på Irland kom till hans skog och sökte hans kunskap undervisade han om solens tradition och ville att de skulle förstå det som omgav dem.

Paulo Coelho - "Brida"

2010-01-04T02:35:00.000-08:00

Att göra sig själv till åtlöje.
Att skrika och spotta sig själv i ansiktet.
Det är något jag tänker på.
-Nej då, det är fint, jag mår bra.
Men jag tänker bara. Varför gör man så.
Sliter sig själv i stycken. Som ett vildsint djur.
Drivet av hunger och inga moraliska lagar.
Styr över samvetet nu.

Att skämta på sin egen bekostnad.
Att skratta åt sin löjliga figur som krampaktigt intar skyddsposition.
Desperat.
Skrattar tills blodet rinner mellan tänderna och rösten skär sig.
Mr. Durden-effekt.

Att hålla kvar landbryggan för sista besättningsman, men lämna sig själv kvar på kajen.
Tafatt.
Lätt vinkande.
Borra ner händerna till djupet av fickorna, gömma hakan i kragen.
Vända på klacken och återvända till allting som alltid är som det alltid har varit.
Trygghet eller tristess
För mig får du kalla det vad du vill.
Mig gör det detsamma.
Det gör alltid detsamma mot mig.
Samma känsla. Samma falnande dimma mot rutan. Från en morgonandedräkt med nyborstade tänder.
Vitare än förr.

Surprise

2010-01-03T06:48:00.001-08:00

Igårkväll kom mormor hem från Trysil. Pappa åkte och hämtade henne i Uddevalla, medan resten av familjen klirrade överaskningsmiddag på Skälvik. Elle bakade italienska pizzor och pappa bakade kladdkaka som vi kombinerade med Elles utsökta kanel-mandelparfait.

Det var lyckat, dett var mysigt och det var gott.

Här kommer några av de ytterst få och rätt halvkassa bilder jag lyckades knäppa under jul.Av mig fick Elle ett litet paket där snörena förmodligen tog upp större volym än själva paketet.

För att sätta någon form av färg på min i övrigt helsvarta jul-outfit, sydde jag en gigantisk röd silkesrosett och knäppte fast i håret.

12 saker

2010-01-03T06:27:00.000-08:00

1.Jag älskar att gå på bio.

2. Jag vill ha Judy Garlands ("Dorothy's") glittrande magiska skor.

3. Jag är ganska dålig på att skriva sms, men jag tycker om att få dom. Är dessutom ägare till en oförskämt ful mobil, som jag desperat får gömma bakom håret eller i mössan när man besöker en stor stad.

4. Jag gillar skäggiga män.

5. ...och julkalendrar från början av 90-talet.

6. Jag har med säkerhet sett Pirates Of The Caribbean över hundra gånger, utan att överdriva. Framförallt 1an, the Curse Of The Black Pearl.

7. Jag dyrkar halsdukar och sjalar, men har nästan aldrig vantar.

8. Jag avskyr melodifestivalen sjukligt mycket.

9. Jag har flera gånger under mitt liv seriöst velat bli sjökapten eller brandman.

10. Jag har fruktansvärt svårt för att slänga saker, vilket alltid resulterar i att jag sparar en massa skit som jag inbillar mig att jag ska få användning av någon gång.

11. Jag har aldrig sett Gudfadern-filmerna.

12. Om jag fick vara en artist från Woodstock-festivalen, skulle jag vara Jim Morrisson eller Jimi Hendrix.

Drunkship Of Lanterns

2009-12-29T10:06:00.000-08:00

Tisdag

2009-12-29T09:29:00.000-08:00

Idag har jag vaknat klockan 6.50 av att pappa tände brasan som sprakade fridfullt på nedervååningen.
Somnat om igen tills 10, då jag återigen väcks av pappa som gjort frukost.
Jag har gissningsvis druckit fler koppar te än vad jag kan räkna på mina båda händer.
Jag har läst ut en bok. Den är skriven av Paulo Coelho och heter Veronika Bestämmer Sig För Att Dö.
Den var bra, jag gillade den verkligen. Men det var inte hans bästa.
Sedan har jag tänt många sterinljus och försökt lära mig lyssna på The Mars Volta.
Hittills går det bra för dom. Men känns mer värt att se dom live.

Klart slut!

2009-12-28T10:48:00.000-08:00

Jag upptäckte just att jag skrev ett långt hyllningsinlägg om Kaffe.
Jag är nog lite tragisk.

Men man får väl va det när man är sjuk....eller?....Jo?

The Miracle Of Caffein

2009-12-28T10:29:00.000-08:00

Jag saknar kaffe.
Sedan jag drabbades av det djävulska påfundet körtelfeber har mitt sug efter kaffe varit som bortblåst. Sedan jag insjuknade har jag bara druckit en enda kopp kaffe, och den smakade inte som den skulle.Vilken besvikelse. Särskilt då kaffet kom ifrån nordeuropas underbaraste kaffemaskin.

Detta är nog bra för mig i viss mån. Jag behöver rena min kropp ifrån koffeinet som ibland tycks fylla mina ådror mer än vad blodet gör, som faktiskt borde få ta mest plats.
Men det är ganska tråkigt. Det känns som om något är fel, som om något fattas, jag vet att jag ska vara sugen på kaffe. Minst tre gånger om dagen!
Men det är jag inte. Jag vill knappt ha te, vilket är en annan varm dryck jag älskar.
Jag vet att jag innerst inne älskar kaffe. Det brukar vara ett av mina allra käraste och mest uppskattade små vardagsfenomen, men nu är det som om det alldeles hamnat i skuggan.
Trots att det på jorden ryms flera miljoner kaffedrickare, känns det som om kaffet blivit sviket av ett utav sina trognaste fans.

Det är som om jag vet att jag vill ha det egentligen men när jag får det så duger det inte.
Det är nog bara jag som råkar ut för detta fenomenet, att önska att man ville ha något som man för tillfället egentligen inte vill ha men som man vet att man borde vilja ha. Förmodligen totalt obegripligt. Jag försökte förklara detta för en vän en gång, genom en liknelse att vilja ha glass, alla gillar glass och en varm sommardag vet man att man är sugen på glass. Men samtidigt mår man illa och man vet att det kommer att bli värre av glassen. Därför känner man istället avsmak för glassen trots att man vet att man egentligen borde vilja ha den.
Jag tror inte riktigt att min vän förstod min spaning och det kommer förmodligen ingen annan att göra heller.

Men jag saknar helt enkelt kaffe och sitter nu och undrar om jag någonsin kommer att bli sugen på denna underbara svarta dryck igen.
Förhoppningsvis blir jag det och när jag är fullt frisk och behöver energi kommer jag antagligen att sitta vid frukostbordet igen, invirad i en stor flanellskjorta och en rykande kopp kaffe mellan de frusna händerna.
Jag längtar efter den dagen.

Näverkärr

2009-12-28T04:45:00.000-08:00

Jul, Jul, Strålande Jul

2009-12-28T03:51:00.000-08:00

Då har man överlevt jul, trots körtelfeber. Gick fantastiskt nog oerhört smärtfritt. Med hjälp av bricanyl, ipren och otaliga liter vatten gick själva julaftonen ovanligt bra. En mycket lugn och fridfull jul på världens bästa julfirarställe. Hos mina kusiner på Önafors i Vänersborg. Kusinerna som just var hemkomna från en fantastisk Australienresa, med katamaranseglats och simturer med både delfiner, havssköldpaddor och meterstora tropiska fiskar i korallreven, kände fortfarande av jetlagen litegrann och var även de ganska trötta efter resan.

Snön föll oupphörligen på utsidan, till ett par decimeter tjockt lager och gjorde tillvaron vinterlikt dämpad och dov.
Kalle Anka och hans vänner tjatrade i TV-rummet och tomten kom förbi och ho-hoade.
En fantastiskt stor gran stod placerad på andra våningen i rummet med flygeln, de persiska mattorna och guldkantade speglarna, (har man tre meter i takhöjd kan man uppenbarligen ta in en sådan jättegran.)
Paketberget under supergranen minskade långsamt under den trivsamma julklappsutdelningen och när den var över satt vi mest och småpratade, åt julgodis, drack te och somliga smuttade i sig en Irish Coffé eller en whiskey.
När alla lagt sig gjorde jag och min syster en favorit i repris, som alltid på Önafors, och parkerade oss i finrummet för att äta pesto-pasta och lösa ett par världsproblem.

Juldagen snöade förbi med bra böcker, ett par pepparkakor och mera te.

Annandagen spenderades med jullunch hos farmor och farfar i Trollhättan. På kvällen, efter lite sömn i bilen från min sida, var vi hemma i Lysekil igen. Kändes för ovanlighetes skull väldigt skönt att komma hem och få slappna av och vara sjuk på hemmaplan.
Vi kom hem igen.
Precis lagom till sista delen av Woodstock-dokumentären på 2:an.

Höstlovet

2009-12-23T08:05:00.001-08:00

Så var det ju även Pirater på Havets Hus under höstlovet.
Och en lungmanet syntes i Lysekil.

Lou

2009-12-23T07:18:00.000-08:00

En fredag i höstas tog jag och min syster bussen ner till Göteborg för att hälsa på Louise i Vasastaden. Nyss hemkommen från Bergen och nyss 20 år fyllda. Lous vänninor slöt upp och vi ägnade många timmar i den helt fantastiska lägenheten åt att sippa små martinis, anis och nejlikekryddad pumpasoppa och kaneldoftande äpplepaj. Det blev mycket prat om Kornö, gamla minnen, Frankrike, Bergen, biografer och regn.
Senare blev det även en nattpromenad till Kronan och genom Linné.

På lördagen hanns det med ett krogbesök med glada vänner och ännu en övernattning i Vasa.
Söndagen kom med tillhörande frukostfika på Fröken Olsson.

I know why Mona Lisa smiled, Da Vinci must have been a really funny guy, and laughter is the only way into my heart

2009-12-21T04:31:00.000-08:00

Hej.
Här händer precis ingenting.
Jag fortsätter att ha körtelfeber. Jag dricker tjugotre liter vatten om dagen. Och äter lite.
Morgonen tillbringade jag i kökssoffan tillsammans med bricanyl och vicks blå isbjörnshalstabletter. Jag låg där i Bromans vit-röda kökssoffa, ömsom tittande på när pappa bakade bröd och pepparkakshus och mer bröd, ömsom slumra till in i sjuka feberdrömmar.

Nu tittar jag på när Elle sitter på golvet i mitt rum och slår in julklappar. Dom blir röda och guldfärgade och snöflingemönstrade med stora böljande krulliga snören på.
Vi lyssnar på Jens Lekman och jag dricker mera vatten.

Jag fungerar just nu som husets lilla invalid. Jag gör ingenting själv, utan ser bara på vad alla andra i det Bromanska hushållet sysslar med.
Nu bakar mamma lussekatter, Elle gör marsipan, Axel kokar kola, pappa bakar bröd, Elle städar, mormor kokar knäck, mamma städar, pappa serverar mig youghurt.....lalalala....

(SNÄLLA, LÅT DENNA SJUKDOM TA SLUUUUT SNART!!!!)

Önafors i höstas

2009-12-20T08:08:00.000-08:00

2009-12-20T07:11:00.000-08:00

"Tenthouses is all you need
if you've got love"

November Rain

2009-12-19T07:50:00.000-08:00

If I only could make a deal with God, and get Him to swap our places

2009-12-19T07:46:00.001-08:00

I'll be running up that road
running up that hill
running up that building

Pure sunshine in your sickness

2009-12-19T07:37:00.000-08:00

Min dator är befriad från den vedervärdiga IT-enheten, förmodligen aldrig mött en så otrevlig människa förr....(förutom Ernst Kierschtieger då)
Pappa har motat bort virusen med hjälp av Håkan. Tack Håkan! Vilken Pärla.

Nu kan jag stoppa in bilder i datorn ändå sen oktober. Över 1000 stycken, men många kommer nog upp här så det blir bildexplosion den närmaste tiden.

The Monster

2009-12-19T06:38:00.000-08:00

Så tillbringades ännu en lördagskväll på sjukhuset.
Med fötterna dinglandes ner från britsen med de mintgröna förhängena.
Med tomma ögon svepandes över jourcentralen och halvöppen mun.
Som en mentalsjuk.

Ännu en morgon på sjukhuset.
Medlidsamma men lika tomma blickar.
När hon sticker.
Blodet mörkt rött
och fingrarna blekt gråblå
Som en mentalsjuk.

Ytterligare akutanlände till Jourcentralen.
Ingen luft.
Ingen andning.
Rykande lustgas
Andas in den
mer och mer tills allt är slut
Rök i rummet kring patienten
Som en mentalsjuk

Hemma igen
insomniac
hallucinerar
över 40 graders värme koncentrerad i kroppen
skakar ändå
Som en mentalsjuk

Diagnos : Körtelfeber

Smith

2009-12-11T02:53:00.000-08:00

The boy was in the hallway drinking a glass of tea
From the other end of the hallway a rhythm was generating
Another boy was sliding up the hallway
He merged perfectly with the hallway,
He merged perfectly, the mirror in the hallway

The boy looked at Johnny, Johnny wanted to run,
but the movie kept moving as planned
The boy took Johnny, he pushed him against the locker,
He drove it in, he drove it home, he drove it deep in Johnny
The boy disappeared, Johnny fell on his knees,
started crashing his head against the locker,
started crashing his head against the locker,
started laughing hysterically

When suddenly Johnny gets the feeling he's being surrounded by
horses,
horses,
horses,
horses

Sympathy for the Devil

2009-12-11T02:42:00.000-08:00

Ville bara tala om att jag är ordentligt sjuk igen. Sa jag ordentligt sjuk?
Mm, sådär med 39 graders feber, då man vaknar av att man själv skriker och tror att man vaknat i en swimmingpool istället för sin egen grå IKEA-säng. Den som man nu badar i sin egen svett i.
Sådär löjligt febrig att man fryser tills man skakar och man är säker på att det är minst 28 minusgrader i rummet.
Sådär äcklande sjuk att man inte vill eller kan äta.
Så att man inte kan gå till skolan.
Inte orkar sätta sig upp i sängen för att plugga.
Inte kan gå på kvällens årliga lussebandy, dricka öl och cheera med de andra.
Sådär äckligt feberyr att man får ont i ögonen av att se på film och bara vill att pappa ska komma och hämta en, läsa en spännande saga och servera hallonsaft med sugrör ur de blå glasen med röda och gula tulpaner på, precis som när man var liten.
Jo jag är sjuk igen som sagt.

Information/Kuriosa

2009-12-10T02:42:00.000-08:00

*Idag hålls nobelfesten. Temat är; Sagolikt. Alla män kommer att vara mycket stiliga och damerna kommer att vara vackra och glamourösa och bära dyra klänningar.

*Inatt trodde man att ett Ufo blev upptäckt, då man på himlen kunde se ett blått virvlande ljussken. Somliga filmade spektaklet på sina mobilkameror.

*Norge lägger 120 miljoner (norska) kroner på Barack Obamas besök. (Millitärtjänst med radar och mobila avskjutningsvapen är på plats i Oslo och polisen svetsar igen gatornas brunnar för att förhindra angrepp fån stadens avloppssystem.

*Paulo Nutini får hjärtat att slå i just den takt som är den uttänkt lämpligaste för människoväsendet.

*En svensk art av nakensnäcka kan bli ungefär 5 cm lång.

*Påtåren smakar aldrig riktigt lika bra som den första koppen kaffe.

* Vaccinet mot svininfluensan innehåller olja från hajar.

*Om en fågelmamma tror att bara en av hennes två ungar kommer att klara sig, stöter hon bort den ena ur boet och lämnar endast mat åt den största och starkaste.

*Humle är en av de mest sövande naturprodukterna. (Det är även därför man blir så dåsig av öl, på grund av den höga humlehalten i drycken)

MB

2009-12-10T02:28:00.000-08:00

Hej
Idag hade vi en galet spännande marinbiologi-labb. Strax efter klockan slagit 9 entrade en handfull glada marinbiologer, bryggan utanför högskolecentret, med håvar och krattor i högsta hugg.
Vi tog planktonprover och skrapade fram ett gäng blåmusslor. Nöjda med vår fångst, (men ovetande om vad som komma skulle), vandade vi in till laboratotiet med våra fynd.
Under förberedelserna för blåmusselsdisektion, upptäckte vi att vi fått med oss diverse andra spännande organismer.

Stämningen och glädjen steg i salen och resulterade slutligen i ett tiotal små skålar fyllda med vackra och ovanliga små varelser. Bland annat fick vi upp runt sju blågulskimrande nakensnäckor, tre "mini"-humrar (tydligen mycket sällsynta), ett flertal havsborstmaskar, kammaneter och beroeer.
Bättre än såhär blir inte en torsdagsmorgon!

En vinterdag i Lysekil. En dag då västanvinden inte tjöt under hustaken och fick stadsborna att dra öronen åt sig.

2009-12-08T10:30:00.000-08:00

Så bröts tystnaden och stadens lågmälda, förbryllade utandning rörde om dammet mellan husen och knäckte upp en spricka i isen mellan kajkanten och de massiva pråmarna i Södra Hamnen.

Så satt hon på den svarta stolen som gick att snurra runt flera varv på igen. Hon såg ut över sin stad med uppgiven blick och tänkte att det nu kanske är dags att göra något åt det här gamla schabraket.
Varje dag såg hon detta åbäke vi skulle kalla för Lysekil, falla sönder lite mer. Den stackars stadens stöttepelare började rämna, människorna krympte ner i sina för stora skor och vissa kom aldrig ut igen. Somliga drunknade i de där grå spetsiga skorna, oftast på grund av att de fått så stora hål att de släppte in hela vattenpölar på sin väg över Lysekils huvudgata. Kungsgatan. Eller under den här årstiden skulle hon snarare påstå att de som brukade utformas i gatans fördjupningar, i form av vattenpölar, nu snarare bestod av slask.
Slask var det mest typiska för december och ett återkommande inslag för julen i Lysekil. Snöslask och de mossgröna stjärnfallen som varje år monterades upp och ner längs Kungsgatans båda sidor och belyste kullerstenarna....och slasken.

All I am is, A body floating downwind

2009-12-07T08:00:00.000-08:00

Sittin' on a train
reading a book
same damn planet everytime I look

Try to relax
slow my heartbeat
only works when I'm dead asleep

Been thinking and drinking all over the town
must be geering up for some kind of meltdown

//Tog mig friheten att sno Elles bild och Nada Surfs text./

I'm killing a headache with aspirin and water

2009-12-07T07:46:00.001-08:00

Så blev Sofia Broman upptagen och illamående ett tag.
Fick inte riktigt tid att sätta sig framför datorn för att blogga.
Datorn var liksom också upptagen.

När den inte var det, sov Sofia.
Hon orkade liksom inte riktigt.
Hade ont i huvudet och så. Ja typ.

Hon hade i alla fall en trevlig helg, fylld med massor av gammalt och nytt folk, vin och Red Stripe.
Nattliga promenader hem på vinglande ben.

Sedan var det ju öppet hus på Marinbiologi också.
Sofia Broman och Benjamin Green visade sig vara stadens bästa guideningsduo.
Vi visade de nyfikna nykomlingarna vårt tjusiga nybyggda högskolecenter och vittjade ryschor. Premiär-introduktion för vår nya spetsutbildning, vårt (Sverige) -unika labratorie med nyfångad 2-kilos hummer och torskodling under konstruktion.

Sedan var det min älskade mormors födelsedag och Bromans åt julbord på Brygghuset. Klassigt!
Sedan dess har jag mest vaknat och somnat om och så om igen.

Michael Cera is my homeboy

2009-11-29T07:36:00.000-08:00

Hej det här är mitt tredje inlägg inom en kvart. Jag vet inte vad det är för fel på mig.
Häromdagen köpte jag en DVD åt mig själv. (Yeehoo, funky med presenter åt sig själv. Jaja whaevva.)
Nick And Norahs Infinite Playlist hette filmen hur som helst.
En kanske aningen, ursäkta uttrucket urballad liten indiefilm med mysig musik och Michael Cera.

Nu blir det Shout Out Louds "Very Loud"
och Band of Horses.
Shaaa!

Ja. Jag. Är. Full. Av. Livsglädje

2009-11-29T07:24:00.001-08:00

Ambivalens?
Humörsvängningar?
Ångest?
PMS?
Trötthet?
Ambivalens?
Melankoli?
Diplomati?
Panik?
Ambivalens?

Jag vet inte vad det heter när man håller på såhär som jag just nu gör. Inuti Sofia Bromans kropp ryms just nu de allra flesta känslor man kan tänkas innehålla på en och samma gång. Fast alla är i koncentrerad form så att allt ska få plats ordentligt.

En hej vild blandning. En kombination av alla slags humör och deras motsatser.
Jag är lycklig samtidigt som jag är ledsen. Jag vill skrika och gråta.
Jag är förväntansfull samtidigt som hoppet känns forlorat. Jag övermannas av prestationsångest samtidigt som det känns lönlöst att faktiskt sätta igång med något vettigt. Jag är kreativ då fantasin flyter ifrån mig och pigg och vaken trots att jag är nära att somna.
Diagnos?
Febril?
Fan. Jag. Typ. Orkar inte. Inte riktigt. Tror jag. Öh mm.

Juldörren står på glänt i första advent

2009-11-29T06:54:00.001-08:00

Jag har spenderat första adventshelgen på ett av mina favotitställen i världen (Ja jag kan säga så, med tanke på att jag inte sett så mycket av den.) Kornö, du är världens bästa lilla ö.
Ön var öde, frostbeklädd och vacker.

Efter ett glatt återseende med avlägsna vänner från Värmland och Dalarna, även närmre belägna Göteborgare, serverades glögg och pepparkakor i hamnen innan vi satte igång med arbetet att ta upp båtar och bygga bockar, samt promenera.

I skymningen samlades vi runt middagbordet där vi alla, som en stor härlig släkt som återses, höll till i stort sett resterande delar av kvällen. Vi bytte julklappar, åt lite för många pepparkakor med ädelost och glögg. Lite för mycket choklad och clementiner. Och när Marie-Louise berättat en av sina gripande historier drog vi en hamnrunda och kikade på stjärnorna och fyrarna.

Resten av natten bakades det pepparkakor. Bristen på formar resulterade i mycket fantasifulla egenkomponerade pepparkakor i form av maneter, krabbor, traktorer, streckgubbar, sniglar och annat. Vi spelade gitarr och kramades i soffan och vaknade så småningom upp till en tomtegrötsdoftande frukost, saffranskransar och vörtbröd.
Jag älskar nog Kornö och stämningen där ute en hel del.

And what do we call it?

2009-11-22T05:16:00.000-08:00

So we think;
"Get the hell out of my heart, you sick fuck!"

Laugh of satisfaction straight into your face
Oh god this horrible breath!
Blows you off the spine like a tornado.

Get out. Make it quick.
But this disgusting creature won't go away.
The more you hate it,
the more place it takes in your already poisoned mind.

And all you see is sharks.
Big dark cobolt blue sharks who swims without a fin and swallows without closing jaws.
Jaws.

Nu ska jag lyssna på Hajen, yeah.

Dagens:

2009-11-22T04:48:00.000-08:00

Klädsel: En till stresssamhället tidsenligt ostruken skjorta kombinerad med en skamfilad efterklokhet.

Dryck: 7 koppar riktigt starkt kaffe. Perfekt för att bota mörka ringar under ögonen och få helgens förlorade sömn att hålla en lämplig låg profil.

Möbel: Mormors djupröda fåtölj från Svenskt Tenn. Den skulle man kunna sitta och åldras i tills man blev 103 år gammal, utan att drivas til vansinne av rastlöshet.

Väder: Regn. Regn. Regn.

Mående: Melankoli och ambivalens, med en touch av huvudvärk.

Välkommen till vår lilla planet

2009-11-19T06:39:00.000-08:00

Just nu sitter jag igen framför familjens stationära dator. Jag förbannar kommunens rämnande IT-enhet som måste ta 3 månader på sig för att få bort ett par virus från min dator. Ge mig tillbaks skitmaskinen så fixar jag det själv om det nu ska vara så svårt!

Jag tittar ut genom fönstret och ser att det håller på att bli kväll. Hur kan jag veta det? Jo, det börjar bli mörkt. Eller det kanske bara är för att det är november. Det är aldrig kväll redan klockan fem.
Jag ser att grannhuset flyter. Det flyter inte som i den bemärkelsen att det helt tappat sitt fäste i gatan och mot dess grund och nu förflyttar sig mot havet.
Nej, det ser flytande ut i den bemärkelsen att jag ser fönstret genom regnet på rutan. Regnet faller så tätt att det får grannhuset att flyta i mina ögon.
Funky.

Jag tänker att jag sitter i ett litet hus på jorden. En liten liten grå stad, och mitt liv påverkar ett fåtal personer nära mig. Men hur gärna jag än hade velat kan jag inte göra världen bättre just nu. Så känns det i alla fall.
Jag kan inte dela ut bröd till hungrande barn i Sudan. Jag kan inte sätta Holland på pelare och hindra landet från att förgås i havet. Jag kan inte motarbeta misshandel och trafficking. Jag kan inte bättra på ozonlagrets krassliga skick eller befria oskyldigt dömda fångar från Guantanamo.
Jag tänker att jag är en sån liten jävel på vår planet och kommer aldrig att sätta några betydande spår.
Detta ger mig ett sting av hopplöshet och handlingsförlamning.

Jag ser ut genom mitt fönster och tänker att allting är fördjävligt och fantastiskt.
Regnet vräker ner med ohygglig kraft. Som om man släppt lös syndaflodens alla fördämningar.

Jag må vara liten på denna fördömda förglömda stackars avlägsna planet. Vårt pyttelilla solsystem som tydligen ska vara en utav alla de tusentals galaxer i fjärran. Dom som jag aldrig når. (Jag är inte ämnad att bli astronaut, som Fuglesang och Armstrong.)

Och nu är inte ens stackars Pluto en planet längre. Eller är den det?

Jag gillar vår lilla planet. Den är ganska bra ändå, trots att vi människor är allt för smarta för vårt eget och vår egen bostads bästa. Som vi har förstört vår hyresvärd. Ett par gånger har den försökt vräka oss. Förgöra oss genom jordbävningar, flodvågor, naturkatastrofer, orkaner, tropiska stormar, sjukdomar och svininfluensan.
Men människan är ett envist släkte, vi håller klorna kvar i det vi betraktar som vårt. Girigt tuggar vi oss fast. Jamen det är klart att vi gör.

Nu ska jag gå ner för min trappa och göra världen till en bättre plats att leva på.
Jag börjar med att brygga en kopp te eller så, sedan tar jag tag i Afrikas fattigaste länder.
I'll send them a sympathy postcard. Yeah I'll sure do, that will help, it will solve. Course it will.

Kom och hämta en kniv, det börjar bli sent, den sitter fast mellan mina revben!

2009-11-19T06:14:00.000-08:00

Igår var det party med Ägir.
Tema: Uppdrag!
Det var roligt.

Idag är vi lediga hela dagen. Det firar jag med hundpromenader i regnet, skumbad och jordgubbar, Navid Modiri och Gudarna!

2009-11-17T04:02:00.000-08:00

Hej nu sitter jag hemma hos Jacob Frank Dandy T-ru Kängu-Rex Katten Gustaf Saarela tillsammans med Fredrika Söderman och lyssnar på El Perro Del Mar och trivs. Vi har en superlång håltimme och bestämde oss således för att våldgästa den sjuke stackaren.

Jag är party.

Fredrika är party.

Idag ska vi koka knäck.

Imorgon är det onsdag.

Då ska vi dricka vin.

Klart slut från psykbåset!